Fixering vid fixering
Har börjat oroa mig lite mer för varje dag som kryper närmare bebisens BF. Den är beräknad till nu på måndag, dvs om fem dagar, men den är fortfarande fullt rörlig. Visst, det var ett tag sedan den gjorde en riktig kullerbytta nu, men den vrider & vänder sig lite fram och tillbaks. Emellanåt ligger den i princip på tvären i magen. Oftast har den huvudet neråt; åt vänster höft till, rumpan mitt på magen; högt upp, och fötterna vid höger revben. Händerna kan jag då och då känna kring min navel.
Jag har fått höra att det inte är någon fara om bebisen inte är fixerad in i det sista, för förlossningsvärkarna kommer att fixera den i slutändan ändå. Samtidigt har jag fått höra att det ibland beror på att bebisen inte KAN fixera sig, för bäckenbotten är alldeles för trång. De säger att det är ytterst ovanligt, men jag börjar ändå oroa mig för att det är så. Min barnmorska har trots allt sagt att jag har bebis upp i halsen och jag är kort. 157/158 cm beroende på vilket ben jag stöder mig på. Jag har läst att om man är under 155cm erbjuds man röntgen av bäckenbotten för att se efter om det finns plats där för en bebis att komma ut. Jag är inte så mycket längre som sagt, och får bara höra att jag inte ska oroa mig så länge vattnet inte går. Då är det tydligen dags att ringa ambulans eftersom det finns viss risk att navelsträngen kommer i kläm.
Ja, jag ska säkert inte oroa mig, det är säkert bara i onödan, men ändå. Jag kan inte låta bli. Jag vill ha ut bebis nu, som ni som själva väntat barn kanske förstår, så är det rätt obekvämt när bebisen rör enormt mycket på sig när den är så stor. Helst hade jag haft ut den redan för ett par veckor sedan, men det ser ju inte bättre ut än att den kommer bli sen. Skit också.
Jag har fått höra att det inte är någon fara om bebisen inte är fixerad in i det sista, för förlossningsvärkarna kommer att fixera den i slutändan ändå. Samtidigt har jag fått höra att det ibland beror på att bebisen inte KAN fixera sig, för bäckenbotten är alldeles för trång. De säger att det är ytterst ovanligt, men jag börjar ändå oroa mig för att det är så. Min barnmorska har trots allt sagt att jag har bebis upp i halsen och jag är kort. 157/158 cm beroende på vilket ben jag stöder mig på. Jag har läst att om man är under 155cm erbjuds man röntgen av bäckenbotten för att se efter om det finns plats där för en bebis att komma ut. Jag är inte så mycket längre som sagt, och får bara höra att jag inte ska oroa mig så länge vattnet inte går. Då är det tydligen dags att ringa ambulans eftersom det finns viss risk att navelsträngen kommer i kläm.
Ja, jag ska säkert inte oroa mig, det är säkert bara i onödan, men ändå. Jag kan inte låta bli. Jag vill ha ut bebis nu, som ni som själva väntat barn kanske förstår, så är det rätt obekvämt när bebisen rör enormt mycket på sig när den är så stor. Helst hade jag haft ut den redan för ett par veckor sedan, men det ser ju inte bättre ut än att den kommer bli sen. Skit också.
Lite nytta kanske?
Tror jag ska försöka mig på att göra lite ordentlig nytta idag. För en gångs skull. Det känns som att det enda jag gör om dagarna är ligga i sängen, läsa, sitta vid datorn, diska och spela meningslösa spel. Ja fram tills sambon slutar jobbet då. Då lagar jag middag så att den är klar tills han kommer hem. I alla fall de flesta dagar, vissa dagar har jag för ont för att kunna stå upp en längre stund.
Igår gjorde jag visserligen lite extra nytta. För min syster. Klippte hennes hår, hon tyckte det behövdes men jag såg inte en enda kluven topp i det! Fattar inte hur hon lyckas...
Ja, så tror jag ska dammsuga också idag. Det behövs definitivt, speciellt då man bor med en kille som är expert på att smutsa ner. Smulor överallt. Från allt möjligt. Och navelludd! Hur sjutton man ens får navelludd, har aldrig riktigt förstått mig på det där. Hittade lite små lövdelar i vardagsrummet häromdagen också. Så ja, jag ska väl dammsuga så gott jag kan. Kan dock inte dammsuga under saker då jag inte kan böja mig något vidare. Magen är i vägen för mycket. Dags att bebis kommer ut snart.
Igår gjorde jag visserligen lite extra nytta. För min syster. Klippte hennes hår, hon tyckte det behövdes men jag såg inte en enda kluven topp i det! Fattar inte hur hon lyckas...
Ja, så tror jag ska dammsuga också idag. Det behövs definitivt, speciellt då man bor med en kille som är expert på att smutsa ner. Smulor överallt. Från allt möjligt. Och navelludd! Hur sjutton man ens får navelludd, har aldrig riktigt förstått mig på det där. Hittade lite små lövdelar i vardagsrummet häromdagen också. Så ja, jag ska väl dammsuga så gott jag kan. Kan dock inte dammsuga under saker då jag inte kan böja mig något vidare. Magen är i vägen för mycket. Dags att bebis kommer ut snart.
Hungrig!
Fattar inte riktigt det här... Större delen utav graviditeten har jag ätit mindre än vanligt. Har helt enkelt inte varit hungrig, bebisen har vuxit nåt grymt ändå, och det har inte funnits plats i magen. De senaste dagarna har jag plötsligt börjat bli jättehungrig, vad som känns som HELA TIDEN. Inte har jag mer plats i magen, och de jobbiga uppstötningarna låter inte vänta på sig när jag ätit lite. Ändå känns det som jag äter och äter men fortfarande är hungrig. Som idag. Klev upp ur sängen runt 11:30. Åt frukost vid 12 - en tallrik müsli och en clementin. Tog sedan en kanelbulle. Och sen en smörgås. Nu är jag hungrig igen! Normalt brukar jag bara ta en tallrik müsli eller två smörgåsar/knäckebröd.
Vadan detta plötsligt enorma behov utav energi i kroppen? Är ju inte direkt som jag har sprungit ett maratonlopp eller nåt...
Vadan detta plötsligt enorma behov utav energi i kroppen? Är ju inte direkt som jag har sprungit ett maratonlopp eller nåt...
Skumt...
Mycket märkligt. Skickade ett mms förut för att blogga med mobilen, men tydligen har bara halva kommit upp på sidan. Den andra bilden är borta, liksom texten till den. Kvar är bara de mumsiga dumle. Eller bara c bara... De är mer än bara, de är riktigt goda faktiskt! :)
Det andra som skulle kommit med var ett par fårskinnstofflor inköpta idag. Typ gammelrosa. Hur mjuka som helst inuti!
Det andra som skulle kommit med var ett par fårskinnstofflor inköpta idag. Typ gammelrosa. Hur mjuka som helst inuti!
äntligen har jag fått tag på dumle peppark...
äntligen har jag fått tag på dumle pepparkaka! Blev tipsad om att det kunde finnas på ica maxi, och javisst! Tog de sista två påsarna i butiken :)
Dagens I-landsproblem
Hur torkar man sig egentligen ordentligt när man duschat? Med massa mage i vägen känns det helt omöjligt att torka sig ordentligt torr efter en dusch. Jag använder den största handduken vi har, men tycks ändå inte komma åt alla delar utav åtminstone benen och fötterna. Att låta mig delvis självtorka leder till att jag blir torrare om benen, men jag kan inte heller smörja in dem ordentligt.
Någon som har några tips?
Någon som har några tips?
Ajajaj
Känner mig helt konstig i kroppen idag. Det började med att det tog evigheter för mig att få i mig min frukost. Müsli med yoghurt, hur svårt kan det vara liksom? Är ju både gott och nyttigt... Men, efter mindre än hälften började jag må illa och kände mig spyfärdig. Eftersom jag ändå var hungrig, åt jag långsammare och långsammare. Lyckades till slut få i mig hela tallriken ändå.
Sen har jag varit dötrött större delen utav dagen. Orkade knappt gå upp, och har senare känt mig som jag halvsovit. Ingen energi i kroppen överhuvudtaget.
