Efter att några nätter återigen fått extremt dåligt med sömn, så kom lillens farmor förbi idag. Hon tog med honom ut på barnvagnspromenad lite drygt 1,5 timme så jag skulle få sova lite. Jag lyckades somna efter kanske tio minuter, och sov i ungefär en timme.

När jag vaknade var jag totalt förvirrad. Jag vaknade med ett ryck och kollade automatiskt efter Julius bredvid mig i sängen. Fick panik när jag han inte låg där, och undrade vart han tagit vägen. Om det hänt honom någonting, eller om jag "bara" glömt honom i vardagsrummet. Varför skulle jag glömt honom ensam där? Fanns han ens? Det kändes under bråkdelen av några sekunder (mycket längre kan det inte ha varit ändå) helt fruktansvärt alltihop.
Lyckligtvis kom jag på att han var ute med sin farmor, och då kändes det återigen bättre. Lyckliga jag har en liten sötfis som är helt underbar, även om han ofta sover dåligt!