Jag vet inte hur många gånger jag fått höra att bebis kommer lugna ner sig när den fixerar sig. Känns som alla säger det, men jag tycker inte det stämmer. Det enda som lugnat sig är att den inte snurrar runt, runt, runt längre. Skönt det visserligen, men emellanåt tycker man att den gärna får sova en stund. Benen, som är på samma ställe som förut, sparkar och buffar. Likaså rumpan. Jag känner hur de små armarna fäktar runt, pyttesmå händer sticker plötsligt ut lite grann. Lite mysigt är det ju, att busa med lillfisen. Den kör ut en fot, jag puttar tillbaks och den ger mig en ny spark tillbaka. Busunge och busmamma.

Ja, en sak är ju då säker. Bebis verkar må bra där inne. Trivas lite väl bra. Galning och vilding och allt vad den är... Undrar om den är lika vild när den är ute?