Igår kväll lyckades jag äntligen bajsa. Första gången efter förlossningen, och det var ärligt talat så skönt efteråt. Inte helt okej ännu i magen, men jag lyckades lite till slut! Hade så fruktasvärt ont i rumpan, men samtidigt i underlivet, så vågade inte ta i. Till slut fick jag lite nog, satt i evigheter och yes! Hårt, men bajs. Så är det när man spruckit lite.

Så vad jag var mest tacksam för igår (förutom sonen såklart!) var att jag lyckades bajsa. Det är de små glädjeämnena i livet...