Att vilja sluta amma, kan ses med rätt oblida ögon utav många. I dagens samhälle känns det lite som att det finns någon slags hets mot mammor som inte vill amma. De ska jagas, de ska ifrågasättas och de ska ges dåligt samvete. De ska få förstå att de är sämre människor, som inte vill sina barns bästa. Det bästa är ju trots allt att amma, och du ska göra det så länge som möjligt, gärna i något år åtminstone.

Det här tycker jag är rätt sjukt. Visst, om det fungerar bra, så då kan man väl fortsätta så länge som möjligt. Om både mamma och barn trivs med det. Men. Om man inte tycker det fungerar då? Om man har en bebis som tycks hungrig hela tiden, för att ens egen mjölk inte verkar vara tillräckligt mättande? Eller som bara snuttar flera gånger om dagen, och så även på nätterna? Inte äter tillräckligt ordentligt, och därför är grinig ofta?

Jag har haft (i mitt tycke) sjukt mycket mjölk. Det har sprutat, det har läckt, det har hamnat överallt ibland när lillen tappat taget om bröstet. Det har matats en gång i timmen, ibland även på nätterna. Det har knappt sovits någonting, förrän jag började ge honom gröt till kvällsmål. Han håller på att vakna till runt två-tiden numera (efter att ha somnat närmare elva) men somnar om, och äter första gången på natten vid fyra-femtiden. Då blir det bröstet, och han vaknar med max två timmars mellanrum efter det. Det finns massor med mjölk vid det laget, men han blir inte mät.

Så, nu försöker jag sluta amma. Det är mitt val. Drar ener på det gradvis. Först var det gröten till kvällsmål. Nu försöker jag ge honom ersättning en gång om dagen. Snart bör jag kunna öka på det också, för lite mindre mjölkproduktion har det allt börjat bli. Och ju mer annat jag matar skrutten med, desto bättre sover han på nätterna. Desto längre tid kan det gå mellan nattmålen. Och jag blir något mer utvilad, får lite bättre tålamod och blir en gladare mamma som inte springer rätt in i väggar med huvudet före. Jag tycker allt att man ska kunna välja att sluta amma om man vill. När man vill. Utan att andra ska försöka ge en dåligt samvete. Jag har hållt ut i över fyra månader, och det räcker för mig. Även om det ibland kan vara mysigt att amma, det är smidigt, hygieniskt, lättillgängligt osv. Men sömnen blir lidande. Och förlåt, men jag tycker sömnen är viktigare. För oss alla.