Fredagsmys?
Bm igår, v. 30+0
Sen fick jag en ny läkartid för att fortsätta min sjukskrivning, utan att jag själv ens hade tänkt på att be om det. Dessutom fixade min BM att jag får komma till Aurora-mottagningen två veckor tidigare än den tid jag hade fått. Hon är grym! Finns det lite mer tid att kanske släppa lite på min oro (eller förstärka den). Hon skrev även en rekommendation i min journal om att jag bär få ha min sambo sovandes med mig efter förlossning, för att jag i princip inte ska rusa därifrån...
SF-mått: 31 cm (kurvan går uppåt, uppåt, enligt BM för att bebisen inte vill bo längre ner i magen)
Hjärtslag bebis: 158/minut
Blodtryck: 110/70 (har gått upp en del sen senast - 100/55)
Den där förlossningsförberedelsen...
De pratade i alla fall om olika smärtlindringsmetoder, förlossningens olika faser, BB (vad är det förkortning för egentligen???), hemvård och amning. De som pratade om amningen och BB verkade bara vilja därifrån. Läste i princip innantill upp punkterna de hade i sin PP-presentation och skyndade sig sedan därifrån. Kändes ju nog bra.
En del skumma regler har de också. T.ex. får man på BB inte ta emot andra besökare än pappan till barnet samt ev. syskon. Man delar vårdavdelning med gynpatienter som dock får ta emot hur mycket besök som helst. Hur går det ihop? Dessutom vill de visst helst man stannar i tre dygn, men pappan får inte sova där. Kanske, om man har tur, första natten, men inte mer. Jag vill inte! Jag AVSKYR sjukhus! Känner mig så fruktansvärt obekväm där.
Så säger de att man har bästa mödravården i Sverige... Kanske kliniskt i så fall, men känslomässigt?
Förlossningsförberedelse
Jag är livrädd inför min förlossning. Tanken på den ger mig i princip självmordstankar. Jag fattar inte hur det ska gå, hur ska bebisen kunna komma ut där? Jag vill inte ha ut nåt därifrån. Det kommer sluta med att jag är en av de där panikslagna födande kvinnorna. Hysterisk förmodar jag att jag kommer vara. Jag är livrädd för sprutor och nålar. Vill absolut INTE se eller känna nåt kladdigt. Litar inte på läkare. Avskyr sjukhus.
Fick en remiss till något för förlossningsrädda, Auroramottagningen hette det visst (lustigt då min bebis ska ha Aurora som ett av sina namn om det blir en tjej... Namnet finns i släkten och betyder morgonrodnad. Vackert.). Efter en månad fick jag i lördags (?!) ett brev med tid om en månad. En månad till!! Bebisen som har BF bara dryga månaden efter det! Fattar inte hur detta ska gå... Om de ska ha en chans att "bota" mig eller vad det nu är de gör, hade det nog behövts längre tid än så att försöka göra detta på. Urk. Jag vill inte. Nu är det dock försent, för ut ska ju bebisen oavsett. Hjälp mig!
Höstmarknad, för mycket promenerande och myskväll
I fredags var jag hos lilla mamma, hade lite myskväll då vi kollade på film och åt lite snacks. Inte vad för snacks som helst, utan nyttiga. Morötter, gurka och paprika i hemmagjord dip gjord på yoghurt. Lite kex med mjukost, ost och vindruvor. Mums! Funkade bra för mig sen när jag skulle sova också, mindre problem med luft som behövde komma ut ur strupen samt sura uppstötningar.
Igår var det kultur dag-natt med höstmarknad i stan. Åkte ner med sambon och kikade. Fanns dock inte mycket värt att se, men han ville vara kvar halva dagen. Köpte en pyjamas och ett lite varmare plagg till bebben i alla fall. Såg 15-åriga syrran uppträda med sin streetdancegrupp. Vilade ben lite här och där på bänkar. Satt en stund på café. Lånade toaletter på tre olika ställen (ena gången med bara en halvtimmes mellanrum, bebben verkade klämma åt blåsan rejält!) Kollade på lite när sambons polare målade grafitti. Pratade lite med en arbetskamrat samt med en annan syrra. Kikade i ett par affärer. Åt på thairestaurang(fick dock inte vår mat tillsammans, de verkade ha glömt bort mig för min mat var en aning BRÄND!).
