Äntligen nya kulor

Tack vare ett tips har jag äntligen fått tag på nya kulor. Har letat och letat och letat efter sådana sedan jag flyttade till Jönköping, utan resultat. Så frågade min syster personalen på Ur&Penn om de visste någonstans de sålde kulor, och javisst! Idag kom jag äntligen iväg dit, en liten butik där de tydligen även utför piercing och förmodligen även tatueringar. Där, där hade de smycken till tungan. Både stavar och kulor. Så nu har jag äntligen inhandlat sådant. En ny stav med två kulor, plus två extra kulor. Jag har ju en tendens att svälja dem, för på något vis lossar de plötsligt. De kan ha suttit fast i månader för att en dag bara lossna när jag äter, och då sväljer jag dem. Har blivit av med en del på det där viset... Nu vet jag i alla fall var jag kan hitta nya om det skulle behövas igen! Rock'n'Roll & Glamadoll heter stället.

Blev kvar i stan lite längre än planerat också, promenerade ner, och var sedan inne i några affärer utan att direkt hitta något. Hittade dock amningsrum på stan sen, med micro, flera stolar, bord... Precis invid vad som sägs vara Jönköping Citys fräschaste toaletter, och jag är benägen att hålla med om det påståendet. Riktigt bra att känna till! När jag var på toa och lillens pappa skulle byta på honom, hände det dock ett par olyckor... Först kissade han tydligen. På alla kläder förutom sin kofta. Sedan bajsade han åtminstone i sin body. Sedan spydde han. Och sist kissade han igen, fast då var han naken förutom mössan på huvudet. Tänk hur mycket såna små kan få ur sig på så kort tid. Helt sjukt! Tur att vi har ombyte till honom i skötväskan :) I övrigt var han hur snäll som helst, vi kunde till och med äta på kinarestaurang utan att han gjorde ett pip ifrån sig. Lilla hjärtat!

Jordens undergång

Fick idag frågan vad jag skulle göra om jorden gick under imorgon. Lillens pappa som frågade, och tyckte jag skulle sexa med honom i så fall. Jag sa nej till det, vilket han inte förstod varför. Varför skulle jag? Skulle jorden gå under imorgon, och det inte fanns något man kunde göra åt saken, skulle jag ägna all min sista tid till lillen. Titta på honom, mysa med honom, pussa och krama på honom så mycket som möjligt. Säkerligen skulle jag gråta mängder också, för att han inte skulle få bli äldre, inte få uppleva det hans liv annars skulle ha att bjuda på. Jag vill ju bara att han ska få ett långt och lyckligt liv, med massa kärlek och god hälsa.

Vad skulle DU göra om jorden gick under imorgon, och du visste om det?

Haha, det ser ut som om lille skrutt rör h...

2012-01-30_16_40 (MMS)

Haha, det ser ut som om lille skrutt rör handen i hyperfart :-)

Åh, jag har äntligen fått benen rakade ida...

2012-01-29_16_00 (MMS)

Åh, jag har äntligen fått benen rakade idag! Tog mig helt enkelt tiden i duschen idag, de kliade alldeles förfärligt och såg ut ungefär som mansben före rakningen. Inte så konstigt när senast var två-tre veckor innan skrutten föddes, alltså runt nio veckor sedan! Senast jag rakade dem själv var dock ännu längre sedan, någon gång i höstas typ.. Sånt man får prioritera bort när man har dåligt med tid eller inte kan böja sig tillräckligt pga en jättemage :p

Det går inget vidare för mig att få till e...

2012-01-29_15_21 (MMS)

Det går inget vidare för mig att få till en bild med ögonen öppna just nu. Blixten på mobilen är för stark och det gillar inte min lille skrutt.. Annars ligger han faktiskt och kikar runt just nu :-)

Det är över nu

Ja, äntligen börjar saker gå över. Kom igår kväll på att mitt tandkött inte blöder längre. Äntligen! Har haft i princip konstant tandköttsinflammation sedan rätt tidigt i graviditeten (minns inte exakt när) och fick höra att det går över när bebis är ute. Då trodde jag givetvis att det handlade om dagarna efter förlossningen, men där hade jag fel! Det har inte gått över förrän nu i veckan, och det är verkligen enormt skönt att slippa mängder med blod i handfatet varje gång man borstar tänderna. Får vi bara hoppas att det inte kommer tillbaka, jag vill gärna behålla mina tänder resten av livet, och tandköttsinflammationer ökar ju tyvärr risken för tandlossning.

