Kanske, kanske, kanske är något på gång nu. Äntligen. Har vi tur blir det bebis i helgen, kan ju åtminstone hoppas på att det inte dröjer mycket längre än så.

Vaknade till tidigt imorses vid 7:30 och funderade på om jag skulle försöka somna om i en timme eller inte. Behövde dock inte fundera länge, för strax efteråt rann det plötsligt en skvätt ur mig. Jag tror knappast att jag kissade ner mig, för det här gick inte att hålla emot. Inte heller luktade det eller hade någon färg (ja, jag luktade på det för säkerhets skull). Så, jag fick bråttom till toaletten där det rann en skvätt till. Fostervatten tänkte jag då, vad annars om det inte var urin och kom ur det "andra hålet". Dock fick jag inte minsta lilla värk, så tyckte inte det var bråttom. Sms:ade sambon som ringde förlossningen och pratade med dem. Tydligen ville de kolla upp det och att vi skulle komma in. Sambon kom hem, men jag hade inte bråttom. Gick ändå på min tid hos min barnmorska 10:30.

Efter barnmorskebesöket bestämde vi oss för att promenera till Ryhov. Jag kände att jag ville röra lite på mig, en promenad kunde vara skönt och kanske sätta igång något. Hade väl lite sammandragningar, men inte som gjorde ont. Kändes mer som att jag gick omkring och försökte dra in magen. Blev lite blöt på vägen också, men då blåste och regnade det inte lika mycket som det gjort senare idag.

Jag tyckte fortfarande det kändes onödigt att komma in till förlossningen, har hela dagen varit rätt säker på att det inte kommer hända idag i alla fall. Dock hamnade vi ju där ändå, och det enda det kändes som man fick göra, var att vänta. Och vänta. Och vänta ännu lite mer. Vi fick vara själva på ett rum där vi fick göra ett CTG (tror jag det heter) och hålla koll på att bebisens hjärtrytm mättes. smabon fick försöka hålla reda på det, men bebisen flyttade för mycket på sig, så det gick sådär... Själv fick jag hålla på och trycka på en knapp varje gång bebisen rörde på sig. Spännande. Vi kom in cirka 11:40, runt 13:15 gick jag på toa för femtielfte gången. Ut kom... Ja, jag är rätt säker på att det var slemproppen. Mysigt. Ungefär samma konsistens som gelen de sprutar på magen vid ultraljud. Påminde i färgen lite om hjortronsylt med lite rosa i.

Runt 13:40 fick vi (äntligen?) komma in i ett undersökningsrum där de skulle kolla om det var vattnet som gått. Med sterila instrument. Fy ***** vad ont det gjorde! Jag är normalt känslig, men nu typ hyper. Det där vill jag inte behöva göra om igen, det började t.o.m rinna några tårar från mina ögon. Barnmorskan där sa att hon inte såg något tecken på vattenavgång, men jag ska ändå hålla ögonen öppna ifall det kommer mer. Hur de nu egentligen kan se att det runnit något ur där. Dock var jag förmodligen inte öppen något, hon kollade inte direkt det.

Till slut fick vi en tid för igångsättning den 20e ifall bebis fortfarande inte kommit då, och sedan fick vi äntligen gå därifrån. Jag är definitivt inte sugen på att komma tillbaks, tyckte de kändes en aning nonchalanta bakom en mask av låtsad vänlighet och förståelse. Lär absolut inte ringa dit personligen, fick inte det bästa intrycket, och jag som redan hade svårt för det hela. Förhoppningsvis är nästa gång på riktigt, annars är det ju ändå ingen idé att ringa dit. Vilket jag visserligen inte tyckte det var idag heller...

Slutligen, har jag senare idag haft lite sammandragningar som känts. Inte megaont, men det ömmar. Liksom underlivet gjorde efter barnmorskans (vad som kändes som) brutala behandling. Så vi hoppas nu. Hoppas det kommer igång på riktigt, och hoppas det inte gör alltför ont i slutändan. Dock helst inte ikväll i det här vädret. Är väl ingen som vill gå ut nu?