Gott nytt
Gott Nytt År!
Idag är vi trötta hela högen, och chansar på att det blir en rätt tidig kväll. Inget tolvslag här inte, såvida inte lillen bestämmer att vi ska vara vakna då. Just nu sover han, och det tänker jag också göra så snart som möjligt.
Tack till mamma och syster-yster för en god middag (tortillas, godis, tobleronetårta) och trevligt sällskap under dagen.
Hoppas alla får ett fint nyår, och ett nytt år med massor utav nya fina minnen!
Idag är vi trötta hela högen, och chansar på att det blir en rätt tidig kväll. Inget tolvslag här inte, såvida inte lillen bestämmer att vi ska vara vakna då. Just nu sover han, och det tänker jag också göra så snart som möjligt.
Tack till mamma och syster-yster för en god middag (tortillas, godis, tobleronetårta) och trevligt sällskap under dagen.
Hoppas alla får ett fint nyår, och ett nytt år med massor utav nya fina minnen!
Sambon å lillfisen myser i soffan
Sambon å lillfisen myser i soffan
Liten blev trött å somnade igen. Mysigt nä...
Liten blev trött å somnade igen. Mysigt när han sover på ens arm :)
Udda tider
Det märks att man har en bebis hemma när frukostintag sker vid ett på dagen. Man passar på att sova när han sover, och då han är vaken ett par timmar på nätterna, så blir det inte direkt tidigt man går upp. Sambon gick till jobbet idag igen efter sina tio dagars föräldraledighet, vilket innebär att han inte kan passa en vaken lillskrutt. Jag får gott vänta tills han somnat, för jag vill inte lämna honom ensam vaken. Får se hur detta kommer gå i längden. Tror jag måste hitta något slags system för hur jag ska få ihop det, för såna här tider kan jag ju inte ha...
Lillskrutt två veckor
Shit, vad snabbt tiden går! Min lilla sötskrutt är redan två veckor gammal! Känns lite som att jag kommer vakna en dag och upptäcka att han är på väg att flytta hemifrån redan. Nu överdriver jag kanske lite, men snabbt går det... Min lille plutt.
BVC hembesök
Glömde totalt bort att vi hade besök från BVC igår. Tydligen något de gör, kommer hem till en och pratar lite. Har fortfarande inte förstått varför, och glömde bort att fråga. Lilla jag är i princip konstant en aning väck i huvudet. Seg liksom. Beror väl på att sömnen inte är alltför sammanhängande numera...
Ja, jag var inte med så mycket under besöket, dels för att lillen skulle ammas, dels för att han kissade ner hela sig själv. Ungefär. Jag skulle byta bajsblöja på honom och ovanligt nog kissade han på skötbädden. Hamnade typ överallt där, inklusive att jag tror han kissade lite i ögat på sig själv. Är inte helt säker, men han blev blöt i ansiktet. Så det var bara till att torka, och torka, och torka lite till. Precis när jag skulle klä på honom säger sköterskan att vi ska väga honom, så lyckligtvis behövde jag enbart ta av blöjan igen. 4148gram är han uppe i nu. Äter och växer gör han, äter som en häst och växer så det knakar :)
Fick lite broschyrer om amning, mat, rökning (tydligen började sambon röka IGEN häromdagen, vilket jag inte vill att han ska göra, då det ökar riskerna för bl.a. plötslig spädbarnsdöd, astma och allergier) etc. Fick även en riktigt fånig bok med sånger om olika träd. CD inkluderad så man kan lära sig melodierna. Något nyskrivet som de visst ger till alla nyfödda i länet. Vad hände med den gamla hederliga Barnkammarboken eller vad den nu hette som man själv hade som liten? Jag vill inte ha massa rimmande sånger om träd. Jag vill ha visor och ramsor som funnits med sedan man själv var liten, klassiker. Träd...
Ja, jag var inte med så mycket under besöket, dels för att lillen skulle ammas, dels för att han kissade ner hela sig själv. Ungefär. Jag skulle byta bajsblöja på honom och ovanligt nog kissade han på skötbädden. Hamnade typ överallt där, inklusive att jag tror han kissade lite i ögat på sig själv. Är inte helt säker, men han blev blöt i ansiktet. Så det var bara till att torka, och torka, och torka lite till. Precis när jag skulle klä på honom säger sköterskan att vi ska väga honom, så lyckligtvis behövde jag enbart ta av blöjan igen. 4148gram är han uppe i nu. Äter och växer gör han, äter som en häst och växer så det knakar :)
Fick lite broschyrer om amning, mat, rökning (tydligen började sambon röka IGEN häromdagen, vilket jag inte vill att han ska göra, då det ökar riskerna för bl.a. plötslig spädbarnsdöd, astma och allergier) etc. Fick även en riktigt fånig bok med sånger om olika träd. CD inkluderad så man kan lära sig melodierna. Något nyskrivet som de visst ger till alla nyfödda i länet. Vad hände med den gamla hederliga Barnkammarboken eller vad den nu hette som man själv hade som liten? Jag vill inte ha massa rimmande sånger om träd. Jag vill ha visor och ramsor som funnits med sedan man själv var liten, klassiker. Träd...
Grattis lillebror
Idag vill jag gratulera min lillebror på födelsedagen. Önska honom allt gott, och ett bättre liv. Jag skulle vilja träffa honom igen, har inte gjort det på några år. Idag fyller han fem, läkarna sade att han inte skulle bli tre. Varje dag är en bonus, men tyvärr verkar hans mamma inte förstå. Han själv förstår inte, och ibland är jag glad för det. Han hade blivit så ledsen om han förstått hur hon beter sig.
Grattis på femårsdagen, lillebror. Hoppas de tar hand om dig ordentligt där hemma.
Grattis på femårsdagen, lillebror. Hoppas de tar hand om dig ordentligt där hemma.
Svullen och uppdragbar downstairs?
Lite får man ju faktiskt lov att skoja till det om sitt underliv. Speciellt när det gjort så ont dels under förlossningen (skojar du eller?!) samt ett tag efteråt. Än så länge ömmar det fortfarande, men det blir bättre och bättre dag för dag. Efter att i förrgår börjat torka så smått med våtservetter efter att tidigare ha duschat efter varje toabesök, vågade jag mig igår på att försiktigt kika hur det ser ut. Funderade över vad det var som emellanåt kliar och gör lite ont och tyckte det var på tiden. Kan ju inte direkt gå och bli rädd för mig själv downstairs.
Ja, bland det första jag ser (efter allt j-a hår som tagit över där nere) är ett snöre som sticker ut lite grann. Seg i kolan som jag är, fattar jag först inte vad sjutton det är. Börjar dra lite försiktigt i det och upptäcker att det sitter fast i blygdläppen! Sytråd. Eller vad det nu heter. Jag blev ju sydd efter förlossningen.
Har då skämtat om att jag har uppdragbar fitta efteråt. Vad är annars snöret till för? ;) På något sätt måste jag vl så småningom komma igång där nere med, haha!
Jag tror även att svullnaden nedtill blivit lite bättre. Allt har känts nåt halvt enormt där nere när man försökt torka sig eller dylikt. Blygdläpparna, mellangården, klitoris. Okej, det kanske inte är så konstigt då det ändå tänjts ut och fått jobba på, men klitoris??? Varför är den svullen? Är ju nästan riktigt skönt att torka sig lite extra just därpå. Ömt, men skönt. Är det normalt eller? Ytterligare skumma saker man upplever efter en förlossning, uppenbarligen... Någon borde skriva en bok om allt det där ingen annan berättar för en.
Ja, bland det första jag ser (efter allt j-a hår som tagit över där nere) är ett snöre som sticker ut lite grann. Seg i kolan som jag är, fattar jag först inte vad sjutton det är. Börjar dra lite försiktigt i det och upptäcker att det sitter fast i blygdläppen! Sytråd. Eller vad det nu heter. Jag blev ju sydd efter förlossningen.
Har då skämtat om att jag har uppdragbar fitta efteråt. Vad är annars snöret till för? ;) På något sätt måste jag vl så småningom komma igång där nere med, haha!
Jag tror även att svullnaden nedtill blivit lite bättre. Allt har känts nåt halvt enormt där nere när man försökt torka sig eller dylikt. Blygdläpparna, mellangården, klitoris. Okej, det kanske inte är så konstigt då det ändå tänjts ut och fått jobba på, men klitoris??? Varför är den svullen? Är ju nästan riktigt skönt att torka sig lite extra just därpå. Ömt, men skönt. Är det normalt eller? Ytterligare skumma saker man upplever efter en förlossning, uppenbarligen... Någon borde skriva en bok om allt det där ingen annan berättar för en.
Grattis syrran!