Dessutom har jag haft ont hela dagen. Nedre delen utav ryggen har smärtat fram och tillbaks så jag emellanåt inte har klarat av att stå upp. Vissa rörelser gör ont. Just nu har jag ont när jag sitter ner också. Det har även gjort ont i magen till och från. Bebisen har dock varit lite halvgalen idag med, så den är det ju inget fel med... Dock fattar jag inte vad det är för fel på mig.
Lyckligtvis var sambon så gullig att han lagade maten idag när han kom hem från jobbet. Jag orkade verkligen inte stå upp såpass länge att jag skulle hinna laga mat. Dessutom står han just nu och diskar. Blir så tacksam när han gör sånt, utan att jag behöver tjata. Jag sa bara till honom att jag hade ont och frågade om han kunde fixa det, så gjorde han det. Sött :)
Sen har jag varit dötrött större delen utav dagen. Orkade knappt gå upp, och har senare känt mig som jag halvsovit. Ingen energi i kroppen överhuvudtaget.
Dessutom har jag haft ont hela dagen. Nedre delen utav ryggen har smärtat fram och tillbaks så jag emellanåt inte har klarat av att stå upp. Vissa rörelser gör ont. Just nu har jag ont när jag sitter ner också. Det har även gjort ont i magen till och från. Bebisen har dock varit lite halvgalen idag med, så den är det ju inget fel med... Dock fattar jag inte vad det är för fel på mig.
Lyckligtvis var sambon så gullig att han lagade maten idag när han kom hem från jobbet. Jag orkade verkligen inte stå upp såpass länge att jag skulle hinna laga mat. Dessutom står han just nu och diskar. Blir så tacksam när han gör sånt, utan att jag behöver tjata. Jag sa bara till honom att jag hade ont och frågade om han kunde fixa det, så gjorde han det. Sött :)
Lite bilder från igår
Min ena syster var så snäll att hon skulle hjälpa oss med lite foton igår. Ta lite kort ihop, på mig och sambon med magen. Ett och annat blev hyfsat bra, emellanåt skrattade vi en del eller så gör vi (eller mest jag) konstiga miner. Vad är det egentligen med mig och att göra konstiga miner just i fotoögonblicket?
Men varsågod, bjuder på ett par utav bilderna! (dock skulle jag nog vilja ha en riktig studiofotografering, men men..)
Men varsågod, bjuder på ett par utav bilderna! (dock skulle jag nog vilja ha en riktig studiofotografering, men men..)
Kram!
En nästan ensam jag (bebisen håller mig ju sällskap!)
Vi har roligt åt något...
Å han pussar bebben på rumpan! :D
Hipp hipp hurra
Grattis till pappa på hans födelsedag!
Tyvärr blev det inget barnbarn i present, men förhoppningsvis har dagen varit bra ändå! :)
Dagens BM
~*~
SF-mått: 36cm
Bebbens hjärtljud: ca154/min
Blodtryck: 100/60
V. 38+1
~*~
Lyckligtvis hade inte livmodern vuxit ännu mer, och om jag har tur så gör den det inte heller. Senast låg jag på gränsen utav vad som ansågs "normalt", så nu ligger det lite bättre till. Bebisen är såklart fortfarande inte fixerad, utan fullt rörlig. Den vill helt enkelt inte behöva vara stillsam, utan den vill kunna simma runt där inne. Barnmorskan tror mer på att det är mycket fostervatten och inte att bebisen är jättestor, men att den helt enkelt gillar att bada :)
Uppenbarligen mår den bra i alla fall, men det verkar som att vi kommer få vänta på den ett tag till. Har kommit fram till att det är många som varit sena minst någon dag, i både min och sambons släkt, så förmodligen blir även lillfisen sen. Det lutar ju åt det om man ska se på hur den är där inne... Suck.
Lugna ner dig och kom ut istället bebis!
Från i söndags. Rena rama bollen!
Lördagkvällens bästa kommentarer
Glömde ju totalt bort... Jag jobbade faktiskt i lördags kväll. Första gången sedan sedan i början utav september. Kändes lite skumt sådär, med 16 dagar till BF, men det var kris på casinot och jag mådde ändå rätt bra för en gångs skull. Dessutom var det ett pass jag visste att jag skulle komma hem efter, och ett rätt lugnt ställe. Så, jag tänkte "va fan" och gick med på det. Efter visst prat (kanske lät lite som gnäll) om att jag dock inte kunde ha på mig de normala kläderna på jobbet. Dvs varken skjorta, slips eller väst. Dock lyckades jag få dressen svart ändå, hade en överdel som egentligen är en lite kortare slags klänning. Blev som en lite längre tröja istället. Svårt att förklara...
Ja, i vilket fall... Det kändes lite skumt att komma till krogen med min enorma mage. Visst, det var för att jobba, men lite knepiga blickar fick man. Dessutom, var det inte mindre än två olika killar som uppriktigt frågade: "är du gravid eller?". Den ea pekade på min mage, den andra mest stirrade. Den ena var i början utav kvällen och verkade nykter, den andra framemot stängning och verkade mer än en aning berusad.
Haha, nej, jag är inte gravid, jag dricker bara en jäkla massa öl till mina måltider? Döh... Lite skillnad borde det väl synas mellan en gravidmage i v.38 och att "bara" vara fet?
Ja, i vilket fall... Det kändes lite skumt att komma till krogen med min enorma mage. Visst, det var för att jobba, men lite knepiga blickar fick man. Dessutom, var det inte mindre än två olika killar som uppriktigt frågade: "är du gravid eller?". Den ea pekade på min mage, den andra mest stirrade. Den ena var i början utav kvällen och verkade nykter, den andra framemot stängning och verkade mer än en aning berusad.
Haha, nej, jag är inte gravid, jag dricker bara en jäkla massa öl till mina måltider? Döh... Lite skillnad borde det väl synas mellan en gravidmage i v.38 och att "bara" vara fet?
Märkliga förlossningsdrömmar
Inatt hade jag en riktigt skum dröm. Eller två egentligen. Igenting ovanligt sådär, jag brukar drömma livligt och konstigt, men detta? Första drömmen var om hur bebisen kom ut. Den höll först på att vrida sig fram och tillbaka i magen, för att försöka lägga huvudet uppåt och lyssna på mitt hjärta. Först lyckades jag vrida tillbkas den, men sen fick den sin vilja igenom. Dess huvud kom längre och längre upp mot mitt bröst, och när jag kikade innanför min tröja tyckte jag att jag såg dess huvud och övre delen av ansiktet. När jag såg efter en gång till, såg jag den inte, men när jag skulle visa mamma, hade ungen både huvud och händer ute. På ovansidan av magen. Den hade spräckt fostersäcken och på något vis även magen, utan att jag känt nåt.
Jag fick panik att jag var tvungen att ringa förlossningen, och mamma skulle hjälpa mig med bebisen så länge. Plötsligt var den helt ute, men jag hade fortfarande inte öppnat mig nedtill, utan vi fick åka in till sjukhuset där jag fick ligga i en säng i en stor sal full med skolungdomar. Bebisen, som var en flicka med långa ögonfransar och mörkt hår, var tydligen en Lydia (eh, aldrig ens funderat över ett sånt namn) och hade mörkliga klumpfötter. När hon sedan skulle vägas och mätas, fick jag följa med, fastän allt skvalpade omkring i magen på mig. Fostersäcken, vattnet och moderkakan ville ju inte komma ut...
Tja, sen tar vi resten mer kortfattat - efter vägning och mätning fick vi först springa runt på sjukhuset, sedan ute och gudvet var, för något skulle registreras. Fullt med folk överallt och vi verkade aldrig komma fram. Vaknade till slut och behövde kissa.
Nästa dröm var någon form av fortsättning på den första. Bebisen var nu större och jag hade med mig henne i barnvagn på en buss som var någon form utav gruppresa. Vi åkte till någon slags spökstad, det fanns inte en människa där och allt var förfallet, men vi skulle absolut se det innan vi skulle till det egentliga målet (vad det nu var). Jag var tvungen att mata bebisen först och hamnade på efterkälken då jag gick in någonstans för att amma. Det märkliga var att emellanåt var bebisen en trasdocka. Jag visste inte om den levde, utan var tvungen att "skaka" lite på den, klappa på den osv, för att få en reaktion som visade att den levde. När jag var klar med amningen skulle jag dra på mig bh och tröja, men visste inte var jag skulle lägga bebisen så länge. Så gissa vad jag gjorde? Stoppade hennes huvud i munnen under tiden! Efteråt trodde jag återigen hon var död, men lyckades få reaktioner till slut igen...