Hela dagen slutade med att jag hade världens problem att gå. Höfterna, skinkorna/fogarna, högra knäet samt foten gjorde fruktansvärt ont! Kunde inte gå upp för trapporna när vi väl kom hem, utan sambon fick bära mig upp för dem. Såg ut som han skulle svimma av tyngden, så går det visst när man börjar bli fet... Har gått upp runt 11-12kg :(
"¤%&/(()=//
Wow! Sällskap för en gångs skull!
Dagens positiva tankar
1. Jag behöver ju faktiskt inte laga mat idag, drygt halva lasagnen jag gjorde igår är kvar. Bara till att värma och äta! Skönt när energinivån är låg.
2. Sambons pappa tänker ge oss 40000 som någon slags buffert till bebisen. Har dock ännu inte riktigt förstått hur eller till vad det ska användas, eftersom vi inte får göra slut på de pengarna närmsta året. Jag hade ju velat köpa en ny barnvagn... Dock ska en del utav pengarna gå till ett körkort till sambon. 6000 för att han ska få papper påskrivna av läkare (han är f.d. missbrukare och då är det tydligen dyyyyyrt att få körkortstillståndet) om att han är ren. Detta efter ett drygt halvårs urinprover som nu är avklarade. Sen tillkommer lite körlektioner, teoriprov, uppkörning m.m. Så en hel del utav pengarna kommer med andra ord inte gå till bebisen i alla fall. Men, vi ska inte behöva oroa oss för pengarna om bebis behöver nåt. Dock kommer jag fortsätta oroa mig för pengar, för jag själv kanske vill hitta på något ibland?
Halvpositivt blev det väl i alla fall. Ska sluta innan jag vänder på det för mycket.
Ge mig ett hål att krypa in i
Idag är en sån där dag. En fruktansvärt tråkig, grå dag. En dag då jag inte känner för att göra absolut någonting annat än att gömma mig nånstans. Krypa in under täcket och hoppas att ingen ser mig. Hitta ett eget hål, eller grottliknande ställe (utan fukt och kyla tack!) där ingen vet var man befinner sig. Bara slippa göra någonting. Slippa alla tankar, alla måsten.
Ja, kanske borde jag vara glad och lycklig osv, men är det mitt fel att det känns omöjligt? Måste verkligen alla vara på gott humör? Måste man vara helt superduperöverlycklig bara för att man har en sparkande bebis i magen? En bebis som jag emellanåt undrar hur jag ska orka ta hand om. Funderar över hur bra morsa jag kommer bli till egentligen? Jag är ju feg! Kan inte tjata på auktoriteter. Så om bebisen blir sjuk, vad gör jag då? Jag har ju aldrig ens lyckats få någon att ta mina bekymmer på allvar och jag är vuxen. Haft ont i ryggen halva mitt liv. Dåliga leder, höfter som hoppar ur led. Depressioner till och från sen jag var åtminstone tio år. Varit bulimiker, lidit av panikattacker och självmordstankar. Jag har jämt ont nånstans och ingen har någonsin tagit mig på allvar!
Åh, låt mig krypa in i ett hål där alla bekymmer bara försvinner, om så bara för en stund!
Sluta sparka på mig!
Om man skulle...
Förstår han inte alls?
Jag var borta hemifrån i fem dagar. Bad honom att sätta upp lite grejer på väggarna under tiden. Slänga kartongerna i sovrummet. Plocka undan sina kläder (de ligger lite överallt i lägenheten). Dammsuga och diska efter sig. Sätta upp de saker på vinden han skulle satt upp när vi flyttade in för nästan tre månader sedan. Det var allt jag bad honom om. Han var ändå hemma hela förra veckan för att han var förkyld (fattar inte dagens killar, hemma en hel vecka p.g.a. en liten förkylning?!). Ungefär hälften var gjort.
Jag blir så irriterad! När ska saker bli klara? Jag orkar snart inte mer, seriöst! Tröttnar på honom om och om igen, han lyssnar aldrig och verkar verkligen inte fatta. En liten bebis kommer snart och då kommer vi inte ha tid att fixa massa hemma. Konstigt att jag tröttnar på honom eller?
Hinner dåligt
Är dessutom förkyld, min näsa är helt knas. Om jag hade svårt att sova förut, vad har jag då inte nu? Förkylningar suger.
Lite seg
Annars har jag varit jätteseg idag. Sover så dåligt så orkar sällan göra alltför mycket. Fick hand- och fotmassage i sängen på dagen innan jag klev upp, tog en dusch, fick ett litet gravidpaket och nu tvättas det. Ja, min dag mycket kortfattat. Nu ska jag gäspa vidare och läsa lite tror jag.
PS. Är det förresten någon alls som läser bloggen?