Min söta syster fyller idag 26 och räknas nu som vuxen nästan överallt. Inga mer rabatter om hon vill åka nånstans, förutom med Bus4You, hehe. I alla fall; jättegrattis till henne!
Har idag varit hos henne och firat lite med familjen, min egen lilla, och såklart mamma och syster därifrån. Syster-yster fick presenter och vi fick gott fika bestående av tre sorters "tårtor" (prinsess, kladdkaka och moussetårta). Mums till allt utom prinsesstårtan! Lillen fick sin gamla vanliga mat, vad annars? Nästa år kanske han också kan få lite variation ;)
Har idag varit hos henne och firat lite med familjen, min egen lilla, och såklart mamma och syster därifrån. Syster-yster fick presenter och vi fick gott fika bestående av tre sorters "tårtor" (prinsess, kladdkaka och moussetårta). Mums till allt utom prinsesstårtan! Lillen fick sin gamla vanliga mat, vad annars? Nästa år kanske han också kan få lite variation ;)
God Jul!
Lite i efterskott, men vem sitter vid datorn på julafton om man har fullt upp? Var hos mamma och firade igår, med min sambo och lillfisen, min syster och henns pojkvän, samt systern som bor hemma hos mamma. Massor utav god mat, och mys. Och den bästa presenten någonsin önskar er en god jul!
Sötskrutt ligger å sover så gott i mitt kn...
Sötskrutt ligger å sover så gott i mitt knä :) kan inte med att lägga honom i sängen så söt som han är!
Let me introduce you
För de som inte har facebook eller av annan anledning missat det; så har vi bestämt oss. Det namn jag fick upp i huvudet i duschen efter förlossningen, det namnet fick bli hans tilltalsnamn. Det satte sig rejält i huvudet, och sambon tycker det passar honom, så varför desperat försöka hitta ett annat namn? Det är fint, lagom ovanligt och hyfsat internationellt gångbart.
Låt mig presentera er för Julius!
Låt mig presentera er för Julius!
Första badet, på BB
Bajstips för vuxna
Okej, rubriken låter helt sjuk. Så får det vara, för jag tänkte faktiskt tipsa om en lite underlättande grej.
Har hört att de flesta blir väldigt hårda i magen efter förlossningen, och så även jag. Nu hör hård mage till vanligheterna för mig, men det känns jobbigare för tillfället eftersom det trycker på utan att riktigt vilja komma ut. Så, för att få bättre tryck, ka man testa att nästintill stå upp ovanför toastolen. Lite hukad, man vill ju pricka rätt också, men gravitationen fungerar bättre i mer stående läge, och det gör inte lika ont i underlivet att pressa! Tack vare det (och kanske även det faktum att jag kör upp duschstrålen i rumpan efter varje toabesök, haha! Allvarligt alltså, jag gör det) har jag nu lyckats bajsa fyra dagar i sträck. Jag är fortfarande rejält hård, men det kommer ut en del i alla fall :)
Ja, ville bara säga det, ifall nu någon annan har samma problem och desperat vill testa något de inte tänkt på...
Har hört att de flesta blir väldigt hårda i magen efter förlossningen, och så även jag. Nu hör hård mage till vanligheterna för mig, men det känns jobbigare för tillfället eftersom det trycker på utan att riktigt vilja komma ut. Så, för att få bättre tryck, ka man testa att nästintill stå upp ovanför toastolen. Lite hukad, man vill ju pricka rätt också, men gravitationen fungerar bättre i mer stående läge, och det gör inte lika ont i underlivet att pressa! Tack vare det (och kanske även det faktum att jag kör upp duschstrålen i rumpan efter varje toabesök, haha! Allvarligt alltså, jag gör det) har jag nu lyckats bajsa fyra dagar i sträck. Jag är fortfarande rejält hård, men det kommer ut en del i alla fall :)
Ja, ville bara säga det, ifall nu någon annan har samma problem och desperat vill testa något de inte tänkt på...
Första BVC-besöket
Igår var det dags för första besöket på BVC. Jag trodde att vi skulle hamna på Rosenlunds BVC eftersom jag gått på MVC där, men så fungerade det tydligen inte. Hamnade på Öxnehaga istället, ett ställe jag aldrig tidigare varit på. Tur att sambon har sina tio pappadagar just nu och kunde följa med, annars hade jag aldrig hittat!
Besöket bestod mestadels utav information av hur det fungerar och sådär, plus att de vägde lillskrutten. Redan uppe i sin födelsevikt igen (ja, i princip) - 4045gram, mot 4055 vid födseln. Han äter som en häst! 300 grams viktuppgång på fyra dagar, det är inte dåligt! Fortsätter han sådär kommer han bli en riktig liten tjockis ;) Under tiden han var avklädd på deras skötbord, hann han dessutom kissa hela tre gånger! Gud, det är lite komiskt ändå. Jag blev helt handfallen och mest stirrade och undrade vad fan som pågick, och sambon fick hjälpa till att torka upp. Jag är lite väck i huvudet om dagarna för tillfället, är väl all denna amning och bristen på sömn.
Passade även på att fråga om vi fick lov att göra något mer mot hans torra hud på speciellt händer och fötter. Tycker så synd om honom för det ser ju ut att göra ont. BVC-sköterskan sa då att det var okej at smörja in med MiniDerm, och snacka om att jag blev lättad över att vi fick göra något! På BB sa de att det var bad en-två ggr/vecka med barnolja som gällde, och inget mer. Nu ska vi få lillens hud len och fin hoppas jag!
Besöket bestod mestadels utav information av hur det fungerar och sådär, plus att de vägde lillskrutten. Redan uppe i sin födelsevikt igen (ja, i princip) - 4045gram, mot 4055 vid födseln. Han äter som en häst! 300 grams viktuppgång på fyra dagar, det är inte dåligt! Fortsätter han sådär kommer han bli en riktig liten tjockis ;) Under tiden han var avklädd på deras skötbord, hann han dessutom kissa hela tre gånger! Gud, det är lite komiskt ändå. Jag blev helt handfallen och mest stirrade och undrade vad fan som pågick, och sambon fick hjälpa till att torka upp. Jag är lite väck i huvudet om dagarna för tillfället, är väl all denna amning och bristen på sömn.
Passade även på att fråga om vi fick lov att göra något mer mot hans torra hud på speciellt händer och fötter. Tycker så synd om honom för det ser ju ut att göra ont. BVC-sköterskan sa då att det var okej at smörja in med MiniDerm, och snacka om att jag blev lättad över att vi fick göra något! På BB sa de att det var bad en-två ggr/vecka med barnolja som gällde, och inget mer. Nu ska vi få lillens hud len och fin hoppas jag!
Vardaglig bröstkomik
Så sjukt vilka egentligen rätt så komiska situationer man hamnar i nu. Vi (våran lilla familj- jag, sambon och sonen) var på A6 en sväng idag. Tänkte kolla lite julklappar, köpa en bröstvårtskräm och någon ny liten body till lillfisen. Han hade bara två i storlek 50, för vi tänkte förut att det inte behövdes fler, men icke! De blir ju nedkladdade med diverse saker inifrån kroppen hela tiden. Spya, kiss eller bajs. Ja, köpte två stycken i alla fall, den ena med en elefant på och den andra... Hur söt som helst, en vit med texten "best present ever". För det är han, lillen. Bästa presenten någonsin.
Just ja, hamnade lite off topic. Efter ett tags vandrande, så kände jag hur det började kännas som ena bröstet skulle sprängas. Alltså, riktigt pulserade och tryckte i det. Dags att amma tänkte jag, och hade redan kikat ut att det fanns ett amningsrum på A6. Så dit gick vi, och jag försökte väcka lillen som sov så gott i sin vagn. Dock tog han sån tid på sig att bröstet började läcka. Då menar jag riktigt läckage. Började rinna och rinna, och sambo försökte hjälpa mig att torka. Han tog tag lite i bröstet och ojsan! Det sprutade tvärs över ansiktet på lillen! Rätt ut, verkligt sprut. Trodde inte att det där kunde hända. Läcka som droppar; visst, men spruta rätt ut bara för att man tar lite på bröstet? Vi kunde inte låta bli att börja skratta. You had to be there.
Fick mjölka mig själv över handfatet en stund istället, medan sambon bytte blöja på lillen som istället för att vilja äta, bajsade. Ojojoj, vi kunde verkligen inte sluta skratta på en stund!
