De som läser får ursäkta en extremt dålig uppdatering de senaste dagarna. Dock bör ni nog ha förståelse för att det inte är det lättaste att sätta sig vid datorn när man föder barn eller ligger på BB. Eller när man antingen ammar eller lillfisen somnat vid bröstet.

I alla fall. I torsdags vid lunchtid (11:55) kom lillfisen till världen. BF+10, lika sen som jag själv var en gång i tiden. Med andra ord; lika jävlig som jag var, hehe. Fast den här lille var lite större än mig... Han var hela 54cm lång och vägde 4055 gram. Jag är själv förvånad att han lyckades komma ut utan att förstöra mig totalt, för jag själv är inte så stor. Klart jag är öm som sjutton i hela underlivet och bak till rumpan, men jag fick enbart inre bristningar. Inga klipp, inga instrument. Maaaaaaassa lustgas innan jag fått epiduralen och ännu mer de sista timmarna när han skulle ner den sista biten. Det tog tid må ni tro, trodde verkligen jag skulle gå sönder totalt och ville så gärna ge upp, sådan smärta är defintivt fruktansvärd.

Jag kommer skriva mer en annan dag om förlossningen, just nu har jag lite annat att ta igen innan mamma och en utav systrarna kommer på besök. För ja, vi är hemma. Åkte hem i princip så fort vi hade möjlighet, igår kväll. Mycket skönare än att ligga och dra sig på BB och glo på deras väggar. Dessutom var lillfisen helt frisk och han tar tutten utan problem :)
Så vi har myst hemma i sängen och på soffan, och till och med tagit premiärturen i barnvagnen idag. En sväng till och från Willys, och han sov så gott och snällt i vagnen. Han är så mycket snällare än jag väntat mig, åtminstone än så länge. Hoppas det håller i sig, han var väl ändå tillräckligt vild i magen ;)