En annan sak som är över sedan några dagar, är avslaget. Även det mycket efterlängtat då jag inte finner det det minsta bekvämt att behöva använda bindor. Inte heller luktar det gott i badrummet efter dem, och inte sjutton orkar man springa och byta soppåse efter varje gång man varit på toaletten. Sen är det nog ingen som trivs med att blöda nedtill heller, även om det varit ytterst lite sedan ungefär andra-tredje veckan efter förlossningen. Nu blir nästa blödning mensen, vilken jag hoppas ska dröja ett litet tag i alla fall. Oavsett, så är det back to tamponger när det sker.

Vad som däremot fortfarande inte är borta, är de förbannade hemorrojderna. Jag promenerar en liten bit ett par gånger i veckan, och dricker mer vatten än förut, men än så länge verkar det inte ge särskilt mycket resultat. Vissa dagar känns det som att de är på väg att krympa, för att plötsligt svullna upp igen. Mig inte gilla at all. Måste ju ringa och boka tid för efterkontroll också, och då vill jag att de ska vara borta. Puts väck.

Skruttens leende!

Satt och tog lite foton på lillen i mosters knä tidigare idag. Lyckades bland annat fånga lite leenden på bild, äntligen! Så, jag bjuder på lite bilder på min lilla älskling :)



Lite flörtigt med ett snett leende ;)




Sen ler vi så ögonen nästan tindrar!




Sen blev det jobbigt och det gavs upp lite grann

Informationsträff i kyrkan

Imorses var det dags för infoträff i Ekhagsyrkan. Jag är inte särskilt mycket för kyrkan rent allmänt, då jag inte är troende på det viset, men syster-yster övertalade mig. Hon tyckte vi kunde göra det för Julius skull, och visst, man kan ju alltid få något att tänka på. Det mesta utav informationen var om dopet, men lillen ska inte döpas. Eller ska och ska, vill han göra det när han blir större är det upp tll honom. Dock har inte vi tänkt döpa honom då ingen utav oss är troende/praktiserande kristna. Bättre att han får fatta det beslutet själv, liksom jag och de systrar jag delar mamma med, har fått göra.

Prästen var i alla fall hur trevlig som helst, pratade på som sjutton. Massor med social kompetens där. Sedan har de någon typ utav öppen förskola, även för de allra minsta. För min del kan just det vara intressant som ett försök att skaffa vänner till både mig och lillen. Är ju en aning dåligt utav den varan för våran del i den här stan. Så, jag funderar på om man ska gå dit någon gång. Man behöver väl knappast vara troende för att vilja umgås och träffa folk i kyrkan? Ska överlag försöka kolla mer på vad det finns där man kan ta med småbarn. Han räknas som lite för liten än så länge, tre månader verkar vara den mest rådande gränsen för diverse småbarnsaktiviteter.men som prästen sa; det är ju inte som att de kollar leg på bebisarna...

Dagens BVC

~*~
Vikt: 4920 gram
Längd: 58,5 cm
~*~



Skrutten fortsätter växa så det knakar, han är ju nästan uppe i hela fem kilo nu! Inte konstigt att det känns tungt för ryggen att bära honom i liggdelen för vagnen... Dock känns han inte lika hemskt tung när man bär honom mot sig, men det gör man ju också lite oftare.
Då han sovit mindre och återigen såpass korta perioder, tycker BVC-sköterskan att jag ska skaffa mig en bärsjal så jag kan bära runt på lillen hela tiden när han behöver. Som det är för tillfället sover han nästan bara på mig, och då kan inte jag sova, eller få något annat gjort. Lösningen är då tydligen att skaffa en bärsjal. Och att sova med ligginsatsen i sängen, för den är mer ombonad. Frågan är dock hur bekvämt det blir..? Den är rätt bred för sängen, sängen är trots allt inte mer än 160.
Ja, han är fortfarande frisk och kry i alla fall, skrutten. Nästa vecka är det dags för läkarbesök som tydligen alltid görs mellan 6-veckors ålder.

Skruttens favoritställe att sova, näst eft...