Så, vad betyder de här märkliga drömmarna egentligen? Ja, jag är rädd att bebis inte ska fixera sig utan vända sig med huvudet upp igen, men annars? Någon som vet..?
Jag fick panik att jag var tvungen att ringa förlossningen, och mamma skulle hjälpa mig med bebisen så länge. Plötsligt var den helt ute, men jag hade fortfarande inte öppnat mig nedtill, utan vi fick åka in till sjukhuset där jag fick ligga i en säng i en stor sal full med skolungdomar. Bebisen, som var en flicka med långa ögonfransar och mörkt hår, var tydligen en Lydia (eh, aldrig ens funderat över ett sånt namn) och hade mörkliga klumpfötter. När hon sedan skulle vägas och mätas, fick jag följa med, fastän allt skvalpade omkring i magen på mig. Fostersäcken, vattnet och moderkakan ville ju inte komma ut...
Tja, sen tar vi resten mer kortfattat - efter vägning och mätning fick vi först springa runt på sjukhuset, sedan ute och gudvet var, för något skulle registreras. Fullt med folk överallt och vi verkade aldrig komma fram. Vaknade till slut och behövde kissa.
Nästa dröm var någon form av fortsättning på den första. Bebisen var nu större och jag hade med mig henne i barnvagn på en buss som var någon form utav gruppresa. Vi åkte till någon slags spökstad, det fanns inte en människa där och allt var förfallet, men vi skulle absolut se det innan vi skulle till det egentliga målet (vad det nu var). Jag var tvungen att mata bebisen först och hamnade på efterkälken då jag gick in någonstans för att amma. Det märkliga var att emellanåt var bebisen en trasdocka. Jag visste inte om den levde, utan var tvungen att "skaka" lite på den, klappa på den osv, för att få en reaktion som visade att den levde. När jag var klar med amningen skulle jag dra på mig bh och tröja, men visste inte var jag skulle lägga bebisen så länge. Så gissa vad jag gjorde? Stoppade hennes huvud i munnen under tiden! Efteråt trodde jag återigen hon var död, men lyckades få reaktioner till slut igen...
Så, vad betyder de här märkliga drömmarna egentligen? Ja, jag är rädd att bebis inte ska fixera sig utan vända sig med huvudet upp igen, men annars? Någon som vet..?
Ordentliga magbilder
Igår kväll fick jag äntligen tummen ur röven på min kära sambo. Jag har tjatat och tjatat på honom i månader om att jag vill ha bilder på magen när den växer och så, för det kan vara kul att ha senare. Både för min egen skull och för bebisens, men tror ändå det mest är bebisen som uppskattar det och tycker det är kul att se när den är äldre.
Så, han tog en del bilder slutligen, på en enormt trött mig, för självklart skedde ju detta först efter klockan 22 också. Jippi. Ögonen gick i kors på mig och tyvärr måste jag säga att sambon definitivt inte är en särskilt inspirerande fotograf. Inte heller särskilt bra. Fick inte en enda bild som jag tycker blev riktigt bra, ett par som funkar, men inget ordentligt. Han skulle envisas med att ta bilder lite underifrån (behöver man verkligen se extra tjock ut när man är gravid?) och just när jag antingen blundade eller gjorde någon annan konstig min. Eller plötsligt hade odlat dubbelhakor.
Känner jag verkligen ingen som är bra på att fota? Och hur kommer bilderna från förlossningen att bli? Är ju inte direkt som att jag kommer ha någon möjlighet att ta några... Om man nu ens får med sig kameran, beroende på var man är osv... Ujujuj. Känner jag ingen annan som kan ställa upp så snart som möjligt, och som gör det riktigt bra?
Så, han tog en del bilder slutligen, på en enormt trött mig, för självklart skedde ju detta först efter klockan 22 också. Jippi. Ögonen gick i kors på mig och tyvärr måste jag säga att sambon definitivt inte är en särskilt inspirerande fotograf. Inte heller särskilt bra. Fick inte en enda bild som jag tycker blev riktigt bra, ett par som funkar, men inget ordentligt. Han skulle envisas med att ta bilder lite underifrån (behöver man verkligen se extra tjock ut när man är gravid?) och just när jag antingen blundade eller gjorde någon annan konstig min. Eller plötsligt hade odlat dubbelhakor.
Känner jag verkligen ingen som är bra på att fota? Och hur kommer bilderna från förlossningen att bli? Är ju inte direkt som att jag kommer ha någon möjlighet att ta några... Om man nu ens får med sig kameran, beroende på var man är osv... Ujujuj. Känner jag ingen annan som kan ställa upp så snart som möjligt, och som gör det riktigt bra?
Twilight Breaking Dawn Part 1
Idag var jag på bio för första gången på många månader. Första delen utav filmatiseringen av sista Twilightboken. Gick med två utav mina systrar och den enes pojkvän. Min pojkvän stannade hemma för att spela det där j-a Skyrim. Spelnörd :S
Tja, filmen var i alla fall helt okej, bjöd på en del skratt och fina stunder. Förstår inte hur filmkritiker fått det till att Edward skulle våldta Bella, för det hände inte.. Bara väldigt hett, lite våldsamt sex som båda var med på. I allmänhet var dock filmen som ett förspel inför andra delen. Lite trevande, bygger upp förväntningarna, men ger inget klimax. Nästa film lär vara sååå mycket mer action efter allt man hört händer i sista boken. Då är det bara att vänta på den ett år också...
http://www.youtube.com/watch?v=PQNLfo-SOR4
Tja, filmen var i alla fall helt okej, bjöd på en del skratt och fina stunder. Förstår inte hur filmkritiker fått det till att Edward skulle våldta Bella, för det hände inte.. Bara väldigt hett, lite våldsamt sex som båda var med på. I allmänhet var dock filmen som ett förspel inför andra delen. Lite trevande, bygger upp förväntningarna, men ger inget klimax. Nästa film lär vara sååå mycket mer action efter allt man hört händer i sista boken. Då är det bara att vänta på den ett år också...
http://www.youtube.com/watch?v=PQNLfo-SOR4
Dagens i-landsproblem
* Jag kan inte längre stänga igen min badrock. Den som vanligtvis är en aning stor, går inte att knyta ordentligt längre. Det blir en glipa där jag knyter snöret, och en större del utav magen syns.
* Vilken gravidolja är egentligen bäst? Jag var så nöjd med att inte ha fått några bristningar utav graviditeten. Ända tills för ca två veckor sedan. Vet inte om det beror på att jag bytt till billigare graviditetsolja, eller om jag hade fått dem oavsett vilket. I vilket fall gillar jag Estelle & Thilds flaska bättre. Mycket sötare, men mycket dyrare. Numera har jag Apotekets. Billigare, men det känns som den tar slut så fort!
* Vilken gravidolja är egentligen bäst? Jag var så nöjd med att inte ha fått några bristningar utav graviditeten. Ända tills för ca två veckor sedan. Vet inte om det beror på att jag bytt till billigare graviditetsolja, eller om jag hade fått dem oavsett vilket. I vilket fall gillar jag Estelle & Thilds flaska bättre. Mycket sötare, men mycket dyrare. Numera har jag Apotekets. Billigare, men det känns som den tar slut så fort!
Är jag hemsk?
Ja, alltså, jag vet ju att jag oftast är rätt snäll. Lite jobbig ibland, men jag bryr mig om folk. Ändå känner jag mig som en fruktansvärd människa emellanåt. Just nu är det mest p.g.a bebisen i magen.
Jag oroar mig för ekonomin. För hur allt ska fungera i längden. För att bebisen ska bli olycklig i livet. Jag vill ju inte det, utan jag vill mitt barn det bästa i livet. Ändå, känner jag ibland att jag inte orkar. Att det här var fel tillfälle. Misstolka mig inte, jag vill inte göra mig av med lillfisen, men kanske skulle man väntat lite? Inte bara skaffa sig barn för att man börjar känna sig gammal och längtar? Visst kommer den få massa kärlek, det tvivlar jag inte på, men samtidigt... Kommer den få tillräckligt utav allt? Kommer den känna att den saknar något jämfört med sina vänner? Jag hoppas verkligen jag får tag på ett "ordentligt" jobb. Att allt löser sig på det ekonomiska planet.
