Inatt har lillens farmor sovit på soffan här. Hon tänkte hon skulle avlasta lite så att jag kunde få sova för en gångs skull, men just den biten gick lite sådär... Han skrek och skrek och jag kan inte sova så länge jag hör att han skriker, eller om han ligger i sängen och är vaken. Så just det slutade med att jag tog lilen sen i alla fall, för vad spelar det för roll då på sätt och vis?

Dock sa lillens farmor något intressant... Nämligen att lillen har ont i magen, och att det förmodligen är därför han inte sover, och även därför han vill äta så ofta. Små barn inser inte själva skillnaden mellan att ha ont i magen och vara hungriga, sägs det, och då vill de småäta så ofta som möjligt istället.
Varfö har de inte sagt de här på BVC? Där heter allt hela tiden att det är normalt, det blir bättre sen, en del barn vill ha mer tröst och närhet än andra och vill därför bara småäta, bla bla bla. Ingenting om att han kan ha ont i magen, problem med gaser eller dylikt. Inget förslag att uppsöka läkare. Bara att man ska hålla ut, för det blir bättre.
Tänk om det är något allvarligt fel med magen då? Eller om man kan göra något åt det, så han slipper plågas och kan börja sova lite mer? Han kan ju inte heller må bra av att knappt sova någonting under dygnets 24 timmar...

Kul att det ska behöva gå så långt som till att man själv håller på att ge upp totalt och börjar känna sig likgiltig, innan någon börjar hjälpa till. Jag vill inte behöva känna mig likgiltig inför mitt eget barn! Jag vill att han ska ha den bästa mamman han kan få, att jag ska orka med honom, men det går inte om man aldrig får sova, vilket de inte heller verkar fatta på BVC. Jag älskar min son, men ibland blir jag förbannat trött på honom, och nu börjar jag bli förbannad på BVC också..!