Idag är min lille skrutt redan fem månader! Det innebär att han om en månad redan är ett halvår, och då är han halvvägs till sin första födelsedag. Helt galet egentligen!
Visst känns det på vissa sätt och vis som om jag alltid haft honom, och det har jag ju också på ett vis. En liten del utav honom har funnits i mig så länge jag levt, och bara det är nästan ännu mer galet att tänka på! Nu var det i och för sig inte så jag tänkte först, men ändå... Han har alltid funnits, samtidigt som han faktiskt inte har det.

Fem månader... Och han växer och utvecklas, vilket är spännande att se. För tillfället försöker han fortfarande komma på hur man kryper. Han har börjat suga på tummen allt mer ofta, men har fortfarande svårt för nappen. Fötterna är extremt intressanta och strumporna åker av några gånger om dagen, oftast höger strumpa. Han kan stå mot soffkanten på egen hand i upp emot ett par minuter. Han försöker sätta sig upp själv, men har inte riktigt kläm på det. Får han hålla i ens fingrar, kan han dock dra sig upp till sittande läge, och ibland även till stående. Han skrattar åt när man kittlar honom, om man gör pussljud, fisljud... Tycker om när man sjunger för honom eller leker tittut (speciellt om det är han själv som dragit snuttefilten över ansiktet). Ibland älskar han att mysa och vara nära, medan han andra gånger helst sitter för sig själv och leker.
Det finns mycket mer att säga om honom, men det är ungefär där han ligger i sin utveckling just nu :)