Emellanåt blir jag dessutom trött på hur livlig bebisen är. Får panik för att den inte är lite mer still. Lite lugnare. Det kan kännas som den invaderat mig. Inte låter mig vara ifred. Jag vill absolut inte att den ska sluta göra väsen av sig helt, men kan den inte vara lite lugnare ibland? Den är så stor nu, och fortfarande fullt rörlig, men magen är inte hur stor som helst. Det blir trångt och en aning påfrestande när den verkligen verkar försöka göra kullerbyttor i vecka 38. Höll nästan på att börja gråta tidigare idag, just för att den var så galen.
Lill* vännen, kan du snälla göra som din mamma ber om ibland?
Usch, känner mig nästan som världens sämsta människa emellanåt.
Jag oroar mig för ekonomin. För hur allt ska fungera i längden. För att bebisen ska bli olycklig i livet. Jag vill ju inte det, utan jag vill mitt barn det bästa i livet. Ändå, känner jag ibland att jag inte orkar. Att det här var fel tillfälle. Misstolka mig inte, jag vill inte göra mig av med lillfisen, men kanske skulle man väntat lite? Inte bara skaffa sig barn för att man börjar känna sig gammal och längtar? Visst kommer den få massa kärlek, det tvivlar jag inte på, men samtidigt... Kommer den få tillräckligt utav allt? Kommer den känna att den saknar något jämfört med sina vänner? Jag hoppas verkligen jag får tag på ett "ordentligt" jobb. Att allt löser sig på det ekonomiska planet.
Emellanåt blir jag dessutom trött på hur livlig bebisen är. Får panik för att den inte är lite mer still. Lite lugnare. Det kan kännas som den invaderat mig. Inte låter mig vara ifred. Jag vill absolut inte att den ska sluta göra väsen av sig helt, men kan den inte vara lite lugnare ibland? Den är så stor nu, och fortfarande fullt rörlig, men magen är inte hur stor som helst. Det blir trångt och en aning påfrestande när den verkligen verkar försöka göra kullerbyttor i vecka 38. Höll nästan på att börja gråta tidigare idag, just för att den var så galen.
Lill* vännen, kan du snälla göra som din mamma ber om ibland?
Usch, känner mig nästan som världens sämsta människa emellanåt.
Förskingring på casinot
Vid det här laget är det nog rätt många som läst om det. Förskingringen på Casino Cosmopol (CC) i Göteborg. Jag började misstänka att det var något lurigt på gång när gamla arbetskamraters Facebook-statusar alla liknade varandra. Alla verkade de chockade över något. Till slut var det någon som länkat till en artikel, och jag förstod vad det var det handlade om.
Jag är dock inte förvånad. Lite chockad kanske över anklagade. För ja, de har redan hängts ut på nätet. Innan någon dömts. Tycker det är helt sjukt att folk bara hänger ut andra sådär, speciellt innan alla detaljer retts ut. Vad hände med "innocent 'til proven guilty"? Visst, jag kan tänka mig att en och annan person varit med på det hela och faktiskt gjort vad de är anklagade för. Varför, har jag inte en aning om. Finns alla möjliga orsaker till att folk begår brott. De kanske tycker det är spännande. Inte förstår vidden av det hela. Har ekonomiska problem. Gör de bara för att de kan. För att testa hur lång tid det tar innan de blir påkomna. Mår allmänt dåligt psykiskt. Grupptryck. Feghet. Vem vet?
Vad samtliga involverade borde ha förstått, är att de förr eller senare skulle bli just påkomna. CC har kameror i alla möjliga hörn, vinklar och vrår. Förr eller senare fattar någon misstankar, och jag betvivlar inte att säkerhetspersonalen är kompetent nog att upptäcka vad som pågår. Jag tycker både synd om de inblandade, att de drivits till något sådant, samtidigt som jag tycker de är korkade. Ärlighet varar längst, och man lurar definitivt inte staten.
Jag är dock inte förvånad. Lite chockad kanske över anklagade. För ja, de har redan hängts ut på nätet. Innan någon dömts. Tycker det är helt sjukt att folk bara hänger ut andra sådär, speciellt innan alla detaljer retts ut. Vad hände med "innocent 'til proven guilty"? Visst, jag kan tänka mig att en och annan person varit med på det hela och faktiskt gjort vad de är anklagade för. Varför, har jag inte en aning om. Finns alla möjliga orsaker till att folk begår brott. De kanske tycker det är spännande. Inte förstår vidden av det hela. Har ekonomiska problem. Gör de bara för att de kan. För att testa hur lång tid det tar innan de blir påkomna. Mår allmänt dåligt psykiskt. Grupptryck. Feghet. Vem vet?
Vad samtliga involverade borde ha förstått, är att de förr eller senare skulle bli just påkomna. CC har kameror i alla möjliga hörn, vinklar och vrår. Förr eller senare fattar någon misstankar, och jag betvivlar inte att säkerhetspersonalen är kompetent nog att upptäcka vad som pågår. Jag tycker både synd om de inblandade, att de drivits till något sådant, samtidigt som jag tycker de är korkade. Ärlighet varar längst, och man lurar definitivt inte staten.
Mysig eftermiddag
Eftermiddagen igår blev trots allt rätt mysig och rolig. När det mer seriösa var avklarat, åkte jag och sambon ner till stan (eller ja, i princip i alla fall) för att äta lite ute. Fira att det här snart är över som han sa. Graviditeten alltså (jag trivs inte riktigt med det här). Resten har ju inte ens börjat egentligen...
Så, vi åkte till Dal Baffo, där det var helt tyst och stilla. Inte en enda annan besökare just då. Vi beställde varsin pizza och snacka om att det var mättande! Dock var den så god, att jag lyckades tvinga i mig nästan hela ändå. Resultatet? Jo, jag sitter och rapar. Igen. Och igen. Och några fler gånger. I princip varje gång tittar sambon lustigt på mig och vi börjar fnissa. Ser efter om servitrisen märker något. Om hon gjorde det, låtsades hon inte om det. Dock kan jag inte sluta rapa, det är bebisen som trycker upp luften på något vis. Vi fortsätter fnissa. Skrattar en hel del när vi gått därifrån.
Eftersom jag kände mig så onyttig efter att ha klämt i mig nästan en hel pizza, lyckas jag övertala sambon att vi ska promenera hem. Så långt vi orkar. Eller rättare sagt, så långt jag orkar. Jag fortsätter rapa, och vi har kul även åt andra korkade grejer. Skrattar och promenerar. Faktiskt hela vägen hem. På något vis orkade jag!
Dock känner jag helt klart av det hemma. Kan knappt gå uppför trapporna, utan sambon får knuffa på mig bakifrån med sin mage, haha! Väl hemma myser vi lite, och har fortfarande rätt roligt åt något. Idag minns jag inte vad, mer än att det var fåniga saker. Vi har båda rätt dålig humor... Dock var det ju faktiskt en trevlig eftermiddag i slutändan. Sånt behövs!
Så, vi åkte till Dal Baffo, där det var helt tyst och stilla. Inte en enda annan besökare just då. Vi beställde varsin pizza och snacka om att det var mättande! Dock var den så god, att jag lyckades tvinga i mig nästan hela ändå. Resultatet? Jo, jag sitter och rapar. Igen. Och igen. Och några fler gånger. I princip varje gång tittar sambon lustigt på mig och vi börjar fnissa. Ser efter om servitrisen märker något. Om hon gjorde det, låtsades hon inte om det. Dock kan jag inte sluta rapa, det är bebisen som trycker upp luften på något vis. Vi fortsätter fnissa. Skrattar en hel del när vi gått därifrån.
Eftersom jag kände mig så onyttig efter att ha klämt i mig nästan en hel pizza, lyckas jag övertala sambon att vi ska promenera hem. Så långt vi orkar. Eller rättare sagt, så långt jag orkar. Jag fortsätter rapa, och vi har kul även åt andra korkade grejer. Skrattar och promenerar. Faktiskt hela vägen hem. På något vis orkade jag!
