Nu menar jag inte krypet som i djur, utan första gången man kryper. De där allra första riktiga kryp"stegen" framåt.

Julius har ett tag snurrat runt, "krupit" runt sin egen axel (har hört att det kallas att pivottera) och ibland på något vis lyckats ta sig nåot framåt mest genom att kombinera de här rörelserna, eller ibland dra sig något framåt genom att hålla i något som ligger nära till hands.
Igår däremot, så tog han sina första riktiga krypsteg. Från att ha skjutut rumpan så högt upp i cdret det bara går, med huvudet ner i backen, till att faktiskt lyfta på hela paketet. Upp med rumpa, mage, armar... Och framåt. Inte mycket, typ två steg åt gången, men det var på riktigt! Åtminstone moster J såg det, vet inte om min mamma också såg det... För det var hemma hos dem. På mattan i Judits rum. Kanske underlättade det att det var en ryamatta så man kan hålla i sig lite samtidigt, men det tar inte bort vidden utav det hela. Han kröp lite grann, på riktigt! Helt otroligt!

Min chansning var att det skulle hända på hans sex-månadersdag, vilken är på fredag. Kanske har han lärt sig att behärska tekniken ytterligare tills dess istället, så han kommer lite längre fram. Lite snabbare. Hemma har han ännu inte gjort exakt likadant, så vi får väl se. Spännande är det i alla fall, och det var riktigt kul att se :) Skrutten förvånade allt sin mamma.