Till slut lyckades jag dock mata honom, köpa ett par vinterskor till mig, och ta en promenad til Ryhov där sambon bl.a. hämtade ut lite mediciner till sig själv. En lustig dag idag. Så roligt en liten gör livet egentligen :)
Just ja, hamnade lite off topic. Efter ett tags vandrande, så kände jag hur det började kännas som ena bröstet skulle sprängas. Alltså, riktigt pulserade och tryckte i det. Dags att amma tänkte jag, och hade redan kikat ut att det fanns ett amningsrum på A6. Så dit gick vi, och jag försökte väcka lillen som sov så gott i sin vagn. Dock tog han sån tid på sig att bröstet började läcka. Då menar jag riktigt läckage. Började rinna och rinna, och sambo försökte hjälpa mig att torka. Han tog tag lite i bröstet och ojsan! Det sprutade tvärs över ansiktet på lillen! Rätt ut, verkligt sprut. Trodde inte att det där kunde hända. Läcka som droppar; visst, men spruta rätt ut bara för att man tar lite på bröstet? Vi kunde inte låta bli att börja skratta. You had to be there.
Fick mjölka mig själv över handfatet en stund istället, medan sambon bytte blöja på lillen som istället för att vilja äta, bajsade. Ojojoj, vi kunde verkligen inte sluta skratta på en stund!
Till slut lyckades jag dock mata honom, köpa ett par vinterskor till mig, och ta en promenad til Ryhov där sambon bl.a. hämtade ut lite mediciner till sig själv. En lustig dag idag. Så roligt en liten gör livet egentligen :)
Saker att vara tacksam för
Igår kväll lyckades jag äntligen bajsa. Första gången efter förlossningen, och det var ärligt talat så skönt efteråt. Inte helt okej ännu i magen, men jag lyckades lite till slut! Hade så fruktasvärt ont i rumpan, men samtidigt i underlivet, så vågade inte ta i. Till slut fick jag lite nog, satt i evigheter och yes! Hårt, men bajs. Så är det när man spruckit lite.
Så vad jag var mest tacksam för igår (förutom sonen såklart!) var att jag lyckades bajsa. Det är de små glädjeämnena i livet...
Så vad jag var mest tacksam för igår (förutom sonen såklart!) var att jag lyckades bajsa. Det är de små glädjeämnena i livet...
Lite mer vaket idag
Idag har lillfisen varit lite mer vaken än annars de senaste dagarna. Än så länge har han mest ätit och somnat vid bröstet, sovit tills det varit dags att äta igen. Varit lite vaken emellanåt, kissat och bajsat. Och oj, ad ha kissar och bajsar när han väl gör det! Prutt säger det, och så är blöjan full. Varje gång sambon sedan bytt på honom, har han bajsat och kissat lite till på skötbordet, haha! Det blir mycket kläder i tvätten här nu, men vad hade man egentligen förväntat sig?
Tillbaka till idag. Han har legat i mitt knä några timmar och mest bara tittat. På mig, på tuttarna, på något jag inte har en aning om. Han är så söt när han bara ligger där och spanar. Och hans knasiga miner sen! Man borde försöka lyckas ta kort på allihop, speciellt hans underbara leende. Dock kommer det mest när han nästan somnat vid bröstet, sådär lite halvt i sömnen. Så underbart sockersött! Jag tror jag är kär... <3
Tillbaka till idag. Han har legat i mitt knä några timmar och mest bara tittat. På mig, på tuttarna, på något jag inte har en aning om. Han är så söt när han bara ligger där och spanar. Och hans knasiga miner sen! Man borde försöka lyckas ta kort på allihop, speciellt hans underbara leende. Dock kommer det mest när han nästan somnat vid bröstet, sådär lite halvt i sömnen. Så underbart sockersött! Jag tror jag är kär... <3
Mat-och-sovklocka
En sån där mat-och sovklocka som Skalman har hade nog varit bra att ha ibland. Helst en som går efter lillfisens tider, så vet jag i förväg om jag kan göra något eller bör passa på att själv sova en stund. Man blir ju lite trött emellanåt, fast han verkar vara tröttast av oss alla. Så söt så när han sover, alla dessa gulliga miner han sysselsätter sig med :) Undrar vad han drömmer om?
Trött mamma & ett dygn gammal lillfis på BB
Bebisbajs
Uj, hade aldrig trott att så mycket kunde komma ur en sån liten kropp! Tänk vad nya saker man får lära sig när man får barn. Om bajs, bröst, underliv... Och mycket mer lär dyka upp!
Ta imorses t.ex. Liten hade somnat bredvid mig i sängen och när vi vaknat igen, och jag ammat honom en liten stund, upptäckte jag att han bajsat ner sig och lakanet. På sambons sida visserligen, men ändå. Han säger ju inte till att han bajsat, bara ligger kvar tyst och vill ha tutte. Trodde alla bebisar skrek när de bajsat ner sig? Tja, det blev ju bara till att slänga hans kläder ocg våra lakan i tvätten. Ytterligare en body hamnade i tvätten nu ikväll när han repriserat det hela en aning. Inte i sängen denna gång dock :)
Bröst sen... Jag visste inte att de skulle bli såhär ömma! Lillen suger bra och får i sig det han behöver, men lite för hårt ter det sig som. Mina bröst är så ömma att jag springer runt i lägenheten och låter dem dingla fritt framme. Undrar vad grannarna tänker om de ser en? Försöker vila dem lite nu och testade (tyvärr) napp nu under kvällen. Känns lite som att ge upp, men brösten behöver verkligen vila. Ska amma om en stund igen, men emellanåt verkar han bara vilja suga för att suga. Inte för att han är hungrig. Dock vill jag ju göra allt bra för honom, en sån lite plutt behöver det!
Underlivet är ju definitivt ytterligare ett ställe där man har ont just nu. Nog för att man förstått att man kommer ha ont, men hade ändå inte förstått. Istället för att torka sig efter kissbesök på toaleten, så blir det till att spola av sig i duschen. Så ont gör det. Och jag sprack ändå bara lite invändigt och fick sy några stygn. Dessutom känns det emellanåt som (ursäkta uttrycket, håll för känsliga öron) som man blivit knullad i röven femtielva gånger om, trots att den är sprickfri. Tycker synd om de som spricker mer, känner definitivt med dem. Att man inte får höra mer om sådant här under graviditeten, för man blir lite orolig. Varje gång jag står upp och skrattar eller hostar känns det som jag ska spricka. Tydligen kommer jag inte göra det, det är normalt att känna så bara. Känns lite pinsamt att fråga om också. Ännu pinsammare är det faktum att jag råkade kissa ner mig en aning tidigare ikväll. Utan att själv knappt fatta det. Så var det med känseln för tillfället, haha!
Jaja, nu ska jag sluta klaga! Samtliga problem kommer att gå över, jag vet det. Just nu känns det bara lite lätt jävligt. Tur att man fått något så fint för mödan :)
Massa besök redan!
Ja, sen vi kom hem från BB har vi redan haft flera besök. Många som är nyfikna på den nya familjemedlemmen, som är samtligas första barnbarn också. I fredags var syster och pojkvän här, hade med sig blöjor och godis. Bebis farmor körde hem oss samt köpte lite hämtmat åt oss, så vi slapp ställa oss och fixa sådant.
I lördags kom min mamma (nyblivna mormor) och en annan syster hit. De hade med sig lite söta kläder till lillen, en "kostym", mockasiner och en tröja. Även sambons tvillingsyster med fästman kikade förbi en snabbis för att kika på lillen.
Idag kom min pappa med fru samt de sista utav mina systrar förbi med en gullig mix utav body/tröja. Även syster nummer ett med pojkvän var förbi en sväng igen och hade nu med sig lite byxor, tröjor och en mössa. Massa söta saker han fått nu :)
Själv låg han mest och sov under de flesta utav besöken...
I lördags kom min mamma (nyblivna mormor) och en annan syster hit. De hade med sig lite söta kläder till lillen, en "kostym", mockasiner och en tröja. Även sambons tvillingsyster med fästman kikade förbi en snabbis för att kika på lillen.
Idag kom min pappa med fru samt de sista utav mina systrar förbi med en gullig mix utav body/tröja. Även syster nummer ett med pojkvän var förbi en sväng igen och hade nu med sig lite byxor, tröjor och en mössa. Massa söta saker han fått nu :)
Själv låg han mest och sov under de flesta utav besöken...
Han är populär, lillfisen :)
Tillbaks till BB för PKU idag
Eftersom vi valde tidig hemgång från BB, så var vi tvungna att åka tillbaka dit idag. När bebisar är tre dygn gamla, gör de något som heter PKU-test på dem. Tydligen var det ett blodprov från huvudet (stackars, såg läskigt ut och blödde en del ju!) som ska visa om barnet har några ovanliga sjukdomar som man kan upptäcka på ett tidigt stadium. Vet inte vilka det handlar om, men de var visst rätt ovanliga också.