Dock känner jag helt klart av det hemma. Kan knappt gå uppför trapporna, utan sambon får knuffa på mig bakifrån med sin mage, haha! Väl hemma myser vi lite, och har fortfarande rätt roligt åt något. Idag minns jag inte vad, mer än att det var fåniga saker. Vi har båda rätt dålig humor... Dock var det ju faktiskt en trevlig eftermiddag i slutändan. Sånt behövs!
Det s.k. studiebesöket...
Ja, så igår var vi ju då på "studiebesök" på förlossningen. Kan inte direkt påstå att det lugnade ner mig alltför mycket. Allt såg så... Kliniskt ut. Det första jag lade märke till inne på förlossningsrummet var alla sladdar, slangar och apparater. Det första sambon lade märke till var färgen på väggarna. Jag kunde inte för allt i världen minnas vad det var för färg. Känns lite som att det säger det mesta om våra olika syner på saken. Han är kolugn och "vet" att det kommer gå bra. Jag är rätt säker på att jag kommer vara panikslagen.
Visst, de här Aurora-samtalen kanske har hjälpt till lite grann. Jag vet lite mer om vad jag har att vänta mig. Jag vet ungefär hur man hittar till förlossningen. Men jag är fortfarande inte lugn. Och inte är det någon idé med fler samtal innan det är dags. Vad mer kan de göra för mig liksom? Mina "önskemål" som vi gemensamt bestämt, är nedskrivna. Inga kvaddlar, ingen akupunktur, så få stick som möjligt överhuvudtaget. Måste de sticka mig, vill jag i princip inte veta det - visa mig inga nålar och säg inte till innan. Lugnt och tyst, jag blir stressad utav musik i sådana situationer, kan inte slappna av. Inga klipp, så få undersökningar som möjligt. Åh gud, jag vill egentligen inte ens tänka på det här!
Har en känsla av att jag kommer känna mig omyndigförklarad. Att beslut fattas över mitt huvud. Hur ska sabon kunna veta allt vad jag tänker? Han verkar sällan förstå sig på mina känslor alls, och så är det meningen att han ska fatta beslut om jag själv inte kan. Hur ska det här gå?
Tja, lustgasen verkar ju... Lustig i alla fall. Äcklig smak, känns ungefär som en nickokick kom jag fram till. Hur det nu ska hjälpa...
Visst, de här Aurora-samtalen kanske har hjälpt till lite grann. Jag vet lite mer om vad jag har att vänta mig. Jag vet ungefär hur man hittar till förlossningen. Men jag är fortfarande inte lugn. Och inte är det någon idé med fler samtal innan det är dags. Vad mer kan de göra för mig liksom? Mina "önskemål" som vi gemensamt bestämt, är nedskrivna. Inga kvaddlar, ingen akupunktur, så få stick som möjligt överhuvudtaget. Måste de sticka mig, vill jag i princip inte veta det - visa mig inga nålar och säg inte till innan. Lugnt och tyst, jag blir stressad utav musik i sådana situationer, kan inte slappna av. Inga klipp, så få undersökningar som möjligt. Åh gud, jag vill egentligen inte ens tänka på det här!
Har en känsla av att jag kommer känna mig omyndigförklarad. Att beslut fattas över mitt huvud. Hur ska sabon kunna veta allt vad jag tänker? Han verkar sällan förstå sig på mina känslor alls, och så är det meningen att han ska fatta beslut om jag själv inte kan. Hur ska det här gå?
Tja, lustgasen verkar ju... Lustig i alla fall. Äcklig smak, känns ungefär som en nickokick kom jag fram till. Hur det nu ska hjälpa...
"Studiebesök" imorgon
Försöker ladda lite mentalt inför morgondagen. Inför något vi kan kalla för ett studiebesök. På förlossningen.
Normalt erbjuds inte besök på förlossningen här i stan, men det är min Aurora-barnmorska som ordnat det. Hon håller inte bara i samtal, utan jobbar även på förlossningen. Morgondagens besök ska vara ett sätt att lugna ner mig lite, att vara mer förberedd på vad som kommer hända. Inte för att man i slutändan lär vara särskilt förberedd ändå, men kanske är man lite lugnare av att se hur saker går till där.
Så, det är meningen att jag och sambon ska dit och plinga på imon. Bli visade först ett undersökningsrum, samt få reda på hur undersökningen går till. Sedan få se ett förlossningsrum där jag ska få testa sängen och lustgasen. Hon sa t.o.m att sambon ska få testa lustgasen, då hon är rätt säker på att de blivande fäderna ändå nallar på den när ingen personal är på rummet under den riktiga förlossningen.
Vet inte riktigt vad jag ska förvänta mig? Jag ogillar sjukhus, skarpt, och är därför glad att sambon fått ledigt från jobbet för att följa med. Annars hade jag nog struntat i det. Dock kan man ju inte direkt strunta i det sen när förlossningen är igång, det lär kännas. Hjälp!
Normalt erbjuds inte besök på förlossningen här i stan, men det är min Aurora-barnmorska som ordnat det. Hon håller inte bara i samtal, utan jobbar även på förlossningen. Morgondagens besök ska vara ett sätt att lugna ner mig lite, att vara mer förberedd på vad som kommer hända. Inte för att man i slutändan lär vara särskilt förberedd ändå, men kanske är man lite lugnare av att se hur saker går till där.
Så, det är meningen att jag och sambon ska dit och plinga på imon. Bli visade först ett undersökningsrum, samt få reda på hur undersökningen går till. Sedan få se ett förlossningsrum där jag ska få testa sängen och lustgasen. Hon sa t.o.m att sambon ska få testa lustgasen, då hon är rätt säker på att de blivande fäderna ändå nallar på den när ingen personal är på rummet under den riktiga förlossningen.
Vet inte riktigt vad jag ska förvänta mig? Jag ogillar sjukhus, skarpt, och är därför glad att sambon fått ledigt från jobbet för att följa med. Annars hade jag nog struntat i det. Dock kan man ju inte direkt strunta i det sen när förlossningen är igång, det lär kännas. Hjälp!
J-a Försäkringskassa
Det här med att vara gravid och sjuk ställer bara till problem. Ingenstans är informationen tillräcklig så man blir olika infomerad från olika håll och personer, även inom samma instans. Ena dagen säger de en sak, nästa en annan. Är det så konstigt att man inte vet vad man ska ta sig till? Vad det egentligen är meningen att man ska göra? VIlka j-a papper de ska ha?
Jag har varit sjukskriven från det jobb jag haft på timmar, i två månader. Två månader av tristess, då jag inte heller fått tag på något annat att göra. vå månader, utan i princip någon som helst inkomst. Tror jag fick ut 900 kronor förra månaden. Det täcker knappt en tredjedel utav mina räkningar.
Är det mitt fel att jag inte klarar av mitt arbete p.g.a graviditeten? Mitt fel att min arbetsgivare inte kan erbjuda något annat? Jag har aldrig varit sjukskriven på detta viset förut, hur sjutton ska jagveta hur allt går till? Hur ska jag kunna veta exakt vad läkaren ska skriva i mina sjukskrivningspapper? Är det konstigt att man tror det räcker med symptomen samt förklaringar till varför jag inte kan jobba på det viset?
Det ringde en tjej från FK tidigare idag. Sa att de kommer neka mig sjukpengar, dels för att läkaren inte skrivit "rätt", dels för att jag bara haft en timanställning och dels för att jag inte är inskriven på AF. Hur skulle jag kunna veta att man även är tvungen att vara inskriven på AF? Jag har ju ändå klarat mig på mina pengar, och de har inte hjälpt mig ett smack där! I princip bara sagt att de inte kan göra något, jag har ingen rätt till pengar osv, och att jag måste söka jobb på egen hand. Precis som att jag då måste vara inskriven för att göra saker själv ändå? Tydligen... Allting är för byråkratiskt i dagens samhälle. Ingen ger tillräcklig information, inte ens om var man kan hitta informationen man behöver.
Dessutom kommer jag inte kunna få ut föräldrapenning på ett tag till heller. Har inte fått de nödvändiga pappren från min arbetsgivare ännu, och mitt BF är om tre veckor. Enligt läkaren skulle man kunna ta ut föräldrapenning från v.36, men vad kan jag göra åt det så länge jag inte får de papprena jag behöver skicka in? Inte ett smack! Istället står jag här utan ett öre i inkomst, men en massa räkningar! Man kunde ju tycka att det skulle vara lite lättare när det handlar om graviditet, att någon skulle anse att det är viktigt att kunna betala sin del av hyra osv, för barn ska väl ha någonstans att bo?
