Kvällens syssla, dock ingen vinst. Som van...
Kvällens syssla, dock ingen vinst. Som vanligt :o
Bebisen verkar inte veta vägen
Jag börjar tro att bebisen vill komma ut. Inte som den ska, den s.k. naturliga vägen, utan rätt igenom magen. Nästan mitt på den högsta punkten, närmare en decimeter ovanför naveln. DÄR verkar den vilja komma ut. Ingen annanstans. Dock har jag inte någon dragkedja där. Inget hål, kardborreband eller dylikt. Jag har inte en aning om hur den har planerat sin flykt egentligen, men det där kommer inte att fungera. Försöker säga det till den, men den verkar inte riktigt förstå det.
Är bebisar verkligen så här galna i det här stadiet utav graviditeten? Trycker, pressar, verkar försöka kämpa sig rätt ut? Vrider och vänder på sig? Tja, det är ju skönt att känna att den lever, men emellanåt får den gärna vara snäppet lugnare. Har hört att den blir det då den fixerat sig, men den här krabaten verkar inte vilja göra något sådant. Nåja, enligt barnmorskan behöver den inte göra det före vecka 36, så vi får väl se om den gjort det i nästa vecka då. Första barnet, har läst på nätet att de brukar fixera sig tidigare, men man ska väl inte tro på allt man läser då..!
Sista utgivna boken
Någon som har några bra tips på böcker annars? Nån sida med vettiga tips?
Uttråkad...
Idag är jag bara uttråkad. Känner inte riktigt för att gå ut, men vet inte vad jag ska hitta på här hemma. Finns inte så mycket jag kan göra, tung och fet som jag känner mig. Laga mat till sambon kommer hem, vilket är om lite drygt två timmar. Köttfärssås och spaghetti tar inte två timmar att laga i alla fall. Blir lite tråkig mat idag, orkar inte vara uppfinningsrik hela denna veckan också.
Så jag har läst lite, pillat med datorn, kollat lite på desperate housewives. Funderar på att kolla på ett avsnitt till. Försöker komma ikapp avsnitten på tv, så det finns något jag kan kolla på på tv, haha!
Fixat och donat för bebis
Det vi har till skötbordet är också ordnat nu. Skötunderlägget ligger på plats och jag har lagt de plastade frottébitarna på. Återigen upptäckte jag ett problem... Vi har förmodligen för få, plus att ingen bit är tillräckligt stor för sängen. Fick dessa utav min mamma, så undrar vad hon gjort utav de hon hade i syrrans säng när hon var liten? Kanske också värt att kolla upp och köpa mer. Var man nu hittar det..? Sen behövs ju alla småsaker till skötbord&bad... Oljor, crémer, blöjor m.m.
Igår plockade vi upp lite saker från källarförrådet till bebisen med. Även där upptäcktes mer som behöver köpas nytt. T.ex. babysittern. Mamma kommer förmodligen bli jätteledsen att vi inte använder den, men den var faktiskt rätt smutsig och äcklig. Inte heller kom vi på hur man skulle sätta ihop den ordentligt.
Tur man ska till Ullared snart!
Jag får så fruktansvärt ont i underlivet e...
Jag får så fruktansvärt ont i underlivet emellanåt. Råkade ut för det idag igen, bara högg till flera gånger. Idag kunde jag inte låta bli att skrika till :(
Elmia
Det har varit/är lantbruksmässa på Elmia. De hade även några vallhundar, ankor, nån häst och en massa får. Stackars får. Varför det var synd om dem? De hade fårklippningstävling och flera av fåren hade efter det fått sår runtom på kroppen. Blödde. De små liven. Ska de verkligen behöva ha det så? :(
De hade även någon form av närproducerat-mässa samtidigt. Sålde lite korv, ost etc. Jag köpte smörkolafudge. Mums! Bland den godaste sådana jag nånsin ätit! Dock väääldigt dyr. Fyra hekto för 100:-...
Ömmande revben
Försöker avhjälpa det hela lite genom lättare massagetryck på revbenen, men det hjälper en väldigt kort stund. Kan knappt fingra på dem längre utan att det gör ont. Ömmar. Barnmorskan verkade dock inte så oroad. Bebben ligger fortfarande högt och jag är kort = jag får stå ut med att det trycker och gör ont. Suck. Måste det göra så förbannat ont bara?