Förutom det blodprovet, så gjordes även en hörselscreening, ett hudtest och en vägning. Har för mig vikten låg på 3755gram idag, vilket visst också är normalt. Upp till 10% av sin kroppsvikt får en bebis gå ner innan den börjar gå upp igen, och det låg inom hans gränser. Han vägde ju lite mer vid födseln, men han äter bra och kommer gå upp igen :)
I det hela, så sa sköterskan på BB-hemvård, att våran lillfis är en tiptop liten en! Full "poäng" på alla tester som gjorts på honom, och vi hoppas på att han inte har några dolda fel heller. Till och med hans höfter är hur bra som helst, vilket jag är överlycklig för! Ville inte att han skulle behöva dras med samma problem som jag har, och det finns en viss ärftlighet i det hela. Men, både läkare och sköterskor etc har varit så nöjda med honom så, och likaså är jag :) Ligger mest och förundras över honom när han sover jämte mig...
Förutom det blodprovet, så gjordes även en hörselscreening, ett hudtest och en vägning. Har för mig vikten låg på 3755gram idag, vilket visst också är normalt. Upp till 10% av sin kroppsvikt får en bebis gå ner innan den börjar gå upp igen, och det låg inom hans gränser. Han vägde ju lite mer vid födseln, men han äter bra och kommer gå upp igen :)
I det hela, så sa sköterskan på BB-hemvård, att våran lillfis är en tiptop liten en! Full "poäng" på alla tester som gjorts på honom, och vi hoppas på att han inte har några dolda fel heller. Till och med hans höfter är hur bra som helst, vilket jag är överlycklig för! Ville inte att han skulle behöva dras med samma problem som jag har, och det finns en viss ärftlighet i det hela. Men, både läkare och sköterskor etc har varit så nöjda med honom så, och likaså är jag :) Ligger mest och förundras över honom när han sover jämte mig...
En liten prins kom till världen i torsdags :)
De som läser får ursäkta en extremt dålig uppdatering de senaste dagarna. Dock bör ni nog ha förståelse för att det inte är det lättaste att sätta sig vid datorn när man föder barn eller ligger på BB. Eller när man antingen ammar eller lillfisen somnat vid bröstet.
I alla fall. I torsdags vid lunchtid (11:55) kom lillfisen till världen. BF+10, lika sen som jag själv var en gång i tiden. Med andra ord; lika jävlig som jag var, hehe. Fast den här lille var lite större än mig... Han var hela 54cm lång och vägde 4055 gram. Jag är själv förvånad att han lyckades komma ut utan att förstöra mig totalt, för jag själv är inte så stor. Klart jag är öm som sjutton i hela underlivet och bak till rumpan, men jag fick enbart inre bristningar. Inga klipp, inga instrument. Maaaaaaassa lustgas innan jag fått epiduralen och ännu mer de sista timmarna när han skulle ner den sista biten. Det tog tid må ni tro, trodde verkligen jag skulle gå sönder totalt och ville så gärna ge upp, sådan smärta är defintivt fruktansvärd.
Jag kommer skriva mer en annan dag om förlossningen, just nu har jag lite annat att ta igen innan mamma och en utav systrarna kommer på besök. För ja, vi är hemma. Åkte hem i princip så fort vi hade möjlighet, igår kväll. Mycket skönare än att ligga och dra sig på BB och glo på deras väggar. Dessutom var lillfisen helt frisk och han tar tutten utan problem :)
Så vi har myst hemma i sängen och på soffan, och till och med tagit premiärturen i barnvagnen idag. En sväng till och från Willys, och han sov så gott och snällt i vagnen. Han är så mycket snällare än jag väntat mig, åtminstone än så länge. Hoppas det håller i sig, han var väl ändå tillräckligt vild i magen ;)
I alla fall. I torsdags vid lunchtid (11:55) kom lillfisen till världen. BF+10, lika sen som jag själv var en gång i tiden. Med andra ord; lika jävlig som jag var, hehe. Fast den här lille var lite större än mig... Han var hela 54cm lång och vägde 4055 gram. Jag är själv förvånad att han lyckades komma ut utan att förstöra mig totalt, för jag själv är inte så stor. Klart jag är öm som sjutton i hela underlivet och bak till rumpan, men jag fick enbart inre bristningar. Inga klipp, inga instrument. Maaaaaaassa lustgas innan jag fått epiduralen och ännu mer de sista timmarna när han skulle ner den sista biten. Det tog tid må ni tro, trodde verkligen jag skulle gå sönder totalt och ville så gärna ge upp, sådan smärta är defintivt fruktansvärd.
Jag kommer skriva mer en annan dag om förlossningen, just nu har jag lite annat att ta igen innan mamma och en utav systrarna kommer på besök. För ja, vi är hemma. Åkte hem i princip så fort vi hade möjlighet, igår kväll. Mycket skönare än att ligga och dra sig på BB och glo på deras väggar. Dessutom var lillfisen helt frisk och han tar tutten utan problem :)
Så vi har myst hemma i sängen och på soffan, och till och med tagit premiärturen i barnvagnen idag. En sväng till och från Willys, och han sov så gott och snällt i vagnen. Han är så mycket snällare än jag väntat mig, åtminstone än så länge. Hoppas det håller i sig, han var väl ändå tillräckligt vild i magen ;)
Klockan 11:55 idag kom lillfisen till värl...
Klockan 11:55 idag kom lillfisen till världen. En liten (stor) rackare på 54cm och en vikt på 4055gram. Än så länge dock mycket snäll, lugn å nyfiken på omvärlden :) han ligger mest å ser sig omkring hela tiden.
Lite har ju magen onekligen sjunkit iaf.. ...
Lite har ju magen onekligen sjunkit iaf.. V. 41+1 idag, eller BF+9
BF+9, lillfisen jävlas med mig...
Jag måste ha världens busunge i magen. En riktig liten skit. Eller värsta velpottan. Hur som helst verkar det lilla livet bara älska att jäklas med mig, och få sambon att inte kunna fokusera på jobbet.
Igår kväll var min lilla mamma här. Runt tiden hon gick, tror det var cirka halv åtta, började jag få värkar lite smått igen. Tänkte att nu, nu kanske det händer något på riktigt, eftersom jag annars nästan bara haft värkar på nätterna. De började komma allt oftare och ganska regelbundet. Ont som satan. Fortsatte verkligen hela natten och frampå förmiddagen. Som minst var det cirka sex minuter från värkstart till värkstart, med värkar som oftast varade 1-1,5min. Lyckades ju knappast sova under natten, men någon gång på förmiddagen somnade jag till ett par gånger i 30-40min åt gången. Efter det har värkarna varit nästan helt som bortblåsta. Åtminstone 20-30min emellan nu. Det börjar kännas hopplöst på riktigt.
Hur länge ska man behöva gå med sådana här smärtor? Sitter mest i korsryggen till när värkarna kommer, nedre delen av magen ömmar i princip hela tiden. Underlivet ska vi inte ens prata om! Att gå på toaletten känns som en pärs med trycket och svidandet där nere, men behöver lätta på blåsan nästan konstant.
Åh, bebis, vad gör du med din mamma? Kommer du fortsätta vara överjävlig när du är född, eller får du det ur ditt system nu?
Igår kväll var min lilla mamma här. Runt tiden hon gick, tror det var cirka halv åtta, började jag få värkar lite smått igen. Tänkte att nu, nu kanske det händer något på riktigt, eftersom jag annars nästan bara haft värkar på nätterna. De började komma allt oftare och ganska regelbundet. Ont som satan. Fortsatte verkligen hela natten och frampå förmiddagen. Som minst var det cirka sex minuter från värkstart till värkstart, med värkar som oftast varade 1-1,5min. Lyckades ju knappast sova under natten, men någon gång på förmiddagen somnade jag till ett par gånger i 30-40min åt gången. Efter det har värkarna varit nästan helt som bortblåsta. Åtminstone 20-30min emellan nu. Det börjar kännas hopplöst på riktigt.
Hur länge ska man behöva gå med sådana här smärtor? Sitter mest i korsryggen till när värkarna kommer, nedre delen av magen ömmar i princip hela tiden. Underlivet ska vi inte ens prata om! Att gå på toaletten känns som en pärs med trycket och svidandet där nere, men behöver lätta på blåsan nästan konstant.
Åh, bebis, vad gör du med din mamma? Kommer du fortsätta vara överjävlig när du är född, eller får du det ur ditt system nu?
BF+8, jag orkar inte längre!
Blir seriöst galen på det här nu. Sitter och lipar, för jag orkar bara inte med det här längre. Jag får knappt någon sömn alls på nätterna, för det är då de förbannade värkarna sätter igång. Ingen skillnad i hur ofta de kommer, men de gör förbannat ont för det. Så fort jag går upp och sätter mig vid t.ex datorn eller i soffan, så går de över. Går jag och lägger mig igen på dagtid så kan jag helt enkelt bara inte somna. Min kropp börjar säga ifrån så det skriker om det och jag mår förbannat dåligt psykiskt vid det här laget. Det känns som att bebis bara vill jäklas med mig, och aldrig komma ut. Dessutom har jag i princip konstant ont i nedre delen utav magen, typ undertill. FUnderar över om det är tarmarna, för jag lyckas inte tömma dem hur nödig jag än känner mig i princip.