Skit också. Konstigt att man blir deprimerad och känner sig helt makt-och hjälplös. Att vara gravid ställer bara till problem, speciellt när ingen verkar kunna hjälpa en rätt. Skulle staten få bestämma skulle väl alla få klara sig på noll, varför skulle de annars göra allting så krångligt?
Jag har varit sjukskriven från det jobb jag haft på timmar, i två månader. Två månader av tristess, då jag inte heller fått tag på något annat att göra. vå månader, utan i princip någon som helst inkomst. Tror jag fick ut 900 kronor förra månaden. Det täcker knappt en tredjedel utav mina räkningar.
Är det mitt fel att jag inte klarar av mitt arbete p.g.a graviditeten? Mitt fel att min arbetsgivare inte kan erbjuda något annat? Jag har aldrig varit sjukskriven på detta viset förut, hur sjutton ska jagveta hur allt går till? Hur ska jag kunna veta exakt vad läkaren ska skriva i mina sjukskrivningspapper? Är det konstigt att man tror det räcker med symptomen samt förklaringar till varför jag inte kan jobba på det viset?
Det ringde en tjej från FK tidigare idag. Sa att de kommer neka mig sjukpengar, dels för att läkaren inte skrivit "rätt", dels för att jag bara haft en timanställning och dels för att jag inte är inskriven på AF. Hur skulle jag kunna veta att man även är tvungen att vara inskriven på AF? Jag har ju ändå klarat mig på mina pengar, och de har inte hjälpt mig ett smack där! I princip bara sagt att de inte kan göra något, jag har ingen rätt till pengar osv, och att jag måste söka jobb på egen hand. Precis som att jag då måste vara inskriven för att göra saker själv ändå? Tydligen... Allting är för byråkratiskt i dagens samhälle. Ingen ger tillräcklig information, inte ens om var man kan hitta informationen man behöver.
Dessutom kommer jag inte kunna få ut föräldrapenning på ett tag till heller. Har inte fått de nödvändiga pappren från min arbetsgivare ännu, och mitt BF är om tre veckor. Enligt läkaren skulle man kunna ta ut föräldrapenning från v.36, men vad kan jag göra åt det så länge jag inte får de papprena jag behöver skicka in? Inte ett smack! Istället står jag här utan ett öre i inkomst, men en massa räkningar! Man kunde ju tycka att det skulle vara lite lättare när det handlar om graviditet, att någon skulle anse att det är viktigt att kunna betala sin del av hyra osv, för barn ska väl ha någonstans att bo?
Skit också. Konstigt att man blir deprimerad och känner sig helt makt-och hjälplös. Att vara gravid ställer bara till problem, speciellt när ingen verkar kunna hjälpa en rätt. Skulle staten få bestämma skulle väl alla få klara sig på noll, varför skulle de annars göra allting så krångligt?
Dagens BM
~*~
SF-mått: 36cm
Bebbens hjärtljud: ca148/min
Blodtryck: 105/60
V. 36+6
~*~
Såg lillfisen på ett snabbt ultraljud idag igen. Den ligger med huvudet neråt, men är fortfarande inte fixerad (ingen direkt överrasking för mig, rövare som den lever i magen). Inte heller ligger den som de typiska bilderna på det man kallar för fosterställning. Den här bebisen, den ligger med rumpan utåt ungefär längst upp på magen, och benen ut i sidan på mig. Sparkar mig under revbenen på höger sida, låååångt ut. Får väl se om den överhuvudtaget fixerar sig. Tydligen gör inte alla bebisar det.
Nattlampa
Vi måste ändå ha hittat den sötaste nattlampan nånsin! Ett litet spöke som byter färg mellan olika blåa och gröna nyanser, såvida man inte "stoppar" den på en färg... Jag brukar trycka på knappen en extra gång direkt när jag satt på den, för att den ska stanna i den här blåa nyansen. Mysigt!
Jag säger att vi köpt den för bebis skull när den kommer, men det är nog lika mycket för min skull ändå ;)
Spöka, från IKEA
Inför julen-mys&bak
Igår hade vi en riktig bakdag! Eller åtminstone en halv... Mellan ca klockan tolv och fem, bakade vi inte mindre än fyra olika recept! Till en början jag, min mamma och en syster. Cirka en timme senare kom en till syster och hjälpte till med att baka ut första receptet; lussebullarna. Gula och goda, gjorda i en balja då jag inte hade någon tillräckligt stor bunke. Dock glömde jag fota under baket som jag hade tänkt, då sambon "gömt" min kamera i mitt nattduksbord. Så... Tog ett par foton idag, inte lika roligt, men det får duga!
Fudgen är inte uppskuren ännu, eftersom den inte stelnat ordentligt. Slängde in den i frysen nyss för att det förhoppningsvis ska bli något lättare att skära den i bitar om nån timme eller så.
Annars var det mys, stress och en aning slitsamt. Min tjocka mage och jag var sååå slut på kvällen, att vi nästan somnade på soffan. Satt dock upp, så det var väl det enda som häll mig vaken där. Vem trodde någonsin att jag skulle vara i säng klockan nio en lördagkväll?
Fudgen är inte uppskuren ännu, eftersom den inte stelnat ordentligt. Slängde in den i frysen nyss för att det förhoppningsvis ska bli något lättare att skära den i bitar om nån timme eller så.
Annars var det mys, stress och en aning slitsamt. Min tjocka mage och jag var sååå slut på kvällen, att vi nästan somnade på soffan. Satt dock upp, så det var väl det enda som häll mig vaken där. Vem trodde någonsin att jag skulle vara i säng klockan nio en lördagkväll?
Sex påsar sådana här blev det, 13 stycken i varje.
Sedan gjorde vi Mozartkulor samt kanelkola. Kolan är i folien :)
Detta föreställer vit chokladfudge, ännu ej uppskuren.
Sextips
Förstår inte vad som är så farligt med att be om lite sextips? Tydligen är det fruktansvärt utlämnande eller något dylikt, men så länge man inte direkt säger något om sexlivet utan mest ber om tips, vad är det då för fel med det? Kroppen fungerar inte som vanligt under graviditeten. En del kvinnor vill ha mer sex, andra står knappt ut med tanken. Jag hör till den andra kategorin. Från att ha velat ofta, ofta, till att i princip inte alls vilja.
Ja, jag blir sugen ibland. Drömmer helt otroliga sexdrömmar ibland, sådana som man inte vill vakna ifrån innan man fått orgasm. Dock vaknar man jämt när det börjar närma sig, eller ja, åtminstone jag gör det.
Oftast är jag inte det minsta sugen numera. Tycker bara det är jobbigt att bli tagen på. Min kropp känns inte riktigt som min, den är plötsligt främmande för mig. Jag vet inte längre hur jag ska få orgasm. Det som fungerat förut gör inte det längre. Därför ville jag ha lite tips. Om det finns något som fungerar bättre, för att få orgasm. För min del är inte sexet lika roligt om jag inte kan nå det stadiet. Känns lite meningslöst. Jag vet att sex är så mycket mer, men ändå. Jag vill ha en j-a orgasm! Det lättar sååå på spänningar och får en att slappna av. Ge mig!
Ja, jag blir sugen ibland. Drömmer helt otroliga sexdrömmar ibland, sådana som man inte vill vakna ifrån innan man fått orgasm. Dock vaknar man jämt när det börjar närma sig, eller ja, åtminstone jag gör det.
Oftast är jag inte det minsta sugen numera. Tycker bara det är jobbigt att bli tagen på. Min kropp känns inte riktigt som min, den är plötsligt främmande för mig. Jag vet inte längre hur jag ska få orgasm. Det som fungerat förut gör inte det längre. Därför ville jag ha lite tips. Om det finns något som fungerar bättre, för att få orgasm. För min del är inte sexet lika roligt om jag inte kan nå det stadiet. Känns lite meningslöst. Jag vet att sex är så mycket mer, men ändå. Jag vill ha en j-a orgasm! Det lättar sååå på spänningar och får en att slappna av. Ge mig!