Dagens BM
~*~
SF-mått: 33cm
Bebbens hjärtljud: ca 143slag/min
Blodtryck: 100/70
V. 33+1
~*~
Fick även se bebben på ett ultraljud, otydligt då det är en gammal apparat de har på vårdcentralen, men ändå :) Huvudet var neråt just då, men imorses var det under revbenen på högra sidan. Ännu är det tydligen dock inte någon fara om den fortsätter snurra runt och väntar med att fixera sig i två-tre veckor till.
Dagens fundering
Jag har aldrig tänkt på det på det viset förut. Livet i min mage blir släkt med personer jag knappt känner ens. Det är mitt barn, men en ny del utav någon annans familjehistoria på samma gång.
Gröt i hjärnan?
Men ta typ nu i helgen. Jag har knappt suttit vid datorn, åtminstone inte igår. Då var jag hos min lilla mamma, som hade lagat pizzabullar och bakat två kakor. En jättemjuk chokladkaka, och en som blev lite som en jättestor chocolate chip cookie. Så duktigt utav henne! Hon tyckte visst hon skulle bjuda tillbaka lite eftersom jag brukar skicka med sådant jag bakat hem till henne. Stackarn, förkyld och allt. Duktig var hon dock, riktigt duktig. Riktigt gott blev det också! :)
I lördags gjorde jag helt enkelt i princip ingenting. Surade på sambon som var ute och festade i fredags. Som hade struntat i att svara när jag sms:at. Inte brytt sig att jag mådde dåligt, eller hört av sig som han lovat. Dök upp stupfull mitt i natten, en hårsmån från att ha hamnat i fyllecell. Just det. Ansvarsfullt beteende utav en blivande förälder. Han har nog mer gröt i hjärnan än jag...
Magen idag
Vecka 33 (32+3)
Att vara gravid suger
Jag har inte direkt halsbränna. Det är mer att bebisen ligger så högt och trycker på, att luft pressas ut genom strupen. Det blir liksom att jag rapar ofrivilligt, oavsett om jag är mätt eller inte. Med de här raparna, kommer de sura uppstötningarna. Smakar galla eller magsyra. Svider och bränner i halsen. River och känns som hela strupen på mig ska gå sönder. Jag har inte direkt hittat något som underlättar, dock vissa saker som gör det sjukt mycket värre. Emellanåt är till och med vatten jobbigt att få i sig.
Just häromdagen, gav precis ALLT mig sådana jobbiga uppstötningar. Sambon ville att vi skulle äta pizza med hans tvillingsyster och jag bara bröt ihop totalt för jag var så hungrig och inte kunde få i mig absolut någonting. Emellanåt suger det extar mycket att vara gravid. 7,5 vecka kvar till BF...
Föräldragrupp
Ja, åtminstone blev det väl en del information på en och samma gång, var trots allt nästan tre timmar det höll på. Det visades förlossningsfilm (jag kunde självklart inte se på hela), en film om första tiden efter bebisen kommit, och så pratades det lite om förlossning, BVC och dylikt. Tydligen erbjuder de inte heller några föräldra/barn-grupper på min vårdcentral heller, utan man hänvisas till kyrkans öppna förskola. Mycket märkligt. Tänk på de av oss som inte bott i den här stan särskilt länge och inte har någon att umgås med. Hur ska vi lära känna folk? I och med att jag jobbade på krogen innan jag blev sjukskriven, så kunde jag inte direkt lära känna folk via jobbet. Och nu? Nu sitter jag ju bara hemma större delen utav dagarna. Suck.
Ingen som bryr sig
Jag som hade hoppats på någon som förstår. Någon som har egna erfarenheter att dela med sig utav. Någon jag kunde diskutera lite med. Det måste ju finnas någon mer än jag som är förlossningsrädd? Någon mer som inte gillar själva känslan av att vara gravid? Någon som kan säga att; det här har jag varit med om, och det slutade bra i alla fall. För jag oroar mig. Känner mig emellanåt som en hemskt dålig människa. Jag vill min bebis det bästa men undrar om det verkligen är jag? Vissa dagar längtar jag som sjutton, medan jag andra dagar undrar om det verkligen kommer bli bra.