Chokladkaka
Bakade en liten chokladkaka i eftermiddags. Chokladsmörkräm inuti, chokladglasyr ovanpå och riven mörk blockchoklad på det :)
Sugen?
Så här ser det ut hemma just nu...
En aning rörigt och ofärdigt...
Fattades delar till sista lådan.
Men en del börjar bli klart i alla fall :)
Dagens klagomål
En sak ingen någonsin nämnt för mig, är att man kan få problem med händerna som gravid. De "somnar"/domnar av, mestadels på nätterna men har börjat göra det en aning nu även på dagarna. De ömmar som sjutton i dem. Musklerna känns spända och det är svårt att räta ut händerna, speciellt när man nyligen vaknat. Det känns som om det gör ont i benen i händerna, speciellt de benen som är precis under fingrarna. Tydligen är det här något jag kommer få stå ut med ett aaantal veckor till. Suck.
Sen har vi revbenen. Ajajaj! Vad de ömmar :( Mest höger sida, verkar som bebben antingen sparkar en massa därpå, eller gömmer sig strax därunder. Vissa rörelser gör så fruktansvärt ont att det är helt galet! Min bebis misshandlar mig inifrån och jag kan inte göra nåt åt det.
Och att sova en hel natt för en gångs skull, hur underbart hade inte det varit? Sover oftast två-tre timmar i sträck, sen är det dags att kissa eller så är det någon av alla smärtor som väcker mig. Åh, kunde inte människor bara lagt ägg istället?!
Full rulle hela helgen
Har inte hunnit/haft möjlighet att sitta vid datorn förrän nu. Igår var det firande utav sambons pappa efter att sambon köpt lite grejer vi behövde från IKEA. På kvällen skruvade vi ihop det nyinköpta skötbordet. Hur sött som helst är det, hylla där man kan välja själv om man vill ha skötbord eller inte. Jättebra till någon gång då vi får råd med större lägenhet med eget rum för bebben! Då har vi redan en hylla dit i alla fall :)
Idag har vi skruvat ihop två byråer och varit på Willys. Jag har även lagat mat och diskat, sambon har hållt på med datorn. Antivirus och sånt där. Fick inte sitta vid datorn tidigare idag p.g.a. det. Hans dator. Min laptop är knas. Blir jättesnabbt överhettad plus att mellanslagstangenten är lös. Sen har vi inget trådlöst nätverk heller. Så ja... Blir fler inlägg imon helt enkelt.
Ångest inför framtiden
Kollade nyss på Försäkringskassans hemsida och gjorde en preliminär uträkning av föräldrapenningen. Ca 2500 kr/månad skulle jag få. Det täcker inte ens min del utav räkningarna och sambon vill ju såklart att jag betalar hälften. Hur fasiken ska jag ha råd med det? Speciellt med en bebis på väg som kommer göra att utgifterna blir ännu högre?
Skit också. Nu mår jag verkligen jättedåligt. Hur ska jag lösa det här? Var ska jag få tag på pengar ifrån? Bör jag vara föräldraledig alls? Det verka ju onekligen som jag inte kommer att ha råd att vara hemma, såvida jag inte hittar ett jobb jag kan sysselsätta mig med hemifrån.
Jag hatar att alltid behöva vända och vrida på pengarna. Stackars barn. Åh. Vill ju att hjärtat ska få allt det jag inte kunde få som liten.
Dagens mage
V.28 (27+3) och jag blir bara tjockare...
Barnvagnen :(
Jag avskydde verkligen vagnen! Jag vill inte köra den, inte det minsta. Den var jättesliten på sina ställen, så till den grad att den mer såg kroniskt smutsig ut. Fanns ingenstans att lägga varor om man skulle ta med sig bebisen till affären. Tygkorgen som fanns undertill var visst trasig. Liggdelen såg jätteostabil ut, inget man bär ett barn i, eller låter det sova i annat än kanske i vagnen då. Usch! Dessutom verkade den jobbig att manövrera, knappt att sambon kunde ändra lägen på den.
Och jag som är lite smått pedant och har jättesvårt för smuts på saker/i hemmet osv. Jag vill verkligen inte ta i den där vagnen! :( Önskar bebben en ny vagn. Åtminstone lite nyare. Är inte bebben mer värd än ciggaretter liksom?