Aurorasamtalet
Just ja. Dagens Aurorasamtal var mitt tredje. Känns som jag aldrig riktigt blir klar där, men bör väl bli det inom några veckor när bebben på något vis kommit ut. Finns väl ingen större anledning att fortsätta gå på sådana samtal när förlossningen är över, såvida man inte fortfarande är lika panikslagen och ska ploppa ut en till unge. Jag känner dock inte just nu att jag någonsin vill göra om det här. Får se om det känns likadant sen.
Började i alla fall komma in lite på förlossningen idag. Hur den ska vara. Inga onödiga stick t.ex, utan försöka undvika sådant så långt som möjligt. Klarar jag mig helt utan, vore det det ultimata. Dock är jag lite rädd för smärta... Så vi får se. Sen ska de nästan garanterat inte klippa. Såvida det inte blir i princip livsnödvändigt. Inga onödiga undersökningar. Ja, sen...
Ska på studiebesök på fölossningen på tisdag. Jag och sambon. Om det inte blir för fullt där då. Då ska vi kolla hur det ser ut, hur det går till osv. Göra en förlossningsplan. Känns både hopplöst skrämmande och spännande.
Så uuuuuttråkad!
Vet inte alls vad jag ska hitta på här idag. Sambon jobbar över fyra timmar, och är väl hemma om runt 30min om han räknat rätt samt verkligen får sjuts hela vägen hem. Och ja, han jobbar över på riktigt. Får in lite komptimmar såhär innan bebben kikar ut. Kan vara bra att ha. Men, det slutar ju med att jag inte har nåt sällskap.
Har kollat på ett avsnitt av Desperate Housewives. Lagat mat - förresten riktigt gott, stekte kycklingfilé med purjolök, hällde på en burk majs samt en burk krossade tomater, diverse kryddor, lite matlagninsgrädde, lite soja och körde in det i ugnen; åts med ris. Varit på Aurorasamtal. Läst ut en bok. Spelat lite på datorn. Diskat. Pratat med mamma i telefon. Ja, det är nog allt tror jag. Suck.
Har kollat på ett avsnitt av Desperate Housewives. Lagat mat - förresten riktigt gott, stekte kycklingfilé med purjolök, hällde på en burk majs samt en burk krossade tomater, diverse kryddor, lite matlagninsgrädde, lite soja och körde in det i ugnen; åts med ris. Varit på Aurorasamtal. Läst ut en bok. Spelat lite på datorn. Diskat. Pratat med mamma i telefon. Ja, det är nog allt tror jag. Suck.
Och nu då?
Nu har jag varit duktig och uppdaterat bloggen en del. Tagit igen sådant jag missat att skriva då jag inte orkat eller hunnit i förra veckan. Rätt bra funktion det där, att man kan skriva ett inlägg idag och publicera det som några dagar sedan. Dock kanske en del saker låter lite konstigt när man läser/skriver det, eftersom det egentligen inte är rätt dag man skriver på.
Jaja. Finns ingen disk mer än två tallrikar. Inget att packa upp eller fixa till. Det enda jag kommer på är att laga mat, men det ska jag inte börja med än på typ två timmar. Annars får sambon värma sin mat och det är inte alls lika gott som nylagad mat. Funderar på någonting med kyckling... Eller ska vi vara trista och göra spaghetti med köttfärssås? Pasta ska det bli i alla fall, har ätit ris nu några dagar på raken. Jag tror faktiskt jag är lite sugen på körrfärs ändå :)
Jaja. Finns ingen disk mer än två tallrikar. Inget att packa upp eller fixa till. Det enda jag kommer på är att laga mat, men det ska jag inte börja med än på typ två timmar. Annars får sambon värma sin mat och det är inte alls lika gott som nylagad mat. Funderar på någonting med kyckling... Eller ska vi vara trista och göra spaghetti med köttfärssås? Pasta ska det bli i alla fall, har ätit ris nu några dagar på raken. Jag tror faktiskt jag är lite sugen på körrfärs ändå :)
Magen idag
Jag trodde verkligen att jag inte fått några nya bristningar. Har en del sedan tonåren, som bleknat, och har inte lagt märke till att jag fått rödare områden igen. Inte förrän jag såg bilderna en kompis tog på min mage. Skit också. Håll tummarna för att de inte blir värre så jag slipper ha ännu mer komplex!
v.35+6
Snygg rand över magen ^^
Bingolotto
Så spelade vi Bingolotto igen. Känns som vi blivit ett riktigt gammalt par, som sitter på söndagkvällarna och spelar Bingolotto till crappy musik i programmet. Inte vinner vi nånting heller. Jag som skulle nöja mig med en hundring så man slipper betala nästa veckas lotter ;)
Dock är faktiskt Bingolotto en rätt bra avslutning på veckan och helgen. Lite lagom avkopplande, och så gör vi något ihop. Sen finns det ju en yttepytteliten chans att vi vinner något. En bil hade varit soft, bra att ha sen när bebben är här :)
Dock är faktiskt Bingolotto en rätt bra avslutning på veckan och helgen. Lite lagom avkopplande, och så gör vi något ihop. Sen finns det ju en yttepytteliten chans att vi vinner något. En bil hade varit soft, bra att ha sen när bebben är här :)
Stoooooooorstädning
Vi har varit helt grymma! Som vi har städat och stått i, allt för att ha så lite som möjligt att behöva göra sista tiden innan bebisen bestämmer sig för att kika ut. Det vi har kvar inför dess ankomst är väl att inhandla lite blöjor samt att packa BB-väskan. Den lär väl dock gå snabbt att ordna, så känns inte som det är någon större brådska.
Jag gjorde en ordentlig lista över vad som skulle avklaras under lördagen. Tio punkter blev det, enbart sådant som skulle ordnas hemma. Hela listan blev, efter en del om och men, avklarad. Vi plockade undan papper o.dyl. och slängde kartonger & annat skräp. Skurade badrums-och kökskakel. Ställde upp saker på vinden och ner i källaren. Rengjorde alla speglar och torkade av alla plana ytor (bord osv). Dammsög och skurade golv. Rengjort köksluckorna. Hann också med en sväng till Willys och även att laga mat. Grymt jobbat!
Så numera är allt till bebben uppackat, dess säng är bäddad och skötbordet fixat, OCH vi har rengjort det mesta i hemmet. Klart man lär behöva dammsuga och skura golven fler gånger, men förhoppningsvis blir inte reste lika stökigt och smutsigt igen :)
Jag gjorde en ordentlig lista över vad som skulle avklaras under lördagen. Tio punkter blev det, enbart sådant som skulle ordnas hemma. Hela listan blev, efter en del om och men, avklarad. Vi plockade undan papper o.dyl. och slängde kartonger & annat skräp. Skurade badrums-och kökskakel. Ställde upp saker på vinden och ner i källaren. Rengjorde alla speglar och torkade av alla plana ytor (bord osv). Dammsög och skurade golv. Rengjort köksluckorna. Hann också med en sväng till Willys och även att laga mat. Grymt jobbat!
Så numera är allt till bebben uppackat, dess säng är bäddad och skötbordet fixat, OCH vi har rengjort det mesta i hemmet. Klart man lär behöva dammsuga och skura golven fler gånger, men förhoppningsvis blir inte reste lika stökigt och smutsigt igen :)
Åh, jag måste ju uppdatera massor snart eg...
Åh, jag måste ju uppdatera massor snart egentligen, men har haft så fullt upp! Fått en systemkamera som jag försöker lära mig, varit på ullared å inhandlade massor med nödvändigheter till bebben, packat upp allt å fixat skötbordet plus bäddat spjälsängen, vart hos barnmorskan mm. Ibland har man ingenting att göra för att rätt vad det är ha fullt upp! Å helgen lär inte bli mycket lugnare.. :o
Dagens BM
~*~
SF-mått: 35cm
Bebbens hjärtljud: 145-160slag/min
Blodtryck: 100/60
V. 35+3
~*~
Huvudet ligger nedåt, men är fortfarande inte fixerat. Dock gör bebben inte några direkta kullerbyttor längre i alla fall, även om rörelserna är stora. Istället "shakar den ass" mot min mage ;)
Smärtorna i underlivet beror tydligen på att liten börjar bli stor. Väger en del nu, och trycker på mot diverse nerver nedtill. Jag visste aldrig att man kunde ha så ont där. Känns som det hugger med kniv, eller som att allt bara ska spricka och gå sönder när som helst, när smärtorna är som värst. Det blir pest och pina att gå, speciellt snabbare än snigeltakt. Än så länge gör det åtminstone sälan lika ont när jag är still. Om jag sitter eller ligger ner.