Jag känner inte heller att jag vill varken prata med eller åka in till förlossningen heller. Jag litar inte på dem. De gav mig ett fruktansvärt dåligt intryck senast och jag vill helst inte alls ha med dem att göra. Inte heller vill jag behöva genomgå en till sån där undersökning och ha ont i underlivet resten av dagen. De är alldeles för oförsiktiga och tydligen får de inte ut nåt utav det i alla fall. Bara jag som mår dåligt utav det.
Kan inte ungjäveln bara komma ut?! Sluta plåga mig med det här utdragna värkarbetet? KOM UUUUUUUUUUT NU!
Jag känner inte heller att jag vill varken prata med eller åka in till förlossningen heller. Jag litar inte på dem. De gav mig ett fruktansvärt dåligt intryck senast och jag vill helst inte alls ha med dem att göra. Inte heller vill jag behöva genomgå en till sån där undersökning och ha ont i underlivet resten av dagen. De är alldeles för oförsiktiga och tydligen får de inte ut nåt utav det i alla fall. Bara jag som mår dåligt utav det.
Kan inte ungjäveln bara komma ut?! Sluta plåga mig med det här utdragna värkarbetet? KOM UUUUUUUUUUT NU!
Jag vill sooooova!
Under kvällen blev jag sjukt trött. Kanske inte så konstigt när jag knappt sovit en blund på flera dagar..? I vilket fall, så var lampan släckt och allt, redan vid klockan nio på kvällen. Alla gäspningar lurade mig till att tro att jag skulle få somna, och det hyfsat snabbt. Icke sa nicke. Närmare ett-tiden gav jag upp. Gick upp och satte mig vid datorn. Har surfat lite på damnyouautocorrect.com bland annat. Försökt underhålla mig själv.
Känns som man snart ger upp totalt. Ögonen går i kors, men det hjälper visst inte. Får panik vid det här laget, vill inget hellre än att kunna somna. Sova åtminstone tre-fyra timmar i sträck. Något är bättre än inget. Det ultimata hade ju dock varit en hel natts sömn. Minns knappt längre hur det känns ens... Vad sjutton ska jag göra?
Känns som man snart ger upp totalt. Ögonen går i kors, men det hjälper visst inte. Får panik vid det här laget, vill inget hellre än att kunna somna. Sova åtminstone tre-fyra timmar i sträck. Något är bättre än inget. Det ultimata hade ju dock varit en hel natts sömn. Minns knappt längre hur det känns ens... Vad sjutton ska jag göra?
BF+7, pinvärkar hela natten
Jag har knappt lyckats sova en blund inatt. Värkarna har kommit med ganska jämna mellanrum och gjort förbannat ont. Så fort jag hållt på att somna, så kom de. Jag är rätt så trött idag tack vare det. Gav till slut hoppet om att någonsin kunna somna ordentligt (lyckades väl 20-30 minuter ett par gånger på morgonen efter många om och men) och gick upp. Då slutade värkarna i princip rätt snabbt, så nu händer det återigen - ingenting. Hur länge ska man behöva stå ut med att ha det så? Kroppen blir ju helt slut, hur ska den orka med det hårda arbetet som ligger framför den?
Får väl se vad jag orkar med i övrigt idag. Om jag orkar ställa mig och diska och laga mat t.ex. Orkade knappt göra frukost åt mig själv ju, trots att jag var vrålhungrig. Sambon har åtminstone lovat mig massage när han kommer hem från jobbet. Får väl se om det blir någon mat idag. Tror jag ska försöka lägga mig en stund igen och se vad som händer. Om bebis låter mig sova, eller om bajsvärkarna sätter igång igen. 10-20min mellanrum på ett ungefär. Läcker någonting efter en stund liggande också. Undrar fortfarande vad sjutton det är om det nu inte är vatten?
Får väl se vad jag orkar med i övrigt idag. Om jag orkar ställa mig och diska och laga mat t.ex. Orkade knappt göra frukost åt mig själv ju, trots att jag var vrålhungrig. Sambon har åtminstone lovat mig massage när han kommer hem från jobbet. Får väl se om det blir någon mat idag. Tror jag ska försöka lägga mig en stund igen och se vad som händer. Om bebis låter mig sova, eller om bajsvärkarna sätter igång igen. 10-20min mellanrum på ett ungefär. Läcker någonting efter en stund liggande också. Undrar fortfarande vad sjutton det är om det nu inte är vatten?
Kom ut nu då, så jag också kan pussa på dig!
BF+6 och det känns lite som allt stannat av
Jag som faktiskt trodde att det skulle bli bebis i helgen. Ack, vad fel jag verkar ha haft. Allt har stannat av totalt känns det som. Lite värkar under natten igen, men färre än natten före. Jag som vill ha ut bebisen nu!!! En del säger att man ska vila, ta det lugnt. Tycker det är nästan det enda jag gjort i ett par månader, efter att jag blev sjukskriven. Andra säger att man ska röra på sig så värkarna kommer igång. Jaha, hur långt ska man gå då? Allt gör ju ont! Skit också.
Längtar verkligen efter att graviditeten ska "gå över". Både för att jag vill träffa bebis nu, och för att vara gravid är bland det jobbigaste jag varit med om. Visst har det sina fina stunder, men jag tror inte jag vill göra om det igen. Kunde inte människor bara lagt ägg och ruvat istället?
Äh, ska gå och äta lite choklad istället, så kanske jag blir på bättre humör.
Längtar verkligen efter att graviditeten ska "gå över". Både för att jag vill träffa bebis nu, och för att vara gravid är bland det jobbigaste jag varit med om. Visst har det sina fina stunder, men jag tror inte jag vill göra om det igen. Kunde inte människor bara lagt ägg och ruvat istället?
Äh, ska gå och äta lite choklad istället, så kanske jag blir på bättre humör.
BF+5 - värkar hela natten
Ja, usch, inatt har det återigen varit extremt dåligt med sömn. Har haft värkar med cirka 10-15 minuters mellanrum hela natten, tills jag slutligen gav upp sovförsöken och gick upp istället. Visserligen var det runt 11 i förmiddags, men jag har nog inte sovit mer än totalt 2-3 timmar. Det har gjort så ont och jag har försökt massera runt korsryggen till så mycket som möjligt. Dock lättare när någon annan gör det, men någon annan låg och sov & snarkade som sjutton bredvid mig. Underlättade inte direkt för mig.. Ja, jag är gnällig, men vad blir man inte när man inte lyckats sova en hel natt på flera veckor?
Dessutom är jag ganska säker nu på att det måste varit vatten som kom igår. Samma sak hände nämligen inatt, fast lite mer. Varje gång jag gick upp för att gå på toaletten hann det rinna ur en skvätt innan jag kissade. Inte ur urinröret då alltså, utan där bebisen ska ut. Tror definitivt inte på att det kan vara flytningar i alla fall, hur ofta är sådana helt genomskinliga, luktfria och rinner som vatten? Dock tänker jag ju inte dra in till förlossningen för att göra en undersökning igen, kommer vägra gå dit så länge jag kan hålla ut och absolut inte behöver.
Just nu verkar det i alla fall väldigt lugnt. Efter jag gått upp har värkarna gått över. Bebisen har vänt sig, så den har knäna utåt istället för rumpan. Den brukar dock vanligtvis vända tillbaka rumpan ut så småningom, så oroar mig inte alltför mycket för det för tillfället. Men den får ju gärna bestämma sig för att komma ut på riktigt istället för att bara luras ;)
Dessutom är jag ganska säker nu på att det måste varit vatten som kom igår. Samma sak hände nämligen inatt, fast lite mer. Varje gång jag gick upp för att gå på toaletten hann det rinna ur en skvätt innan jag kissade. Inte ur urinröret då alltså, utan där bebisen ska ut. Tror definitivt inte på att det kan vara flytningar i alla fall, hur ofta är sådana helt genomskinliga, luktfria och rinner som vatten? Dock tänker jag ju inte dra in till förlossningen för att göra en undersökning igen, kommer vägra gå dit så länge jag kan hålla ut och absolut inte behöver.
Just nu verkar det i alla fall väldigt lugnt. Efter jag gått upp har värkarna gått över. Bebisen har vänt sig, så den har knäna utåt istället för rumpan. Den brukar dock vanligtvis vända tillbaka rumpan ut så småningom, så oroar mig inte alltför mycket för det för tillfället. Men den får ju gärna bestämma sig för att komma ut på riktigt istället för att bara luras ;)
Den första april fick vi reda på att någon...