BM idag
Ja, då var det dags för tredje besöket till BM idag. Första var inskrivningen, andra för 2,5 vecka sen. Lite lång tid mellan de två första besöken om man frågar mig, tror det gick runt 19 veckor emellan dem :S
Så, morgonurin i provrör (tydligen hade jag lite för mycket protein eller nåt i urinet senast så hon ville jag skulle ta med mig) och en sambo som förhoppningsvis inte blir mer än ett par minuter sen så är vi good to go för besöket! Stick i fingret, usch! Har en aning fobi för sprutor och nålar :/
Bebis i vecka 14 (13+1)
Sjukskrivning
De här andningsbesvären jag haft i några veckor nu är verkligen jättejobbiga och ändå är jag "bara" i 28e veckan. Kan i princip sitta still och plötsligt känna att jag inte längre kan andas. Oftast gör det ont om jag försöker ta djupa andetag. Jag blir snurrig och känner mig svimfärdig. Efter att ha gått max något hundratal meter (ibland även om jag bara känner mig något psykiskt stressad) känns det som jag sprungit en något längre sträcka. I mitt jobb funkar det inte att känna så. Jag kan inte ta pauser där, gå ifrån när jag behöver. Det här hamnade som lågt blodtryck på sjukskrivningen. Ja, man blir ju extra snurrig om blodtrycket är lågt, men jag tycker inte det förklarar mina andningsbesvär.
Foglossningen är det andra jag blev sjukskriven för. Kan knappt gå vissa dagar och då hjälper inte mitt SI-bälte heller, det hjälper enbart om jag har en rätt bra dag med väldigt lite smärta. Jag kan inte sitta ner med det på mig, kan inte andas då. Verkar som det är foglossningen som börjat påverka mina höfter mer också. Har alltid haft problem med dem, men hoppat ur led eller smärtat rejält har de vanligtvis enbart gjort om jag gått väldigt långt eller rört mig på något märkligt vis. Numera kan de halvt hoppa ur led när jag bara suttit ner till och med.
Det är inte lätt att vara gravid och emellanåt undrar jag vad sjutton jag gett mig inpå. Får försöka tänka på de som har det värre, men det gör ju inte att jag gillar min kropp mer just nu. Kunde inte människor lägga ägg och hålla det varmt tills det kläcks? Vill ju ändå ha min bebis.
Dagens gravidpaket
Tycker babyhudvårdssetet är såå sött!
Paketet
Koftan/cardiganen satt däremot bra och lär funka bra efter graviditeten med. Topen vet jag inte... Lite väl stor och genomskinlig, så funderar på att ha den när jag sover istället. Behöver ändå mer nattlinnen o.dyl. och just den kostade 99:- vilket inte är så farligt. Ska se om jag orkar fixa bilder imon efter jag varit hos läkaren.
Ett gratis påslakanset fick jag med också, tänker jag ge till mamma eller nåt. Vill inte ha ett som jag bara har en uppsättning av, snyggare när det matchar i sängen :)
Riktigt söt skötväska
Denna skötväskan klickade jag hem på Tradera ikväll. Så söt!
Mitt paket har kommit!
Beställde för två veckor sedan en mammajacka (kan inte ens knäppa den jag har längre, så definitivt välbehövligt) en kofta som knyts under bysten (för att kunna använda både som tjockis och efteråt) samt en top som såg vidare ut under bysten. Multifuntion! Känns onödogt att köpa massa kläder man enbart kan använda under graviditeten såvida man inte vill se ut som man bor i ett tält efteråt.
Drömmar om bebisens kön
På sistone har jag fyra gånger drömt om vad bebisen har för kön. Två gånger har det varit en flicka, två gånger en pojke. Förra gången jag drömde att det var en pojke hade den ändå ingen snopp. Mycket märkligt.
Ska jag vara helt ärlig, hoppas jag verkligen på att det är en flicka. En liten prinsessa. Då känner jag, att jag inte behöver skaffa fler barn om jag inte orkar. Så som jag känner nu under graviditeten vill jag inte blir gravid igen. Är det en pojke måste jag försöka åtminstone en gång till. Låter elakt, men jag måste väl få vara ärlig? Kommer säkert inte tycka mindre om den om den är en pojk, men jag vill ha massa rosa bebisgrejer! Sen är jag inte heller van vid småpojkar, jag är äldst utav fem systrar. Har en handikappad liten lillebror på 3,5 men hans mamma låter inte någon annan än hennes familj träffa honom. Vad gör man med en pojke? Hur uppfostrar man en sådan?
Önskar jag hade fått veta vad bebisen hade för kön när vi var på UL. Så kunde jag förberett mig bättre. Vara mer redo. Visserligen kan de säga fel ändå, men inte alltför ofta de gör det.