Sedan har vi illamåendet. Tydligen inget konstigt med det heller. En del får tillbaks sitt illamående mot slutet utav graviditeten, men det är inget de normalt berättar då det är ovanligt. Ovanligt, men normalt. Återigen, bebisen som trycker på diverse delar. Så nu ska jag gå omkring och känna mig spyfärdig ett par gånger om dagen igen. Jippi!
Ullared
Ge-kås i Ullared är i princip ett perfekt ställe för att köpa nästan allt till en bebis. De har det mesta, alltifrån vagnar och sängar till salvor och krämer. Jag åkte dit med en utav mina systrar, sambon, hans mamma och hans mormor. Sambon övningskörde hela vägen dit och hem. Dagen började dock inte riktigt bra, utan bland det första jag gjorde efter att ha gått ut för att vänta på bile, var att kräkas i buskarna. Vad jag kräktes! Magen var tom på mat och blev tom även på vätska... Fy.
I alla fall. I bilen åt och drack jag lite och mådde sedan lite bättre. Lite illamående till och från, men det får man tåla ibland. Det sista till bebben skulle ju inhandlas! Så, i trängsel bland tanter och tonåringar (självklart höstlov) gick vi omkring med våra kundvagnar i det stora varuhuset. Hade en lista med saker vi behövde, och kom även på lite till väl där. Inte mycket man unnade sig själv... Jag fick en tjockis-mysdress (funkar ju att använda när bebisen är ute också), ett par ansiktsmasker och smink. Köpte en julklapp till en syster och födelsedagspresent till en annan.
Bebisen däremot... Ojojoj! Babygym, babysitter, lammullspläd, regnskydd till vagnen, påslakanset, lakan, lite mer kläder (tröjor, strumpor, vantar och en pyjamas), manikyrset för små, nappflaska, hakklapp, hårborste, salvor o.dyl. till rumpan, tvättservetter, en söt kanin till vagnen (som blivande moster köpte) och lite annat smått & gott. Blivande mamma fick lite nödvändigheter från babyavdelningen även jag; bröstpump, amningsinlägg, bröstvårtekräm... Samt lite underkläder som behövs efter förlossningen. Har hört att det inte riktigt funkar med stringtrosor, haha!
I alla fall. I bilen åt och drack jag lite och mådde sedan lite bättre. Lite illamående till och från, men det får man tåla ibland. Det sista till bebben skulle ju inhandlas! Så, i trängsel bland tanter och tonåringar (självklart höstlov) gick vi omkring med våra kundvagnar i det stora varuhuset. Hade en lista med saker vi behövde, och kom även på lite till väl där. Inte mycket man unnade sig själv... Jag fick en tjockis-mysdress (funkar ju att använda när bebisen är ute också), ett par ansiktsmasker och smink. Köpte en julklapp till en syster och födelsedagspresent till en annan.
Bebisen däremot... Ojojoj! Babygym, babysitter, lammullspläd, regnskydd till vagnen, påslakanset, lakan, lite mer kläder (tröjor, strumpor, vantar och en pyjamas), manikyrset för små, nappflaska, hakklapp, hårborste, salvor o.dyl. till rumpan, tvättservetter, en söt kanin till vagnen (som blivande moster köpte) och lite annat smått & gott. Blivande mamma fick lite nödvändigheter från babyavdelningen även jag; bröstpump, amningsinlägg, bröstvårtekräm... Samt lite underkläder som behövs efter förlossningen. Har hört att det inte riktigt funkar med stringtrosor, haha!
Systemkamera!
Helt otroligt! Jag har fått en digital systemkamera som (extremt) tidig julklapp av sambon! Han är galen... Eller bara smart, som min syster uttryckte det. Han räknade med att jag inte skulle bli lika sur då, när han köpte en ny, dyr dator. Inte lika lätt att vara skitsur när man själv får en dyr kamera.
Jag ska fota bebis en massa sen, och försöka ta upp mitt intresse för fotografering överhuvudtaget igen. Förr ville jag bli fotograf. Kan ju vara trevligt att ha en hobby numera. Och filma kan man också med den - i HD.
Dock är det något jag inte förstått med den... När man har den på det helautomatiska läget, med autofokus (det som ska vara det lättaste, nybörjarläge kanske vi ska kala det?) så händer det rätt ofta att den inte tar något kort när man försöker. Den justerar bara skärpan fram och tillbaks, utan att sedan göra något mer. Någon som vet vad det beror på? Kameran är en sprillans ny Canon EOS 600D.
Jag ska fota bebis en massa sen, och försöka ta upp mitt intresse för fotografering överhuvudtaget igen. Förr ville jag bli fotograf. Kan ju vara trevligt att ha en hobby numera. Och filma kan man också med den - i HD.
Dock är det något jag inte förstått med den... När man har den på det helautomatiska läget, med autofokus (det som ska vara det lättaste, nybörjarläge kanske vi ska kala det?) så händer det rätt ofta att den inte tar något kort när man försöker. Den justerar bara skärpan fram och tillbaks, utan att sedan göra något mer. Någon som vet vad det beror på? Kameran är en sprillans ny Canon EOS 600D.
Byråkrati... Suck.
Jag förstår mig inte på alla blanketter och sådant man ska behöva fylla i nu. Dels är det sjukskrivningen som visserligen ligger på 75%, men som ändå helt gäller det jobb jag har. Det är det jobbet jag inte klarar av eftersom man inte får ta raster när det behövs, och därför ska jag inte jobba där. Läkaren tyckte jag skulle leta jobb de övriga 25 procenten helt enkelt. Finns det några sådana alternativ på blanketterna från Försäkringskassan?? Nej. Hur sjutton löser man det då? Lär förmodligen inte få något utav dem då. Trots det försöker sambon i alla fall hjälpa mig med att få ihop pappren så vi kan skicka in dem och se vad de säger.
Sen har vi föräldrapenningsblanketten. Den ska visst arbetsgivare fylla i, men dels har jag inte haft samma hela tiden, dels trodde jag att det var senast deklarerade inkomst som gällde. Nu måste jag istället jaga arbetsgivare i andra städer vilket gör att det blir ytterligare dröjsmål med att kunna skicka pappren till F-kassan. Tydligen är det de senaste tolv månaderna de räknar ut föräldrapenningen på, vilket går emot den information jag fått utav andra. Jahapp. Har skickat iväg ett mail till Proffice där jag jobbade till mitten utav januari, och ska då skicka iväg blanketten jag fått till Cherry där jag jobbat sedan i januari.
Jag vill inte! Avskyr och förstår mig inte på byråkrati :(
Sen har vi föräldrapenningsblanketten. Den ska visst arbetsgivare fylla i, men dels har jag inte haft samma hela tiden, dels trodde jag att det var senast deklarerade inkomst som gällde. Nu måste jag istället jaga arbetsgivare i andra städer vilket gör att det blir ytterligare dröjsmål med att kunna skicka pappren till F-kassan. Tydligen är det de senaste tolv månaderna de räknar ut föräldrapenningen på, vilket går emot den information jag fått utav andra. Jahapp. Har skickat iväg ett mail till Proffice där jag jobbade till mitten utav januari, och ska då skicka iväg blanketten jag fått till Cherry där jag jobbat sedan i januari.
Jag vill inte! Avskyr och förstår mig inte på byråkrati :(
Dumma uppstötningar :(
Att det ska fortsätta vara såhär! Tycker magen borde sjunka snart så jag slipper de här förbannade uppstötningarna som kommer med luften som tvingas ur strupen. Jag får inte ens ur all luft, utan känner bara hur den trycker på och försöker själv trycka ut det, men det fungerar knappt. Somnade inte förrän närmare halv tre inatt p.g.a. det, sov i strax över två timmar och hade sen samma problem igen. Somnade om runt åtta-halv nio och sov i ca 2,5 timme. Och nu sitter jag vid datorn och har samma problem. Luft som vill komma ut och en hemskt smärtande strupe.
Har gått 35 fulla veckor idag, borde inte bebben bestämma sig för att hoppa ner en aning snart?
Har gått 35 fulla veckor idag, borde inte bebben bestämma sig för att hoppa ner en aning snart?