Uppenbarligen är det ingen som bryr sig om mina bekymmer. Det är inget kul att läsa om mina tankar. Jag har inget liv att tala om, så varför bry sig? Visst började jag mest skriva för att få saker ur mitt eget huvud, men ändå.
Aurorasamtal
I måndags var jag på samtal på Auroramottagningen på Ryhov. Jag hann bli rätt nervös innan jag åkte dit och väl fick prata med barnmorskan som hade hand om samtalet. Funderade lite på att strunta i det, men det går ju inte. Förlossningen rör ju sig närmare och den kan jag inte bara strunta i. Med andra ord, var det bäst att gå på samtalet.
Hon var väldigt trevlig, barnmorskan som jag pratade med. Satt i drygt en timme och pratade på om det mesta förutom själva förlossningen, hur den ska vara. Vissa saker sa hon, att det kan man försöka ordna eller göra så mycket på ett visst sätt som möjligt, för att underlätta för mig. Personligen vet jag egentligen inte heller vad jag helst vill ha; en vaginal förlossning, eller kejsarsnitt. Jag känner liksom att bebisen inte har nåt rätt att vara där nere på mig. Att den tränger sig på, tvingar sig på mig. Vet inte riktigt hur jag ska förklara det, men det känns fruktansvärt obekvämt att behöva tänka att den vill ut där. Samtidigt skulle jag inte riktigt klara av ett kejsarsnitt heller, då man ju är tvungen att få en nål i ryggen för bedövning, samt ska vara vaken när de skär i en. Tänk om smärtlindringen inte verkar utan jag känner allt? Det är i alla fall inte många typer av piller som biter på mig, så tänk om det är samma sak där? Jag vill inte vara medveten om att de skär i mig. Att det är kladdigt och blodigt. Att de ska sy. Jag avskyr sprutor och nålar och har en historia av att svimma av sådant. Åh..!
Nu gled jag iväg en aning, men ska på nytt samtal igen nästa vecka. Tydligen försöka "rama in" min förlossning så mycket som möjligt så det blir mindre att tänka på. Får väl se om det hjälper, för än så länge har jag fortfarande panik...
Ingen ger plats på bussen
Det handlar inte bara om de unga; tonåringarna. Visst, de tar oftare upp fler än ett säte per person, men det är även äldre som beter sig såhär. Folk med barn som vet hur det är att vara gravid. Gamla människor som vet hur det är att vara äldre. Ljusa, mörka; män och kvinnor. Ingen verkar vara det minsta väluppfostrad i dagens samhälle. Allt handlar om "mitt, mitt, mitt" och att inte vilja dela med sig till någon annan. Man vill vara så privat som möjligt och inte släppa någon nära inpå en, inte ens för en liten stund på bussen.
Nästan jämt när man åker buss, är sittplatserna som är ämnade för de äldre, de gravida, de med ryggproblem osv, upptagna av stissiga tonåringar. Oftast fnittrande tjejer som verkar tycka det är hur lustigt som helst att de satt sig där och att de som behöver sittplats får stå.
Jag blir f-n förbannad! Att folk kan med när de ser andra plågas, hur kan de med sig själva?!
Spjälsäng och besök
Lördag till söndag har vi haft lite besök. Pappa kom hit med sin fru, min äldsta halvsyster och två hundar. De ville väl dels spana in hur vi bor, och hälsa på lite. Plus köpa spjälsängen som pappa lovat att vi skulle få :)
Så, efter många om och men om hur och vad som skulle göras, hamnade vi alla inklusive min helsyster, på A6 en sväng. Åt lite lunchbuffé, kikade i affärer och spjälsängen vi ville ha inköptes ihop med en madrass. Äntligen har vi åtminstone samtliga möbler som behövs bebisens första månader! Både skötbord/hylla och spjälsäng i samma serie. Det är numera lite trångt i sovrummet, men det får vi stå ut med. Tror nog att bebisen blir nöjd ändå, åtminstone i ett par år.
