Häromdagen kunde jag inte sluta lipa. Jag bara grät och grät och grät ännu mer. Varför? För jag kunde inte äta! Det gick bara inte. Minsta lilla matbit satte igång sjukt jobbiga besvär jag har med strupen och sura uppstötningar. Vissa dagar är så mycket värre än andra och jag funderade seriöst på att helt sluta äta. Ja, jag vet att det inte är bra, bebisen behöver näring för att må bra, men ska jag behöva må skit för det?

Jag har inte direkt halsbränna. Det är mer att bebisen ligger så högt och trycker på, att luft pressas ut genom strupen. Det blir liksom att jag rapar ofrivilligt, oavsett om jag är mätt eller inte. Med de här raparna, kommer de sura uppstötningarna. Smakar galla eller magsyra. Svider och bränner i halsen. River och känns som hela strupen på mig ska gå sönder. Jag har inte direkt hittat något som underlättar, dock vissa saker som gör det sjukt mycket värre. Emellanåt är till och med vatten jobbigt att få i sig.

Just häromdagen, gav precis ALLT mig sådana jobbiga uppstötningar. Sambon ville att vi skulle äta pizza med hans tvillingsyster och jag bara bröt ihop totalt för jag var så hungrig och inte kunde få i mig absolut någonting. Emellanåt suger det extar mycket att vara gravid. 7,5 vecka kvar till BF...