Den första april fick vi reda på att någon bodde i min mage, och det var inget skämt! Nu är du förhoppningsvis snart ute i den stora världen, hos oss :)
BF+4 - vatten och slempropp?
Kanske, kanske, kanske är något på gång nu. Äntligen. Har vi tur blir det bebis i helgen, kan ju åtminstone hoppas på att det inte dröjer mycket längre än så.
Vaknade till tidigt imorses vid 7:30 och funderade på om jag skulle försöka somna om i en timme eller inte. Behövde dock inte fundera länge, för strax efteråt rann det plötsligt en skvätt ur mig. Jag tror knappast att jag kissade ner mig, för det här gick inte att hålla emot. Inte heller luktade det eller hade någon färg (ja, jag luktade på det för säkerhets skull). Så, jag fick bråttom till toaletten där det rann en skvätt till. Fostervatten tänkte jag då, vad annars om det inte var urin och kom ur det "andra hålet". Dock fick jag inte minsta lilla värk, så tyckte inte det var bråttom. Sms:ade sambon som ringde förlossningen och pratade med dem. Tydligen ville de kolla upp det och att vi skulle komma in. Sambon kom hem, men jag hade inte bråttom. Gick ändå på min tid hos min barnmorska 10:30.
Efter barnmorskebesöket bestämde vi oss för att promenera till Ryhov. Jag kände att jag ville röra lite på mig, en promenad kunde vara skönt och kanske sätta igång något. Hade väl lite sammandragningar, men inte som gjorde ont. Kändes mer som att jag gick omkring och försökte dra in magen. Blev lite blöt på vägen också, men då blåste och regnade det inte lika mycket som det gjort senare idag.
Jag tyckte fortfarande det kändes onödigt att komma in till förlossningen, har hela dagen varit rätt säker på att det inte kommer hända idag i alla fall. Dock hamnade vi ju där ändå, och det enda det kändes som man fick göra, var att vänta. Och vänta. Och vänta ännu lite mer. Vi fick vara själva på ett rum där vi fick göra ett CTG (tror jag det heter) och hålla koll på att bebisens hjärtrytm mättes. smabon fick försöka hålla reda på det, men bebisen flyttade för mycket på sig, så det gick sådär... Själv fick jag hålla på och trycka på en knapp varje gång bebisen rörde på sig. Spännande. Vi kom in cirka 11:40, runt 13:15 gick jag på toa för femtielfte gången. Ut kom... Ja, jag är rätt säker på att det var slemproppen. Mysigt. Ungefär samma konsistens som gelen de sprutar på magen vid ultraljud. Påminde i färgen lite om hjortronsylt med lite rosa i.
Runt 13:40 fick vi (äntligen?) komma in i ett undersökningsrum där de skulle kolla om det var vattnet som gått. Med sterila instrument. Fy ***** vad ont det gjorde! Jag är normalt känslig, men nu typ hyper. Det där vill jag inte behöva göra om igen, det började t.o.m rinna några tårar från mina ögon. Barnmorskan där sa att hon inte såg något tecken på vattenavgång, men jag ska ändå hålla ögonen öppna ifall det kommer mer. Hur de nu egentligen kan se att det runnit något ur där. Dock var jag förmodligen inte öppen något, hon kollade inte direkt det.
Till slut fick vi en tid för igångsättning den 20e ifall bebis fortfarande inte kommit då, och sedan fick vi äntligen gå därifrån. Jag är definitivt inte sugen på att komma tillbaks, tyckte de kändes en aning nonchalanta bakom en mask av låtsad vänlighet och förståelse. Lär absolut inte ringa dit personligen, fick inte det bästa intrycket, och jag som redan hade svårt för det hela. Förhoppningsvis är nästa gång på riktigt, annars är det ju ändå ingen idé att ringa dit. Vilket jag visserligen inte tyckte det var idag heller...
Slutligen, har jag senare idag haft lite sammandragningar som känts. Inte megaont, men det ömmar. Liksom underlivet gjorde efter barnmorskans (vad som kändes som) brutala behandling. Så vi hoppas nu. Hoppas det kommer igång på riktigt, och hoppas det inte gör alltför ont i slutändan. Dock helst inte ikväll i det här vädret. Är väl ingen som vill gå ut nu?
Vaknade till tidigt imorses vid 7:30 och funderade på om jag skulle försöka somna om i en timme eller inte. Behövde dock inte fundera länge, för strax efteråt rann det plötsligt en skvätt ur mig. Jag tror knappast att jag kissade ner mig, för det här gick inte att hålla emot. Inte heller luktade det eller hade någon färg (ja, jag luktade på det för säkerhets skull). Så, jag fick bråttom till toaletten där det rann en skvätt till. Fostervatten tänkte jag då, vad annars om det inte var urin och kom ur det "andra hålet". Dock fick jag inte minsta lilla värk, så tyckte inte det var bråttom. Sms:ade sambon som ringde förlossningen och pratade med dem. Tydligen ville de kolla upp det och att vi skulle komma in. Sambon kom hem, men jag hade inte bråttom. Gick ändå på min tid hos min barnmorska 10:30.
Efter barnmorskebesöket bestämde vi oss för att promenera till Ryhov. Jag kände att jag ville röra lite på mig, en promenad kunde vara skönt och kanske sätta igång något. Hade väl lite sammandragningar, men inte som gjorde ont. Kändes mer som att jag gick omkring och försökte dra in magen. Blev lite blöt på vägen också, men då blåste och regnade det inte lika mycket som det gjort senare idag.
Jag tyckte fortfarande det kändes onödigt att komma in till förlossningen, har hela dagen varit rätt säker på att det inte kommer hända idag i alla fall. Dock hamnade vi ju där ändå, och det enda det kändes som man fick göra, var att vänta. Och vänta. Och vänta ännu lite mer. Vi fick vara själva på ett rum där vi fick göra ett CTG (tror jag det heter) och hålla koll på att bebisens hjärtrytm mättes. smabon fick försöka hålla reda på det, men bebisen flyttade för mycket på sig, så det gick sådär... Själv fick jag hålla på och trycka på en knapp varje gång bebisen rörde på sig. Spännande. Vi kom in cirka 11:40, runt 13:15 gick jag på toa för femtielfte gången. Ut kom... Ja, jag är rätt säker på att det var slemproppen. Mysigt. Ungefär samma konsistens som gelen de sprutar på magen vid ultraljud. Påminde i färgen lite om hjortronsylt med lite rosa i.
Runt 13:40 fick vi (äntligen?) komma in i ett undersökningsrum där de skulle kolla om det var vattnet som gått. Med sterila instrument. Fy ***** vad ont det gjorde! Jag är normalt känslig, men nu typ hyper. Det där vill jag inte behöva göra om igen, det började t.o.m rinna några tårar från mina ögon. Barnmorskan där sa att hon inte såg något tecken på vattenavgång, men jag ska ändå hålla ögonen öppna ifall det kommer mer. Hur de nu egentligen kan se att det runnit något ur där. Dock var jag förmodligen inte öppen något, hon kollade inte direkt det.
Till slut fick vi en tid för igångsättning den 20e ifall bebis fortfarande inte kommit då, och sedan fick vi äntligen gå därifrån. Jag är definitivt inte sugen på att komma tillbaks, tyckte de kändes en aning nonchalanta bakom en mask av låtsad vänlighet och förståelse. Lär absolut inte ringa dit personligen, fick inte det bästa intrycket, och jag som redan hade svårt för det hela. Förhoppningsvis är nästa gång på riktigt, annars är det ju ändå ingen idé att ringa dit. Vilket jag visserligen inte tyckte det var idag heller...
Slutligen, har jag senare idag haft lite sammandragningar som känts. Inte megaont, men det ömmar. Liksom underlivet gjorde efter barnmorskans (vad som kändes som) brutala behandling. Så vi hoppas nu. Hoppas det kommer igång på riktigt, och hoppas det inte gör alltför ont i slutändan. Dock helst inte ikväll i det här vädret. Är väl ingen som vill gå ut nu?
Dagens BM
~*~
SF-mått: 37cm
Bebbens hjärtljud: ca138/min
Blodtryck: 110/75
V. 40+3
~*~
Mitt blodtryck har gått upp något vilket tydligen är normalt vid det här stadiet utav graviditeten, och enligt min barnmorska ett tecken på att något är på gång. Bebisen var ruckbar och tydligen hade jag nån sammandragning när BM klämde och kände på magen, fast jag kände inte av det själv. I övrigt har det väl äntligen börjat hända något, men mer om det i nästa inlägg...