En dag med mycket gjort
Tisadagen har varit en dag då jag fått mycket gjort. Eller ja, det beror väl på vad man jämför med. Som måndagen då det enda vettiga jag fick gjort var att duscha och faktiskt lyckas raka benen. Tro mig, det var inte det lättaste!
I alla fall. Träffade en utav mina systrar i stan. Köpte ett par nya skor (svarta och platta, får inte ha högklackat p.g.a. min foglossning, och före graviditeten gick jag nästan JÄMT i höga klackar) lämnade tillbaks och lånade en bok på bibblan, köpte ljus till mia dekorationer samt följde med syster till AF. Sen mötte vi sambon och tog en pizza slice innan jag och sambon åkte för att hämta ut ett babypaket från Babyproffsen. Han passade även på att köpa en slags actionfigur i Lego till sig själv, samt ett par jättesöta små tofflor till bebben. Fanns flera varianter, helt bedårande!
Började dock få fruktansvärt ont i höfterna vid det laget och ville helst bara lägga mig ner. Funderar på om foglossningen kan göra att även höfterna blir värre... Verkar ju inte bättre tyvärr. När jag väl kom hem kunde jag knappt röra mig längre, hade så ont! Promenaden från bussen kändes som den gick i snigelfart, vilket den i och för sig säkert gjorde. Jag är inte snabb nuförtiden.
På vägen hem ringde chefen dessutom och undrade varför jag inte var på jobbet. Tydligen skulle jag jobbat, men jag hade verkligen missat det! Var helt bombsäker på att jag var ledig idag. På det viset är det extra jobbigt med timanställning, man har inte dunderkoll på allt, speciellt inte som gravid och extra snurrig. Suck. Han lyckades dock få tag på någon annan som kunde hoppa in och ta sig dit snabbare, tack och lov för det! En hungrig jag med superont var riktigt glad för det.
På tal om mat, så drog sambon och handlade samt lagade till mat lite snabbt när vi väl kommit hem. Jag fick vila kroppen. Välbehövligt och omtänksamt. Ännu bättre med vadmassagen och insmörjningen utav magen senare på kvällen, ibland är han för härlig! Han till och med diskade utan tjat! Sånt gör mig glad :)
Babyboxen innehållandes lite smått och gott, samt de söta tofflorna inhandlade idag.
Ljusinspiration
Lite pyssel för att ljusa upp tillvaron...
Står nu på vardagsrumsbordet, tänkt att brännas
Tänkt att enbart vara dekoration, i bokhyllan
One of those days...
Jag fattar inte. Kan man aldrig bara trivas med tillvaron? Vara nöjd? Glad för det man har?
Nej. Jag har bara varit allmänt nedstämd hela dagen idag. Inte känt för att göra nånting alls, samtidigt som jag velat haft nåt att göra. Haft lite vänner i den här stan, någon att umgås med. Istället har jag suttit vid datorn och mestadels stirrat håglöst på skärmen. Hoppats nåt, genom ett under, skulle dyka upp. Ibland ångrar jag verkligen att jag flyttade hit.
Hoppades att kanske sambon för en gångs skull skulle vilja hitta på nåt när han kom hem. Ack, så fel jag hade! Han satte på tv:n, lagade lite mat till sig själv (inget till mig som inte orkat ta tag i det själv idag) och somnade vid sju-tiden. I sängen, där jag låg och grät en skvätt. Ingen tröst.
Idag är en sån där dag. En sådan då jag avskyr mitt liv. Då jag önskar saker var annorlunda. En sån där dag då jag ifrågasätter allt. Varje dag är en dag jag hoppas på förändring, idag är en sån dag då jag funderar över mer drastiska förändringar.
Nu börjar vi på nytt
Nu är jag gravid (vecka 26+6), sambo sedan i januari med killen jag varit tillsammans med i strax över ett år, och tyvärr alldeles för negativ. Jag trivs inte med att vara gravid. Rörelserna i magen kan vara mysiga, men det är allt. Annars känner jag mig tjock, har ont nästan överallt nästan hela tiden, har problem att andas och får yrselattacker då det känns som jag ska svimma. Kortfattat om diverse av krämporna. Lär gå in mer på det en annan gång.
Behöver i vilket fall kunna skriva av mig lite, försöka lätta på sinnet. Känns som det är lite tabu att prata om hur missnöjd man är som gravid, man ska ju vara lycklig konstant! Förhoppningsvis lyckas jag underlätta lite för mig själv genom att skriva ner saker. Och kanske kan jag få bort lite av tabut kring att vara gravid och missnöjd.
