Nog för att jag inte vill lämna lillen, men lite egentid hade suttit fint. Från att ha haft en aning jobbig graviditet som gjorde att jag inte kunde göra särskilt mycket, till att nu ha en skrutt som vill ha rätt mycket uppmärksamhet, lämnar inte mycket tid till mig. Jag är i princip glad när jag får ta en dusch bara. Ännu gladare om jag lyckas sminka mig själv då jag är ensam hemma med lillen. Inte för att jag gör det om jag bara ska vara hemma, men vill ju inte se ut som hej-kom-och-hjälp-mig om jag måste iväg nånstans. Hemma är det badrock, slarvigt uppsatt hår och mjukisbyxor som gäller.

Det känns som jag knappt hinner med något, utan att för den sakens skull egentligen göra något speciellt. Dagarna består utav blöjbyten (två-tre timmars mellanrum mellan de flesta gångerna; är det normalt?), amning, underhålla skrutten, sitta med honom i knät och mysa, och att gå upp sent för att känna at jag fått någon som helst sömn. Han sover fortfarande inte längre än två timmar i sträck, kanske 2,5.

Jag skulle vilja ha lite mer tid för mig själv. Jag vill inte lämna lillen med någon annan och sticka hemfrån än, men det borde väl gå hemma också? Oftast får jag tio-femton minuter vid datorn även när sambon är hemma, för sen kräver lillen min uppmärksamhet. Sambon sitter däremot vid datorn nästan hela dagarna när han är ledig. Visst, numera lagar han oftast maten, men det känns ändå som att han får massa tid på egen hand och jag ingen alls. Hur blir det så? Han hjälper ju till hemma, bara det att han inte kan amma. Är det amningen som tar så på en?

En massage hade också suttit fint. En ordentlig sådan. Jag har så förbannat ont i ryggen nästan hela tiden nu. Höger sida. Har fått lite massage utav sambon så jag ska orka lyfta lillen, men jag hade velat ha lite utav någon utbildad också. Jaja. Den tiden kommer väl så småningom. När jag dels slutat amma, dels känner att jag klarar av att lämna lillen ensam med sambon eller någon annan. Nu vill jag ändå vara i närheten så jag vet vad som händer hela tiden.