BF+3, inga känningar ännu
För det första får ni ursäkta utseendet på inlägget. Anledningen till varför det ser
ut som det gör, kan ni läsa i förra inlägget. Kan någon hjälpa till med det, så tveka
inte att hojta till! Annars kommer alla inlägg i fortsättningen se skumma ut.
På bebisfronten börar jag nu få panik. Tänka att den aldrig tänker komma ut. Den
kanske inte vet hur man gör, eller vill bara inte. I vilket fall känns det som att jag
varit gravid halva livet och kommer få fortsätta vara det tills jag dör. Jag vet att det
är fullständigt orimligt, men så känns det.
Satt igår och googlade på överburenhet och risker med det samt igångsättning, och
kan ju inte direkt påstå att jag blev lugnare utav det. Oroar mig bara ännu mer nu.
Känner lite att jag vägrar att bli igångsatt eftersom jag är livrädd för nålar o.s.v.
Dock är det ju tydligen större risk att bebisen dör om den blir kvar därinne, så jag vet
inte hur jag ska göra. Kräva sövt kejsarsnitt? Känns nästan som det lutar mer ditåt,
dock vill jag ju inte behöva opereras heller. Tiden efteråt lär inte vara lätt även om
just förlossningen går lättare då. Ytterligare ett men, är att med igångsättning ökar
tydligen risken att man får avsluta med kejsarsnitt ändå. Vanligtvis ett vaket sådant.
Åh, jag fattar inte. Har varit nog så skönt att knappt känna av en enda
sammandragning under hela graviditeten, men nu undrar jag hur bra det varit
egentligen? Betyder det att min kropp inte vet hur den ska göra? Att det är något
som är fel? Jag har bekymrat mig så mycket över alla graviditetskrämpor jag haft, att
jag inte ens tänkt på det här förrän väldigt nyligen.
Bebis, kom ut! Hittar du ut?
ut som det gör, kan ni läsa i förra inlägget. Kan någon hjälpa till med det, så tveka
inte att hojta till! Annars kommer alla inlägg i fortsättningen se skumma ut.
På bebisfronten börar jag nu få panik. Tänka att den aldrig tänker komma ut. Den
kanske inte vet hur man gör, eller vill bara inte. I vilket fall känns det som att jag
varit gravid halva livet och kommer få fortsätta vara det tills jag dör. Jag vet att det
är fullständigt orimligt, men så känns det.
Satt igår och googlade på överburenhet och risker med det samt igångsättning, och
kan ju inte direkt påstå att jag blev lugnare utav det. Oroar mig bara ännu mer nu.
Känner lite att jag vägrar att bli igångsatt eftersom jag är livrädd för nålar o.s.v.
Dock är det ju tydligen större risk att bebisen dör om den blir kvar därinne, så jag vet
inte hur jag ska göra. Kräva sövt kejsarsnitt? Känns nästan som det lutar mer ditåt,
dock vill jag ju inte behöva opereras heller. Tiden efteråt lär inte vara lätt även om
just förlossningen går lättare då. Ytterligare ett men, är att med igångsättning ökar
tydligen risken att man får avsluta med kejsarsnitt ändå. Vanligtvis ett vaket sådant.
Åh, jag fattar inte. Har varit nog så skönt att knappt känna av en enda
sammandragning under hela graviditeten, men nu undrar jag hur bra det varit
egentligen? Betyder det att min kropp inte vet hur den ska göra? Att det är något
som är fel? Jag har bekymrat mig så mycket över alla graviditetskrämpor jag haft, att
jag inte ens tänkt på det här förrän väldigt nyligen.
Bebis, kom ut! Hittar du ut?
Varför ser det ut såhär?
Varför i helskotta ser min sida ut såhär? Jag kan ju inte se allt jag skriver. Statistik och kommentarsidorna har sett ut såhär från andra veckan ungefär, men det kan man leva med. Men att inte kunna se vad man själv skrivit??? Hjälp mig?!
BF+2 - dåligt med sömn
Ännu ingen skymt utav bebis. Inte utanför magen i alla fall. Inuti är den som tokig frampå kvällskvisten. Ju senare det blir på dygnet, desto livligare blir bebis. Sparkar och slåss, vrider sig och gud-vet-vad. Jag kan inte längre ens hålla ordning på vad som är vilken kroppsdel! Fötterna är väl ungefär där de brukar, minst en utav dem i alla fall. Sen är jag osäker på om det är knän, armar, händer som sticker ut här och där i övrigt.
Får fortfarande sparkar på revbenen, men plötsligt kan det sticka upp något litet och smalt en bra bit upp, mitt på magen. Nästan en decimeter ovanför naveln. Antingen ligger bebisen med benen låååångt ifrån varandra i konstiga vinklar, eller så har den fruktansvärt långa armar. I alla fall om vi ska tro på att den är fixerad. Eller så har den femtielva armar och ben. Lite som den hinduiska gudinnan Kali. Hoppas dock på att bebisen är helt normal, det har sett bra ut på ultraljuden trots allt. Men det hade varit spännande att kunna se in därinne, vad som egentligen pågår.
Och sova...? Sova en hel natt hade varit helt underbart. Allt stör dock. Sambon som snarkar som sjutton emellanåt. Min blåsa som behöver tömmas stup i kvarten, men mest nattetid. Bebisen som sparkar som en galning när jag försöker sova. Luftuppstötningar, rapar och sånt. Jag får vara glad om jag lyckas sova två timmar i stöten. Hur ska man orka med förlossningen om man inte lyckas sova ordentligt innan? Knocka mig!
Får fortfarande sparkar på revbenen, men plötsligt kan det sticka upp något litet och smalt en bra bit upp, mitt på magen. Nästan en decimeter ovanför naveln. Antingen ligger bebisen med benen låååångt ifrån varandra i konstiga vinklar, eller så har den fruktansvärt långa armar. I alla fall om vi ska tro på att den är fixerad. Eller så har den femtielva armar och ben. Lite som den hinduiska gudinnan Kali. Hoppas dock på att bebisen är helt normal, det har sett bra ut på ultraljuden trots allt. Men det hade varit spännande att kunna se in därinne, vad som egentligen pågår.
Och sova...? Sova en hel natt hade varit helt underbart. Allt stör dock. Sambon som snarkar som sjutton emellanåt. Min blåsa som behöver tömmas stup i kvarten, men mest nattetid. Bebisen som sparkar som en galning när jag försöker sova. Luftuppstötningar, rapar och sånt. Jag får vara glad om jag lyckas sova två timmar i stöten. Hur ska man orka med förlossningen om man inte lyckas sova ordentligt innan? Knocka mig!
Bebisen?
BF+1 och familjerätten
Nehe, det blev ingen bebis igår. Som det ser ut och känns just nu, så lär det inte bli nån bebis idag heller. Här blir minsann inga barn gjorda! Eller jo, den är ju färdigjäst & bakt, men vägrar komma ut ur ugnen. Tur att sådana där bullar man äter inte är likadana, för vem vill äta brända bullar? Off topic...
Meeeeeeen. Inga värkar so far idag heller. Lite sammandragningar, men det är allt. Och självklart en busig bebis som sparkas & har sig emellanåt. Än så länge dock lite lugnare än de senaste dagarna i övrigt.
Så idag var jag och sambon på familjerätten i alla fall. Sådant man måste ordna om man inte är gifta, tydligen. Han måste "erkänna" sitt faderskap och skriva på papper om det. Även jag måste godkänna att han erkänner. Hade vi varit gifta hade han automatiskt registrerats som pappa till barnet. Dock fanns det faktiskt ett alternativ på den blanketten, att maken godkänner den som skrivit under faderskap. Otrohetsaffärer? Snabba giftermål efter man gjort slut och redan är gravid? Tyckte det lät lite lustigt... Förhoppningsvis inte alltför vanligt.
Förutom att godkänna faderskapet, fick vi skriva under en annan blankett om gemensam vårdnad. Precis som att sambon kommer att ha lika mycket att säga till om som mig ändå..? ;) I slutändan brukar det vara mödrarna som har sista ordet, även om han självklart får yttra sig om sina åsikter :)
Mödrarna... Mammorna. Jag ska bli mamma på riktigt! Hjälp! Hur kommer det gå? Är det därför bebis inte vågar sig ut?
Meeeeeeen. Inga värkar so far idag heller. Lite sammandragningar, men det är allt. Och självklart en busig bebis som sparkas & har sig emellanåt. Än så länge dock lite lugnare än de senaste dagarna i övrigt.
Så idag var jag och sambon på familjerätten i alla fall. Sådant man måste ordna om man inte är gifta, tydligen. Han måste "erkänna" sitt faderskap och skriva på papper om det. Även jag måste godkänna att han erkänner. Hade vi varit gifta hade han automatiskt registrerats som pappa till barnet. Dock fanns det faktiskt ett alternativ på den blanketten, att maken godkänner den som skrivit under faderskap. Otrohetsaffärer? Snabba giftermål efter man gjort slut och redan är gravid? Tyckte det lät lite lustigt... Förhoppningsvis inte alltför vanligt.