2012-01-23_17_55 (MMS)

Skruttens favoritställe att sova, näst efter mammas mage/bröst, är definitivt vagnen. Vem kan klandra honom, mjukt och skönt däri ju :-) ska vi se om han sover sig igenom mammas och pappas måltid på max också då..

Fika, fika, mat

Söndagen har i princip gått helt i ätandets tecken. Kom upp såpass sent, att jag bara hann slänga i mig en smörgås innan jag och lillen skulle ner till stan för att testa Kaffe Paus. Det sades att det skulle vara barnvänligt, och visst hade de skötbord och lekhörna. Dock är lillen för liten för att leka än så länge, och det som gjorde mig mest besviken var att de inte har nåt bra ställe att amma på. Kallar man sig barnvänlig bör väl det vara ett måste liksom? Fick amma på toasitsen, som inte ens var platt! Man fick stödja sig med benen och hasa upp sig själv gång på gång. För nej, jag tänker inte amma offentligt bland en massa ätande människor. Eller bland främlingar överhuvudtaget...

Ja, det var gott fika i alla fall.

Och, nu upptäckte jag att delar utav mitt långa inlägg var kvar, men jag orkar inte skriva färdigt det ordentligt ändå. Jag kan säga att jag åt grillad ciabatta, sen succékaka. Sedan tortillas hos lillens farfar, och chipsrester på kvällen. Därav ätandets tecken. Just det.

Arghhhh!!!

Varför försvinner alltid mina inlägg?! När jag skrivit färdigt, hänger sig plötsligt skiten och allt försvinner. Skrev nyss ett långt inlägg, som självklart försvann. Inte sjutton okar jag skriva om samma sak igen...

Någon som kan gissa vad det här är för någ...

2012-01-22_14_39 (MMS)

Någon som kan gissa vad det här är för något, mer än en misslyckad bild?

Inte min dag...

Idag är inte min dag. Okej, jag hade lite trevligt först på eftermiddagen, då jag träffade en gammal kompis/arbetskamrat/ex för något som skulle föreställa en fika. Dock var det bara dricka i idrottshuset, med lite prat. Fast när jag tänker efter var det nog mest jag som pratade - om graviditet och skrutten. Inte så kul för någon som inte har barn, så intressant är det inte när man själv inte är i den sitsen. Minns att jag själv kände mig utanför bland gamla vänner när de började skaffa barn...

Ja, när jag kom hem blev jag satt till att laga mat. Enkel mat. Chicken nuggets, ris och currysås. Det gick tydligen en aning åt helvete för mig. Jag som annars brukar laga god mat. Först glömde jag sänka plattan med nuggetsen och gick för att plocka upp lillen som skrek. Sedan brände jag ett par fingrar, med resultatet att jag fick en blåsa på lillfingret. Den gör fortfarande skitont, och jag har tinat upp grönsaker och massa is med den. Fortfarande nästan lika ont, fem timmar senare. Efter det, dunkade jag huvudet i kylskåpet. En stängd kylskåpsdörr. Och, jag brände fast lite utav såsen i botten utav kastrullen. Jippi.

Så, det har inte riktigt varit min dag. Snöat har det också gjort till råga på allt. Hoppas på bättre lycka imorgon då det blir fika med syster-yster på vad som sägs vara ett barnvänligt café.

Mamma, mamma, uäää

Okej, riktigt så heter det väl kanske inte... Skrutten säger mest uäää, eller näää, när han kinkar. Och kinkar gör han. Hela tiden vara hos mamma, så jag knappt hinner göra något. Eller rättare sagt har möjlighet. Lägger ifrån mig honom en liten stund och han vill nästan genast upp igen. När han väl inte haft extrem mamma-abstinens, har jag ändå inte kunnat sitta vid datorn. Då har skruttens pappa suttit här. Men nu, nu hoppas jag få en liten, liten stund i alla fall! Ja, helst lite längre än typ fem minuter. Haha.

Är det vanligt att bebisar är så mammiga nu? Trodde inte det var förrän lite senare...

Den här lille plutten har varit jättemammi...

2012-01-19_21_25 (MMS)

Den här lille plutten har varit jättemammig de senaste dagarna vilket gjort att jag knappt hunnit sitta vid datorn, därav inga nya inlägg. Det, plus att hans pappa jobbat över. Inte mycket man kan göra med en bebis sovande på sig.. Sött å mysigt, men hade gärna haft lite tid för mig själv iaf. Jaja, ska inte klaga för mycket nu, det är ju ändå han som är mitt lilla hjärta!

