Jag fattar inte. Kan man aldrig bara trivas med tillvaron? Vara nöjd? Glad för det man har?

Nej. Jag har bara varit allmänt nedstämd hela dagen idag. Inte känt för att göra nånting alls, samtidigt som jag velat haft nåt att göra. Haft lite vänner i den här stan, någon att umgås med. Istället har jag suttit vid datorn och mestadels stirrat håglöst på skärmen. Hoppats nåt, genom ett under, skulle dyka upp. Ibland ångrar jag verkligen att jag flyttade hit. 

Hoppades att kanske sambon för en gångs skull skulle vilja hitta på nåt när han kom hem. Ack, så fel jag hade! Han satte på tv:n, lagade lite mat till sig själv (inget till mig som inte orkat ta tag i det själv idag) och somnade vid sju-tiden. I sängen, där jag låg och grät en skvätt. Ingen tröst.

Idag är en sån där dag. En sådan då jag avskyr mitt liv. Då jag önskar saker var annorlunda. En sån där dag då jag ifrågasätter allt. Varje dag är en dag jag hoppas på förändring, idag är en sån dag då jag funderar över mer drastiska förändringar.