Förutom att godkänna faderskapet, fick vi skriva under en annan blankett om gemensam vårdnad. Precis som att sambon kommer att ha lika mycket att säga till om som mig ändå..? ;) I slutändan brukar det vara mödrarna som har sista ordet, även om han självklart får yttra sig om sina åsikter :)
Mödrarna... Mammorna. Jag ska bli mamma på riktigt! Hjälp! Hur kommer det gå? Är det därför bebis inte vågar sig ut?
BF idag
Ja, efter många om och men bestämdes dagens datum till bebisens BF. Först bestämdes det till en månad före dagens datum, då det skulle varit det enligt senaste mens osv. Dock visade det sig att mensen hoppat över exakt en månad i slutändan... Dock sades det även 12/5 innan ett ultraljud i vecka 12, utav någon anledning. På det ultraljudet bestämdes det till 5/12. Ultraljudet i vecka 19 sa egentligen 4/12, men barnmorskan som utförde det sa att, eftersom första barnet alltid är sent, så säger vi ändå 5/12.
I alla fall. Som det till sist sades, så är det bebisens BF idag. Jag har hela tiden hoppats jag skulle slippa gå tiden ut, men icke. Inte en enda värk eller någonting idag. Någon liten sammandragning kanske, men inget som direkt känts. Det som däremot känns, är bebisens hicka och dess vilda rörelser. Den är fortfarande galen.
Jag vill bara ha ut den vid det här laget, kroppen är tung och jag har ont nästan överallt hela tiden. Kan inte böja mig framåt för att ta upp något från golvet, raka benen eller torka mig ordentligt efter en dusch. Andningen är ytterst ansträngd, ibland får jag knappt något syre alls. Efter alla krmpor jag haft, har jag avskytt att vara gravid större delen utav tiden. Mina fingertoppar är t.o.m konstant avdomnade ju!
Så, jag försöker och försöker övertala ungen att komma ut, men den vägrar. Sambon tycker den kan vänta lite till, men det är ju inte HAN som behöver gå omkring med den i magen! Hur sjutton ska jag lyckas få den att komma ut?! Blir så trött på att höra att "det är bebisen som bestämmer när den vill ut". Jag vill ha ut den, NU!
Upptäckte dessutom idag att jag nu fått nån bristning runt naveln. Lite mer vid sidan under magen. De kommer uppenbarligen fler för varje dag nu, från att jag inte haft en enda för ca en månad sedan. Ytterligare en anledning till att jag vill ha ut ungen, bristningarna får mig att må psykiskt dåligt. Får mig att undra hur de kommer att få mig att känna för bebisen. Kommer jag lägga skuld på den, eller enbart på sambon? (ja, han får höra en del skit för att det var han som gjorde mig gravid, haha!)
Kom ut bebis! Åtminstone jag vill veta vem du är...
I alla fall. Som det till sist sades, så är det bebisens BF idag. Jag har hela tiden hoppats jag skulle slippa gå tiden ut, men icke. Inte en enda värk eller någonting idag. Någon liten sammandragning kanske, men inget som direkt känts. Det som däremot känns, är bebisens hicka och dess vilda rörelser. Den är fortfarande galen.
Jag vill bara ha ut den vid det här laget, kroppen är tung och jag har ont nästan överallt hela tiden. Kan inte böja mig framåt för att ta upp något från golvet, raka benen eller torka mig ordentligt efter en dusch. Andningen är ytterst ansträngd, ibland får jag knappt något syre alls. Efter alla krmpor jag haft, har jag avskytt att vara gravid större delen utav tiden. Mina fingertoppar är t.o.m konstant avdomnade ju!
Så, jag försöker och försöker övertala ungen att komma ut, men den vägrar. Sambon tycker den kan vänta lite till, men det är ju inte HAN som behöver gå omkring med den i magen! Hur sjutton ska jag lyckas få den att komma ut?! Blir så trött på att höra att "det är bebisen som bestämmer när den vill ut". Jag vill ha ut den, NU!
Upptäckte dessutom idag att jag nu fått nån bristning runt naveln. Lite mer vid sidan under magen. De kommer uppenbarligen fler för varje dag nu, från att jag inte haft en enda för ca en månad sedan. Ytterligare en anledning till att jag vill ha ut ungen, bristningarna får mig att må psykiskt dåligt. Får mig att undra hur de kommer att få mig att känna för bebisen. Kommer jag lägga skuld på den, eller enbart på sambon? (ja, han får höra en del skit för att det var han som gjorde mig gravid, haha!)
Kom ut bebis! Åtminstone jag vill veta vem du är...
Kul att det här var det första man såg när...
Kul att det här var det första man såg när man kom ut i köket :o kunde inte snön väntat ett tag?
Vilda bebin
Jag vet inte hur många gånger jag fått höra att bebis kommer lugna ner sig när den fixerar sig. Känns som alla säger det, men jag tycker inte det stämmer. Det enda som lugnat sig är att den inte snurrar runt, runt, runt längre. Skönt det visserligen, men emellanåt tycker man att den gärna får sova en stund. Benen, som är på samma ställe som förut, sparkar och buffar. Likaså rumpan. Jag känner hur de små armarna fäktar runt, pyttesmå händer sticker plötsligt ut lite grann. Lite mysigt är det ju, att busa med lillfisen. Den kör ut en fot, jag puttar tillbaks och den ger mig en ny spark tillbaka. Busunge och busmamma.
Ja, en sak är ju då säker. Bebis verkar må bra där inne. Trivas lite väl bra. Galning och vilding och allt vad den är... Undrar om den är lika vild när den är ute?
Ja, en sak är ju då säker. Bebis verkar må bra där inne. Trivas lite väl bra. Galning och vilding och allt vad den är... Undrar om den är lika vild när den är ute?
Dagens BM
~*~
SF-mått: 37cm
Bebbens hjärtljud: ca142/min
Blodtryck: 100/60
V. 39+3
~*~
Nu är det inte många dagar kvar till BF! Dessutom verkar det som lillfisen äntligen fattat vart den ska, och börjat fixera sig :) Enligt barnmorskan var den nästan helt fixerad, lite ruckbar om hon tog i. Dock verkade den bli mer och mer ruckbar ju mer hon höll på, så hon slutade rätt snabbt. Nu vill vi ju att den ska ligga rätt och bestämma sig för att komma ut. Bara tre dagar kvar ju, och jag vill helst slippa gå över tiden eller oroa mig för att den inte ska lyckas ta sig ut rätt. Har en tid hos barnmorskan nästa fredag igen, OM den nu inte vill komma ut ändå, men förhoppningsvis slipper jag gå dit. Hon hoppas slippa se mig, för min skull ;)
Efter att ha sett veckans Uppdrag Granskning oroade jag mig lite extra för att spricka, men även där lugnades jag lite utav min härliga barnmorska. Jönköpings län är tydligen ett utav de två bästa i landet på att förhindra de där sfinkterrupturerna (tror jag det hette) då de oftast använder det där perinealskyddet det pratades om. Plus att de ytterst sällan brukar behöva klippa en heller. Så nu är det bara att hålla tummarna!
Adventskalender aka julkalender
Jag har inte riktigt förstått vad som är skillnaden mellan advents-och julkalender. Är det kanske så att de moderna sakerna kallas julkalendrar, och de äldre för adventskalendrar? Min bästa gissning tippar på det, för googlar man på julkalender, hittar man alternativen med choklad eller leksaker i. Googlar man däremot på adventskalender, så hittar man andra varianter också. Den varianten jag vill ha.
Idag är det den första december, och jag har ingen kalender. Med luckor alltså, en vanlig där man skriver in viktiga tider att passa etc har jag. I vilket fall. Jag vill ha en sådan där gammaldags kalender. En sådan man hade när man var liten. Med glitter och stämningsfulla bilder på änglar, barn... Innanför luckorna fanns det också små bilder. Det är nostalgi! Förstår inte varför sådana inte säljs i butiker/affärer nuförtiden. För några år sedan hittade jag små sådana, som samtidigt är vykort, i en bokhandel i Göteborg. Då hade jag sprungit runt i ett större antal affärer och letat. Kanske borde jag passat på att köpa flera? Dock hade jag förmodligen slarvat bort dem vid det här laget, efter alla flyttar jag gjort efter det.
Hittade i alla fall idag ett ställe på nätet som säljer sådana där kalendrar. Nu känns det lite sent påtänkt att beställa efter en, men nästa år, då måste jag komma ihåg det! Lite julstämning hemma hade varit mysigt...