VIktnedgång!

Äntligen har det hänt något med min vikt! När jag vägde mig för någon vecka sedan på Clas Olson (med ytterkläder på) låg jag på 69,7kg. Idag när jag vägde mig hos syster-yster, låg jag på 65,5. Fyra kilos skillnad! Inte illa, fortsätter det såhär bör det inte ta alltför många månader innan jag är tillbaks på min "startvikt". Vägde 58kg före graviditeten och dit ska jag tillbaks... Ligger ungefär där jag bör ligga i vikt.

Så, jag ska fortsätta att helst ta ett par promenader i veckan, och åtminstone låta bli godis i fortsättningen med. Helst borde jag låta bli annat sött också, men riktigt där är jag inte än. Äter inte sådant varje dag i alla fall så... :)

Och ja, jag vet att folk säger att kilona bara rinner av en när man ammar, men riktigt så funkar det uppenbarligen inte för mig. För jag ammar fulltid. Äter ungefär lika mycket som förut. Emellanåt ammar jag lillen med max en timmes mellanrum, så det är ju inte som att han äter lite. Och nej, jag tänker inte banta. Det är ohälsomsamt speciellt när man ammar.

Lite bilder på lillen



Från första gången i babygymet






"Åh nej, jag tappade kaninen"






"Där är den ju, men hur hamnade den sådär?"

Enhetsdrivrutiner, någon?

Nu hade jag ju lite problem med min mobil häromdagen. Du som läsare kanske sett det inlägget. I vilket fall, köpte jag igår en ny mobil men upptäckte att jag definitivt blivit av med ALLA mina telefonnummer till folk. Det låg inte ett enda nummer på SIM-kortet, utan tydligen ligger alla på mobilen. Så, jag undrar om det finns någon vänlig själ därute som vet hur sjutton man får tag på numren från mobilen om det inte går att komma in på den? Jag har laddat ner Samsung New PC Studio, men programmet säger att inga enheter hittades. När jag kopplade in mobilen stod det två gågner att inga enhetsdrivrutiner hittades, och sedan inget alls nästa gång jag försökte koppla in den. Telefonen det handlar om är en Samsung star s-5230.

Jag vore oerhört tacksam om någon kunde förklara för mig hur jag ska göra, eller om det ens går att ordna. Jag har nämligen ett telefonlås på den också, vilket jag inte kommer förbi eftersom touchen på den slutat fungera.

Lille plutt har somnat på min mage, myspys...

2012-01-15_17_58 (MMS)

Lille plutt har somnat på min mage, myspys! :-)

En månad

Idag är min lille skrutt redan en hel månad. Känns både som att han kom häromdagen, och som att han alltid funnits hos mig. Tiden går snabbt, trodde inte man kunde läka såhär både fysiskt och psykiskt, men allt går framåt. Skrutten ler, skrattar lite lustigt, är jättestark i nacken och kan hålla huvudet uppe i runt en minut, pratar lite för sig själv, fokuserar och följer med blicken... Tänk hur snabbt sådant går, en vacker dag kommer jag vakna och upptäcka att han tar sin första promenad. Tänk vad mysigt! Fast det jag längtar mest efter just nu, är att få en ordentlig puss och kram från honom. Det, och att han börjar säga sådana där lustiga saker som små barn säger.



Ja, han kan skrika också. Och jag skrattade inte åt skriket, utan försökte få honom på bättre humör :)

Följ mig! :D

<a href="http://www.bloglovin.com/blog/3379452/missmi?claim=aphsvndfae3">Följ min blogg med Bloglovin</a>

Hand-och fotavtryck

Igår var moster S här med fingerfärg. Hon hade bestämt att vi skulle göra Julius hand-och fotavtryck. Originalplanen var att göra en tavla med fotspår, men den tanken gavs upp av henne också. Lillen var ju inte heeelt samarbetsvillig, så det där med tavla får vänta tills han blivit lite större. Igår blev det enbart babyboken istället.




Observera min supersnygga outfit för att slippa få färg på sådant jag inte ville ha det på ^^
Lillen kladdade ner sig själv en aning, men kladdigast blev hans moster...




