Var som sagt hos läkaren idag. Först kändes hon väldigt oförtstående och verkade hela tiden vilja ponera att vissa besvär får man stå ut med när man är gravid. Jag började nästan gråta, kände hur tårarna vällde upp i ögonen och försökte blinka bort dem. Efter en stund vände samtalet en aning. Inte så att hon lät mer förstående, men jag förstod att hon hade tänkt sjukskriva mig.

De här andningsbesvären jag haft i några veckor nu är verkligen jättejobbiga och ändå är jag "bara" i 28e veckan. Kan i princip sitta still och plötsligt känna att jag inte längre kan andas. Oftast gör det ont om jag försöker ta djupa andetag. Jag blir snurrig och känner mig svimfärdig. Efter att ha gått max något hundratal meter (ibland även om jag bara känner mig något psykiskt stressad) känns det som jag sprungit en något längre sträcka. I mitt jobb funkar det inte att känna så. Jag kan inte ta pauser där, gå ifrån när jag behöver. Det här hamnade som lågt blodtryck på sjukskrivningen. Ja, man blir ju extra snurrig om blodtrycket är lågt, men jag tycker inte det förklarar mina andningsbesvär.

Foglossningen är det andra jag blev sjukskriven för. Kan knappt gå vissa dagar och då hjälper inte mitt SI-bälte heller, det hjälper enbart om jag har en rätt bra dag med väldigt lite smärta. Jag kan inte sitta ner med det på mig, kan inte andas då. Verkar som det är foglossningen som börjat påverka mina höfter mer också. Har alltid haft problem med dem, men hoppat ur led eller smärtat rejält har de vanligtvis enbart gjort om jag gått väldigt långt eller rört mig på något märkligt vis. Numera kan de halvt hoppa ur led när jag bara suttit ner till och med.

Det är inte lätt att vara gravid och emellanåt undrar jag vad sjutton jag gett mig inpå. Får försöka tänka på de som har det värre, men det gör ju inte att jag gillar min kropp mer just nu. Kunde inte människor lägga ägg och hålla det varmt tills det kläcks? Vill ju ändå ha min bebis.