Ja, vad mer? Halvsyrran sov här, vi käkade lite smått och gott och kollade på en film som sambon satte på. Han somnade på soffan som vanligt och vi andra två(tre) sov i sängen. Gick upp någon gång mellan nio-tio, åt lite frukost, duschade osv, och lite närmre ett kom resten av sällskapet tillbaks och det käkades tacos (tortillas) till lunch innan de skulle rulla hemåt. En rätt trevlig helg i det stora hela :)
Hensvik spjälsäng från IKEA, en sådan vi ville, och nu, har.
Fortsatt sjukskrivning
Ja, i vilket fall, så har jag ju fått fler besvär under graviditeten nu. Problem med händerna är ju inte direkt något som underlättar i mitt jobb, men förmodligen är mitt jobb en bidragande orsak till att jag fått karpaltunnelsyndrom. Så, läkaren förlängde min sjukskrivning i en månad till, men tyckte att jag i alla fall ska testa ett lugnt pass för att se om det alls går att jobba. Om inte annat, så för att ha något annat att göra än i princip bara sitta hemma hela dagarna.
Hon kikade även in lite snabbt hos bebben, för att mäta fostervattenmängden. Har inte en aning om varför, men jag fick se en snabb skymt av plutten där inne i alla fall :) Mest huvudet dock, som nu var bakom revbenen på vänster sida. Vet fortfarande inte vad det är för kön på den :( Tydligen var i alla fall fostervattenmängden normal, men att jag har andningsbesvär beror förmodligen på att den ligger där uppe och har sig. Jaja, bebben mår åtminstone bra!
Livlig liten parasit ;)
Min "parasit"; hyresgäst som skiter i att betala hyra, eller vad för annat kul vi nu kan kalla det, är väldigt livlig idag. Lite som vanligt i och för sig, men ändå lite jobbigare. Trycker som sjutton på revbenen, slår och fäktar runt med armarna och verkar inte kunna bestämma sig för hur den ska ligga. Obekvämt för mig och förmodligen för den med om den nu ska flänga runt så. Eller så är det dagens gymnastikpass och den är värsta atleten, haha!
Ytterligare gravidbesvär
Så nu ska jag börja sova med något de kallar ortoser. Ett slags stödskena som gör att man inte kan böja handleden nattetid. Detta ska då minska svullnaden i karpaltunnlarna, vilket är anledningen till att händerna domnar av. Hoppas det hjälper, för de kostade ändå 175:-/st och de är verkligen inte snygga!
Börjar känna mig lite handikappad. Ortoser för bägge händerna och ett SI-bälte. Vad måste man egentligen inte genomlida vid graviditet?
Såna här snygga grejer ska jag använda nattetid, yay!
Åååh...
Jag känner mig jättehemsk att tänka sådana tankar, men ibland vill jag bara att den ska sluta sparka, vrida sig, slå, vända sig etc. Jag vill ju självklart att den ska fortsätta leva och komma ut frisk och välskapt, men lite lugnare kan den väl ändå vara? Sova lite mer kanske? Röra sig lite försiktigare? Rörelserna känns numera liksom läskiga många gånger. Antar att det är för att den börjar bli såpass stor vid det här laget. Är lite som att den försöker gräva sig ut genom magen. Vet inte hur jag ska beskriva det, de som vet, de vet helt enkelt. Lite läskigt dock.
Sov bebben, sov!
Gaaaaaah!
Plockade undan lite saker ur vardagsrumsbordet tidigare idag, så att det skulle se bättre ut. Kokade en påse nudlar och åt. Kollade på ett avsnitt av Desperate Housewives. Känner mig fortfarande lite tom i magen, konstigt nog.
Tidigare har jag känt mig mätt i princip konstant. Plötsligt börjar jag bli hungrig om dagarna. Hur får det plats i magen? Bebisen rullar ju runt där inne och trycker på det mesta. Och det, det gör ont. Är jobbigt. Två månader kvar, känns både som att tiden går fruktansvärt långsamt och alltför fort. Tänkte på det tidigare idag - jag ska bli mamma!? Snacka om läskigt! Hjälp mig!
Lite som en saga