Såhär blev resultatet i slutändan, rätt fint trots lite kladd :)


Okontaktbar

Jaha, då har det hänt. Det som jag på sätt och vis hoppats på, men ändå inte. Min mobil har slutat fungera. Touchskärmen reagerar inte och jag kommer därmed inte in på den. Jag är plötsligt i princip okontaktbar och kan inte själv kontakta någon. Känner mig lite halv. Har ju alla nummer på mobilen (dum som jag är tror jag inte allt är sparat på SIM-kortet, som vanligt. Gamla misstag borde lärt mig, men icke.) och en massa söta foton på min lille skrutt. Roliga, söta eller trevliga sms. Lite anteckningar. Fast fotona är ändå viktigast. Måste kolla om jag kan hitta någon kabel till mobilen och kanske få över dem till datorn på något vis. Minns dock inte om jag fick någon sådan när jag köpte den...

Att jag hoppats den skulle sluta fungera, är för att jag länge velat ha en mobil, men inte känt att jag har råd med det. Därför har jag hoppats att den ska fortsäta fungera. Även just för att jag inte vill få panik at skaffa en ny. Nu har jag panik att införskaffa en ny. Tänk om det skulle hända något när bara jag och skrutten är ensamma hemma? Då måste jag ju kunna ringa.

Så, jag surfar efter någon ny mobil. En hyfsat billig, men ändå hyfsat bra. Kamera måste den ha, för alla de där tillfällena då man inte har tid eller möjlighet att dra fram en riktig kamera. När man t.ex. är ute och går, eller sitter med skrutten i knät och ha ser för söt ut. Skit också. Har ju knappast mycket mer råd nu när jag inte kan jobba.

Böcker

Jag har äntligen fått böckerna! Tre dagar stod det på Bokus hemsida att gratisfrakten skulle ta, men det tog fem arbetsdagar. Tur att frakten var gratis i alla fall, annars hade jag blivit lite sne. Så, har under kvällen suttit och läst lite ramsor för lillen. Sjungt lite. Lite mysigt var det allt, och han låg mest tyst i min famn och lyssnade, och skrattade till lite någon gång emellanåt. Snutt!

Suck.

Jag vill flytta. Skit också att man inte har råd.

Jag lyckades nästan fånga ett leende på bi...

foto0292 (MMS)

Jag lyckades nästan fånga ett leende på bild tidigare ikväll. Lillen är snabb och mobilkameran urusel :s nån gång bör jag väl lyckas ordentligt, hans leenden är ju bara för söta!

Dagens BVC

~*~
Vikt: 4525gram
Längd: Runt 58cm
~*~



Längden är jag inte helt säker på, då det var jag själv som försökte mäta honom på egen hand. Våran lilla rutin har blivit att jag sätter mig i ett slags konferensrum efter mötet med sköterskan, för att amma. Då hon sällan mäter honom och jag såg att de hade en sån där mätgrej därinne, kunde jag inte stilla min nyfikenhet, utan mätte honom själv. Enligt detta är han runt 58cm, kan vara någon milimeter kortare eller längre. Skulle chansa på lite kortare, då hans växsnitt/vecka varit nio millimeter. Dock är han ju lång. Fyra veckor gammal, och så stor. Inte tjock, bara stor. Med dubbelhaka. Gullig dubbelhaka, fast minerna han gör ibland i samband med att han trycker ihop den, kan vara rätt fula. Knasboll.

Han fokuserar även blicken, och följer föremål. Sköterskan kollade även det, med hjälp utav en mobil ovanför skötbordet. Lillen var grinig och ville först inte, men med hjälp utav nappen lugnade han ner sig och gjorde som sköterskan ville. Så, han utvecklas som han ska, min lille skrutt :)


Tja, regnskyddet funkar som det ska i alla...

foto0291 (MMS)

Tja, regnskyddet funkar som det ska i alla fall. Synd bara att jag glömde ett till dyngsura mig..

Egentid?

Nog för att jag inte vill lämna lillen, men lite egentid hade suttit fint. Från att ha haft en aning jobbig graviditet som gjorde att jag inte kunde göra särskilt mycket, till att nu ha en skrutt som vill ha rätt mycket uppmärksamhet, lämnar inte mycket tid till mig. Jag är i princip glad när jag får ta en dusch bara. Ännu gladare om jag lyckas sminka mig själv då jag är ensam hemma med lillen. Inte för att jag gör det om jag bara ska vara hemma, men vill ju inte se ut som hej-kom-och-hjälp-mig om jag måste iväg nånstans. Hemma är det badrock, slarvigt uppsatt hår och mjukisbyxor som gäller.

