Jag måste ha världens busunge i magen. En riktig liten skit. Eller värsta velpottan. Hur som helst verkar det lilla livet bara älska att jäklas med mig, och få sambon att inte kunna fokusera på jobbet.

Igår kväll var min lilla mamma här. Runt tiden hon gick, tror det var cirka halv åtta, började jag få värkar lite smått igen. Tänkte att nu, nu kanske det händer något på riktigt, eftersom jag annars nästan bara haft värkar på nätterna. De började komma allt oftare och ganska regelbundet. Ont som satan. Fortsatte verkligen hela natten och frampå förmiddagen. Som minst var det cirka sex minuter från värkstart till värkstart, med värkar som oftast varade 1-1,5min. Lyckades ju knappast sova under natten, men någon gång på förmiddagen somnade jag till ett par gånger i 30-40min åt gången. Efter det har värkarna varit nästan helt som bortblåsta. Åtminstone 20-30min emellan nu. Det börjar kännas hopplöst på riktigt.

Hur länge ska man behöva gå med sådana här smärtor? Sitter mest i korsryggen till när värkarna kommer, nedre delen av magen ömmar i princip hela tiden. Underlivet ska vi inte ens prata om! Att gå på toaletten känns som en pärs med trycket och svidandet där nere, men behöver lätta på blåsan nästan konstant.

Åh, bebis, vad gör du med din mamma? Kommer du fortsätta vara överjävlig när du är född, eller får du det ur ditt system nu?