Det känns som jag knappt hinner med något, utan att för den sakens skull egentligen göra något speciellt. Dagarna består utav blöjbyten (två-tre timmars mellanrum mellan de flesta gångerna; är det normalt?), amning, underhålla skrutten, sitta med honom i knät och mysa, och att gå upp sent för att känna at jag fått någon som helst sömn. Han sover fortfarande inte längre än två timmar i sträck, kanske 2,5.

Jag skulle vilja ha lite mer tid för mig själv. Jag vill inte lämna lillen med någon annan och sticka hemfrån än, men det borde väl gå hemma också? Oftast får jag tio-femton minuter vid datorn även när sambon är hemma, för sen kräver lillen min uppmärksamhet. Sambon sitter däremot vid datorn nästan hela dagarna när han är ledig. Visst, numera lagar han oftast maten, men det känns ändå som att han får massa tid på egen hand och jag ingen alls. Hur blir det så? Han hjälper ju till hemma, bara det att han inte kan amma. Är det amningen som tar så på en?

En massage hade också suttit fint. En ordentlig sådan. Jag har så förbannat ont i ryggen nästan hela tiden nu. Höger sida. Har fått lite massage utav sambon så jag ska orka lyfta lillen, men jag hade velat ha lite utav någon utbildad också. Jaja. Den tiden kommer väl så småningom. När jag dels slutat amma, dels känner att jag klarar av att lämna lillen ensam med sambon eller någon annan. Nu vill jag ändå vara i närheten så jag vet vad som händer hela tiden.

Böcker på väg

Yay! Fick sms idag om att mitt bokpaket blivit skickat utav Posten! Så nu inväntar vi "Barnens första bok" till Julius, och "Alef" samt "De ickesynliga" till mig själv. Hoppas de är bra, och att det kommer finnas lite möjlighet att läsa. I vilket fall ska vi hitta gamla barnvisor att sjunga för min sötskrutt :) Upptäckte imorses att han blir tyst och lugn när jag sjunger för honom, trots att jag inte är grymmast på det...

Moster har åkt hem

Vi hade besök av moster E i veckan som var. Lillens moster alltså. En utav mina systrar, som bor i Falkenberg. Hon har varit trevligt sällskap och behjälplig med lillen emellanåt. Var här från onsdag till måndag, men igår vinkade vi av henne på station. Hade varit roligt om alla i familjen bott lite närmre varandra så man kunde ses lite mer.



Lillen och moster E första gången de sågs, tre dagar gammal :)

Dagens fundering

Eller inte bara dagens... Funderar på det rätt ofta faktiskt.

När slutar man noja sig så fruktansvärt? Jag nojar mig nästan konstant över att lillen ska dö, att han inte andas, att han är för tyst eller låter för mycket när han sover. Att han andas konstigt, att han har konstig färg (när det bara är ljuset som är konstigt), att han river sig själv så han får ont... Ja, listan kan göras enormt lång. Det jag oroar mig mest för är att han ska dö. Inte för att jag egentligen har någon anledning till det, men jag kan inte låta bli.

Kommer det alltid att vara så? Blir det mildare med tiden, eller kommer jag bara bli en riktig hönsmamma? Jag önskar bara lillen ett långt, friskt och lyckligt liv.

Skrutten ligger i babygymet och pratar lit...

foto0283 (MMS)

Skrutten ligger i babygymet och pratar lite för sig själv, så sött :)

Hämmårråjder

Ytterligare knas med kropen efter förlossnngen. Insåg för några dagar sedan att jag har enorma hemorrojder. Känns som världens största, men det är det förmodligen inte, det finns alltid folk som ska vara värre...

Har ju haft problem med att bajsa, för jag är så hård i magen efter förlossningen. Trodde jag. Förstod inte varför i helskotta jag fortfarande var hård i magen när jag lyckats börja bajsa minst en gång per dag. Det sista två gånger dagligen, inte mycket åt gången, men ändå. Jag bajsar i alla fall. Och det tar tid. Ibland riktigt lång tid. Det vill liksom inte riktigt komma förbi sista biten trots att jag känner att det trycker på, och jag är nödig.

Så, för ett par dagar sedan, bestämde jag mig för att känna efter om det var något som kändes konstigt. Hade redan funderat på om det kunde vara hemorrojder, och visst! Vad kände jag där om inte minst en, som är stor som en vindruva. Fy..! Inte konstigt att jag går omkring och har ont i röven samtidigt som bajset kappt kommer förbi. Så fruktansvärt trevligt. Misstänker att det är fler än en också. Funderar över hur sjutton jag ska få bort det. Vad fungerar bäst när de är så stora? Vill slippa ont i röven och klåda (kommer ibland) där bak.

Dessutom, tror jag någon sprack eller åtminstone började läcka blod tidigare idag. En bajskorv var alldeles blodig, och jag fick en hel del blod på pappret när jag torkade mig. Såvida inte avslaget plötsligt börjat bli klarrött istället för brunaktigt igen, så kom blodet från en hemorrojd. Mysigt. Sweet. Eller inte.

Nä, nu ska jag googla lite om hemorrojder, hur man får bort dem kanske?

Barnens första bok

Den var det jag tänkte på ju! Boken med sånger, rim och ramsor som man känner igen. Den som förr delades ut till nyfödda. Varför gör den det inte längre? Ska beställa den från nätet istället, och försöka hitta lite andra böcker jag vill ha. Som Paulo Coelhos nya. Har alla de andra, och samlingen är ju inte komplett längre annars...




Roligt för lillen

Trött

Jag är egentligen för trött för det här... Skriva i bloggen alltså. Hela huvudet känns knas, sover så dåligt så det är sjukt. Lillen skrek i vad som kändes som evigheter inatt igen, vägrade somna. Tror att han var övertörtt, eftersom inget annat hjälpte innan han till slut somnade efter en väldigt kort stunds amning. Och ja, jag hade redan ammat honom precis innan han började skrika. Stackare.

Någon nytta har jag gjort idag i alla all. En långpromenad med lillens mostrar S, J och E. Som vanligt sov han så sött i vagnen :)

Dagens BVC


~*~
Vikt: 4335gram
Längd:56,7cm
~*~



Lilen växer så det knakar! Lustigt nog kan han ännu komma i sina kläder i storlek 50, storlek 56 känns lite stort för honom. Ändå är ju storlekarna gjorda utefter längd... Typ storlek 50 gäller när man är runt 50cm lång. Men jag antar att det blir dags för nästa klädstorlek inom de närmsta dagarna. Han har ju trots allt vuxit nästan en centimeter i veckan - tre veckor idag; 2,7cm. Nio millimeter i veckan. Mer än en millimeter om dagen. Inte illa. Tänk om jag kunde växa lite till?

Efter att ha pratat med sköterskan skulle jag amma lillen innan vi drog ifrån BVC. Som vanligt sprutde bröstet iväg. Och denna gången var min syster E med mig. Ingen handduk hade jag, fanns inget papper i rummet och jag fick rikta strålen mot golvet. Upp över soffkanten. E skrattade mest åt mig, lär ha sett rätt knasigt ut. Vattna golvet med bröstmjölk liksom. Inför sin syster. Lol.

När vi var klara tog vi en promenad hem, lite spännande... Har bara varit på området där BVC ligger en gång tidigare och visste inte hur man kom hem, men vi lyckades! Tog väl runt 80minuter att komma hem, men då var vi även förbi Willys en sväng. Skönt med promenad i alla fall :)

Mosters kanin

Lillen har fått en kanin av sin moster. Egentligen fick han den innan han föddes, när vi var på Ullared. Och, den är till barnvagnen. Men, jag gav honom den förut idag när jag satt honom i babysittern (för att kunna diska och göra frukost) så han kunde roa sig. Sedan ville han inte släppa den ;)

Ordentlig sömn, vad är det?

Nog för att jag räknat med att man skulle få sova dåligt på nätterna, men hallå? Inte trodde jag att jag skulle känna mig så fruktansvärt sliten och väck. Jag har alltid sovit dåligt, speciellt sista månaderna utav graviditeten också. Ännu sämre sista veckorna, då sov jag knappt alls. Dock fungerade jag rätt normalt ändå, och lagade mat etc hemma. Därför trodde jag inte att det skulle bi alltfr jobbigt ändå.

Lillen sover två timmar i sträck på nätterna om jag har tur. Detta innebär att jag sover i intervaller om 1-1,5 timme ungefär, då jag inte kan somna om han fortfarande är vaken. Dessutom vaknar jag lite för honom, när han börjar gnälla i sömnen. Det är som om man har någon slags radar inom sig, som läser av hans behov. Det betyder inte att jag pigg och glad hoppar ur sängen för att byta blöja på honom eller sätta mig upp och amma honom. Det är mer jag som är zombie och försöker få honom att somna om lite. Eller så blir jag extra grinig på sambon för han snarkar så. Jag är definitivt INTE på bra humör i alla fall.

Längtar efter att lillen ska bli lite större. Få en lite mer vettig sömnrytm. Kunna sova åtminstone fyra-fem timmar i sträck, kanske lite längre ändå. I början kan man tydligen inte förvänta sig att bebisar sover längre än vad han nu gör. 

Well, han är åtminstone söt. Ler lite grann i slutet utav amningen. 

Lille gubben har somnat innanför min badro...

foto0276 (MMS)

Lille gubben har somnat innanför min badrock, så mysigt att jag inte vill resa mig :) måste dock gå å väcka sambon som ska tvätta :o

Varför sprutar det så?

Jag fattar inte. Hur lång tid tar det normalt innan bröstmjölksproduktionen anpassar sig efter hur mycket bebisen äter? De allra första dagarna efter förlossningen väntar man på att det ska komma mer, för det har knapt börjat komma något. Jag läckte inte överhuvudtaget innan lillen föddes.
När det väl kommit igång, verkar det inte vilja ta slut. Förut kunde han dricka tutten hyfsat "tom", så att det inte gick att få ut nåt mer. Nu finns det femtielva gånger mer i tuttarna än han äter. Varje gång han släpper i början utav amningen, sprutar bröstet. Och jag menar verkligen sprutar. Rätt ut. Vänster bröst var först ut, och sprutar numera två strålar åt gången. Höger är ännu "bara" en stråle. Och lillen blir nersprutad nästan varje gång. Varför blir det sådant tryck? När lugnar det ner sig?

Jag sover med amnings-BH med amningsinlägg i kuporna. Gör jag inte det, blir sängkläderna blöta utav bröstmjölk. Inläggen följer med dygnet runt, och behöver bytas ett par gånger dagligen. Efter amning kan jag fortfarande få till rejäla strålar med mjölk. Shit, jag fattar inte. Hoppas man slipper mjölkstockning bara, har fattat det som att det beror på att brösten blir för fulla?

Och stackars lillen, mjölk i ansikte, på huvud, kläder, händer... Vad som nu råkar komma i vägen för strålen. Jag försöker finslipa min teknik med handduken som skydd, men är inte alltid tillräckligt snabb. Börjar dock bli bättre på det, så riktigt lika nersprutad blir han inte längre. Inte så länge jag är med ordentligt. Man borde nästan göra det till en sport. Vem sprutar längst? Vem är snabbast på att blockera strålen? Vilken bebis är torrast efter amning?

Det bästa 2011

Det bästa jag gjort under 2011:



Lillfisen!
(förlossningen var plågsam, men lillen söt)


Nyårslöfte

Inte för att jag tror särskilt mycket på nyårsöften... Bättre att försöka förändra saker aktivt annars också under året, men ändå. Nu var det dags igen, bara för att det blivit för mycket. För mycket godis. Så, jag ska sluta med det. Har jag lyckats förut, borde jag kunna lyckas igen. Förutom att man blir slö i längden utav godis, får jag huvudvärk av det ibland, det kostar pengar och man går upp i vikt utav det. Jag vill ha bort gravidkilona inom en någolunda snar framtid och inte heller vill jag att lillen ska behöva bli sockerberoende. Eventuellt kommer vi ha en dag i månaden då man får lov att smaska, men det får bero på hur bra det går i början.

Idag är i alla fall dag ett utan godis. Önska oss lycka till!

MissMi

Här får du följa mig och min lille skrutt i vardagen, och det blir allt från mysiga bilder till inlägg där jag kanke klagar lite för mycket. Dock har klagandet avtagit efter skruttens födsel :)

RSS 2.0